Ny studie om klimatrelaterade säkerhetsrisker

EU:s beroende av rysk gas och olja har kommit i blixtbelysning senaste året. I takt med omställningen till fossilfria ekonomier fortsätter blir sådana beroenden än mer kännbara. Foto: Uladzimir Zuyeu/Mostphotos

Niklas Bremberg är docent i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Tillsammans med Simone Bunse, forskare på fredsforskningsinstitutet Sipri, publicerade han nyligen skriften Climate, Peace and Security in a Changing Geopolitical Context: Next Steps for the European Union som handlar om EU:s arbete att hantera klimatrelaterade säkerhetsrisker inom ramen för unionens utrikes- och säkerhetspolitik.

Klimatrelaterade säkerhetsrisker inkluderas

I rapporten pekar författarna på att EU har kommit jämförelsevis ganska långt i arbetet med att integrera klimatrelaterade säkerhetsrisker inom ramen för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, om man jämför med andra internationella organisationer såsom Nato och OSSE.

– De initiativ som nu implementeras, till exempel att tillsätta miljö- och klimatrådgivare till EU:s militära och civila missioner samt att utöka fokuset på klimat och säkerhet inom utbildning av militär och civil personal är bra, och samarbetet med FN:s klimatsäkerhetsmekanism är också lovande. Men det är samtidigt ganska lång väg kvar att gå för att klimat och säkerhet ska prioriteras på samma sätt som andra säkerhetshot inom EU:s utrikes- och säkerhetspolitik, säger Niklas Bremberg.

Rysslands krig mot Ukraina har gjort att de militära och försvarspolitiska aspekterna av EU-samarbetet har hamnat i fokus, vilket är helt naturligt givet brutaliteten i den ryska krigsföringen, men samtidigt finns det en tydlig klimatdimension i konflikten kopplat till Europas beroende av rysk fossil energi, fortsätter han.

– EU och dess medlemsländer bör öka den gemensamma förmågan att analysera den här typen av strategiska beroenden och risker då de med största sannolikhet kommer att bli än mer kännbara i framtiden i takt med att fler och fler länder försöker ställa om till fossilfria ekonomier.    

Hur bra fungerar EU för att ta sig an frågor om klimat och säkerhet?

Niklas Bremberg.
Foto: Niklas Björling

– Ganska bra inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Men vi menar att EU:s stora potential ligger i att göra handels- och utvecklingspolitiken både klimat- och konfliktkänslig, det vill säga att stärka förmågan att bedöma effekterna av EU:s politik på dessa områden när det kommer till påverkan på klimatet samt konfliktdrabbade eller så kallade sårbara länder. EU:s ”gröna giv” och hela omställningspolitiken har stor potential här. 

Vilka reformer bör genomföras för att vässa EU:s förmåga inom dessa områden?

– I vår rapport pekar vi på att samarbetet och koordineringen mellan EU:s medlemsländer, EU-kommissionen och EU:s utrikestjänst behöver stärkas i och med att det behövs för att bättre koppla samman utrikes- och säkerhetspolitiken (där medlemsländer bestämmer det mesta) med övriga relevanta politikområden inom EU (där kommission ofta har stort inflytande över politikens utformning, inte minst när det kommer till EU:s klimatpolitik).

Hur har det svenska ordförandeskapet tagit sin an frågor med koppling till klimat och säkerhet?

– Inte så mycket vad vi kan se ännu, även om regeringen har angett både säkerhet och ”grön omställning” som prioriteringar för Sverige som ordförande för EU:s ministerråd. Sverige har under de senaste åren byggt upp stor diplomatisk kompetens kring dessa frågor och svenska diplomater har framgångsrikt drivit på för att utveckla arbetet inom FN (när Sverige var icke-permanent medlem av FN:s säkerhetsråd 2017-2018) och OSSE (när Sverige för ordförande 2021) så det borde finnas goda förutsättningar att driva dessa frågor även inom EU. Men samtidigt är EU på många sätt mer komplext än andra internationella organisationer och det finns flera så kallade likasinnade medlemsstater såsom Tyskland, Danmark, Nederländerna och Frankrike så den här agendan står och faller inte enbart med Sverige. 

Hur fortsätter du att forska på detta område?

– Jag är intresserad av att fortsätta forska om hur kunskap om klimatrelaterade säkerhetsrisker utvecklas och hur den används av diplomater och tjänstemän inom internationella organisationer. Klimathotet är så klart globalt men de klimatrelaterade säkerhetsriskerna kan se väldigt olika ut runtom i världen vilket ger vid handen att det finns ett stort behov av, men också stora problem med, internationellt samarbete kring dessa frågor. Varför, hur och med vilka effekter detta samarbete utvecklas tycker jag är fascinerande frågor att forska om ur ett statsvetenskapligt perspektiv. Jag leder ett forskningsprojekt på detta tema (Anticipating the future: humanitarian aid in a changing climate) och publicerade nyligen en artikel, med kollegor bl.a. på Stockholm International Peace Research Institute (Sipri), om detta (Global Responses to Climate Security: Discourses, Institutions and Actions).   

Läs även artikeln EU-ordförandeskapet: Vilken roll har EU som konfliktlösare? med Niklas Bremberg på universitetets webbplats.

Läs mer om Niklas Brembergs forskning.