Närmar sig de globala plastföroreningarna en avgörande ”tipping point”?

Plast som har separerats från matavfall efter att ha malts ner i en återvinningsanläggning för matavfall i Norge, som en del av en process för att omvandla matavfall till biogas och gödsel. Forskningsprojektet kartlade hur plast i matavfall hamnar i jordbruket. Foto: Caroline Hansen och Heidi Knutsen, NGI

Plast finns överallt på jorden: från öknar och bergstoppar till djupa hav och arktisk snö. Från 2016 har utsläppen av plast till världens sjöar, floder och hav uppskattats ligga på mellan 9 till 23 miljoner ton per år, och samma mängd gäller för utsläppen på land. Utsläppen förväntas nästan fördubblas till år 2025 om allt fortsätter som vanligt.
– Plast är djupt förankrat i vårt samhälle och det läcker ut överallt i miljön, även i länder med bra infrastruktur för avfallshantering, säger Matthew MacLeod, professor vid Institutionen för miljövetenskap, Stockholms universitet, och huvudförfattare till studien ”The global threat from plastic pollution” som är en så kallad review article som publiceras i Science specialutgåva om plast, ”Our plastics dilemma”.

En stor blå tunna lyfts upp från havet i Great Pacific Garbage Patch på det tyska forskningsfartyget SONNE under expedition SO268/3 som korsade norra Stilla havet från Vancouver till Singapore på sommaren, 2019. Foto: Roman Kroke/UFZ

Han säger att trenden är att utsläppen fortsätter att öka även om medvetenheten om plastföroreningar bland forskare och allmänheten har ökat betydligt de senaste åren.
Den diskrepansen är inte förvånande, eftersom plastföroreningar inte bara är en miljöfråga utan också en politisk och ekonomisk fråga, enligt Mine Tekman, doktorand vid Alfred Wegener Institute i Tyskland och medförfattare till studien. Hon anser att de lösningar som för närvarande erbjuds, såsom återvinning och saneringsteknik, inte är tillräckliga och att vi måste ta itu med problemet från grunden.

En krabba följer med plastbiten som har samlats in från havet av det tyska forskningsfartyget SONNE under expedition SO268/3 som korsade norra Stilla havet från Vancouver till Singapore sommaren 2019. Foto: Gritta Veit-Köhler Senckenberg

– Världen främjar tekniska lösningar för återvinning och att ta bort plast från miljön. Som konsumenter tror vi att om vi bara separerar plastavfallet ordentligt så kommer allt att kunna återvinnas. Tekniskt sett har återvinning av plast många begränsningar, och länder som har god infrastruktur har exporterat sitt plastavfall till länder med sämre anläggningar. Att minska utsläppen kräver drastiska åtgärder, som att begränsa produktionen av nytillverkad plast för att öka värdet på återvunnen plast och att förbjuda export av plastavfall om det inte är till ett land med bättre återvinning, säger Mine Tekman.

Flera plastbitar är synliga i den jord som har filtrerats från flytande gödsel från matavfall för jordbruket. Många av de osynliga mikroplasterna kommer att fortsätta att finnas kvar i gödslet. Foto: Caroline Hansen and Heidi Knutsen, NGI

Mängden plast som vittrar sönder ökar

Plast ackumuleras i miljön när mängderna som släpps ut överstiger de som avlägsnas genom saneringsinitiativ och naturliga miljöprocesser. Det sker genom en flerstegsprocess där plasten vittrar sönder.
– Att plast vittrar sönder sker på grund av många olika processer, och vi har kommit långt i att förstå dem. Men vittring förändrar ständigt egenskaperna hos plastföroreningar, vilket öppnar nya dörrar för fler frågor, säger Hans Peter Arp, forskare vid norska geotekniska institutet (NGI) och professor vid Norska universitetet för vetenskap och teknik (NTNU) som också är medförfattare till studien.
– Nedbrytningen är väldigt långsam och inte effektiv nog för att stoppa ackumulering, så mängden söndervittrad plast kommer bara att öka, säger Hans Peter Arp.  
Avlägsna områden är särskilt hotade, förklarar medförfattaren Annika Jahnke, forskare vid Helmholtz Center for Environmental Research (UFZ) och professor vid RWTH Aachen University:
– I avlägsna miljöer kan inte plastrester avlägsnas genom sanering, och vittring av stora plastföremål kommer oundvikligen att resultera i att ett stort antal mikro- och nanoplastpartiklar ökar liksom urlakning av kemikalier i plasten. Så, plast i miljön är en ständig måltavla för ökad komplexitet och rörlighet. Var det ackumuleras och vilka effekter det kan orsaka är utmanande eller till och med omöjligt att förutsäga.

Kan orsaka irreversibel miljöskada

Utöver de miljöskador som plastföroreningar kan orsaka av sig själva genom att trassla in sig i djur eller skapa toxiska effekter, kan plastföroreningarna i kombination med andra miljöbelastningar i avlägsna områden även utlösa omfattande eller till och med globala effekter. Den nya studien innehåller ett antal hypotetiska exempel på möjliga effekter, som att klimatförändringarna förvärras på grund av störningar i den globala kolpumpen. En annan möjlig effekt är förlust av biologisk mångfald i havet där plastföroreningar fungerar som ytterligare en stressfaktor för överfiske. Plastföroreningar kan också bidra till en fortsatt förlust av livsmiljö i havet orsakad av förändringar i vattentemperaturer, näringstillförsel och kemisk exponering.
Sammantaget anser författarna att detta borde ge motivation nog för att skräddarsy åtgärder för att kraftigt minska utsläppen.
– Just nu fyller vi miljön med ökande mängder plastföroreningar som är svåra att minska. Hittills ser vi inga utbredda bevis för att det får allvarliga konsekvenser, men om föroreningarna triggar igång allvarliga effekter kommer vi troligtvis inte att kunna vända den utvecklingen, varnar Matthew MacLeod.
– Kostnaden för att ignorera ansamlingen av plastföroreningar i miljön kan vara enorm. Det rationella är att agera så fort vi kan för att minska utsläppen.

Mer information

Artikeln ”The global threat from plastic pollution” är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Science.