Caroline Uggla avlivar myter om familjen i ny bok
Människan är inte skapad för att leva i kärnfamilj och det är naturligt att ta hjälp av varandra för att uppfostra barnen. Det är ett par budskap i den nya boken Familjeformeln.
Foto: Eva Lindblad
Caroline Uggla är docent i demografi vid Sociologiska institutionen. Hon forskar bland annat på partnerval, familj, skilsmässa, separation och dess konsekvenser. Nyligen har hon kommit ut med boken ”Familjeformeln Antropologens guide till föräldraskap här och där, då och nu” på Natur & Kultur, där hon utlovar att hon ska ”avliva myter” om föräldraskapet.
Vad handlar boken om?
– Den handlar om att det finns ett stort missförstånd i vad som är ett naturligt sätt att leva i en familj, och att vi människor löser barnuppfostran på så många olika sätt. Vi människor kan klassas till de arter som tar hand om ungarna tillsammans med andra individer, utöver föräldrarna, det vill säga att vi har så kallad ”gemensam fostran”. Men det här är en relativt ny vetenskaplig insikt som ännu inte sipprat ner till allmänheten, säger Caroline Uggla
Vilka riktar sig boken sig till?
– Alla som har en familj, haft en familj eller vill ha en familj. Alla som vill lära sig mer om hur människor organiserat sina familjer och sitt barnafödande evolutionärt och i olika kulturer. När jag själv blev förälder var jag så glad över att ha inblicken jag hade från mitt forskningsfält, det hjälpte mig att sätta mina upplevelser som nybliven mamma i perspektiv. I boken vill jag ge de insikterna till andra.
Caroline Uggla har disputerat inom evolutionär antropologi och lägger det perspektivet på familjen i sin nya bok.
– Många tänker att evolution är deterministiskt och förutbestämt men evolutionära antropologer betonar variation och att olika livssituationer, miljöer och förutsättningar ger upphov till olika strategier och beteenden. Vi är enormt flexibla som art, det är i sig en evolutionär adaption.
Vad forskar du om för tillfället?
– Jag forskar kring olika frågor som rör familjedemografi, ofta på etniska minoriteter och invandrargrupper baserat på registerdata från Sverige och Finland. Bland annat ”vem som skaffar barn med vem och vad som händer sen”. Jag är i färd med att inleda ett nytt stort projekt som handlar om hur vi bor tillsammans i hushåll och kulturella variationer i familjeformer. Det är en så fundamental fråga – vilka delar vi våra liv med?
Vilka är dina främsta tips för att bli en ”bra” förälder?
– Vi vet från forskningen att föräldrar behöver oerhört mycket hjälp från andra. Det krävs mellan 10-13 miljoner kalorier att uppfostra ett barn. Alla barn behöver den energin, från födseln tills de blir självständiga. I Norden får vi hjälp genom institutioner och välfärdsstaten (föräldrapenning, förskola, skola och fritids). Men i andra gruppen spelar personer man bor med stor roll för praktisk hjälp och att få ihop vad barnen behöver. Att ta till sig insikten att vi inte alltid klarat det själva kan vara nog så viktigt.
– I Sverige bor vi ofta själva eller enbart tillsammans med medföräldern när vi blir föräldrar. Men det krävs verkligen en by för att uppfostra ett barn. Så man kan försöka hitta aspekter av den där byn, även om man bor i en storstad.
Läs mer om Caroline Uggla
Läs mer om boken
De främsta myterna om familjer, enligt Caroline Uggla:
Myt 1. Kärnfamiljen är det traditionella sättet att leva
NEJ: Varje barn behöver upp till 13 miljoner kalorier innan det själv kan skaffa egen mat och leva självständigt. Det är långt fler än vad en ensam mamma kan skaffa fram. Många måste hjälpa för att få det att gå ihop, men man kan lösa det på en massa olika sätt. Hos jägar-samlare står kvinnor för en stor del av kalorierna, och mostrar, äldre barn och mormödrar har varit jätteviktiga för barnens överlevnad.
Man kan faktiskt säga att vi inte är skapade att leva i kärnfamilj. Det var först efter den industriella revolutionen och en kort period under efterkrigstiden som kärnfamiljen fanns i bred utsträckning. 1950-talets hemmafruar som tog hand om barnen utan att samtidigt jobba för att försörja dem var ett historiskt undantag.
Myt 2. Bebisar har haft hud mot hud-kontakt med enbart mamman
NEJ: Att en bebis hade ”hud mot hud” med bara föräldrarna var troligen ytterst ovanligt. Studier av olika nu levande jägarsamlare visar att ungefär 50 procent av tiden hålls barn av någon annan än mamman. Det kan vara ett 20-tal olika personer som håller i barnet, tröstar och tar hand om det. Hos efefolket i Centralafrika skickas barnet till någon annan hela åtta gånger i timmen i snitt!
Myt 3. Mor- och farmödrar är skröpliga tanter som slutat vara en resurs för barnen
NEJ:Tvärtom. Hos Hadzafolket upptäckte man att de äldre kvinnorna var bland de personer som drog in mest kalorier till småbarnen. Mor- och farmödrarna gick upp tidigt, kom hem sent och kunde ofta samla in fler kalorier än de som kom från männens jakt. Hur viktiga mormödrar är idag varierar mellan olika samhällen men antagligen har de spelat en avgörande roll för att vi människor utvecklats som vi gjort.
Senast uppdaterad: 3 maj 2024
Sidansvarig: Kommunikationsavdelningen