Stockholms universitet

Paul Crutzen – en enastående forskare

Nobelpristagaren Paul Crutzen har gått ur tiden. Han studerade, disputerade och forskade inom meteorologi vid Stockholms universitet fram till 1970-talet. År 1995 tilldelades han Nobelpriset i kemi för sina upptäckter om jordens ozonlager.

Paul Crutzen
Paul Crutzen som doktorand vid Stockholms universitet 1968. Foto: Privat

Den 28 januari avled Paul Crutzen i en ålder av 87 år. Han föddes 1933 i Nederländerna. Efter att på 1950-talet ha träffat sin blivande fru Terttu som kom från Finland bestämde paret att bosätta sig i Sverige och Gävle. Efter något år flyttade de till Stockholm då Paul fick arbete som programmerare vid Internationella Meteorologiska institutet, Stockholms högskola. Detta gav honom möjlighet att studera matematik och meteorologi, vid sidan av arbetet. Efter några år påbörjade han sin forskarutbildning i meteorologi. 1973 disputerade han vid Stockholms universitet, blev senare docent och fortsatte att arbeta ytterligare något år vid universitetet.

 

Bert Bolin hade stor betydelse

Under åren i Stockholm arbetade Paul Crutzen med Bert Bolin, professor i meterologi och senare förste ordföranden för FN:s klimatpanel IPCC, som handledare. I en intervju med Universitetsnytt 2009 berättade Paul Crutzen att Bert Bolin haft stor betydelse för honom:
– Han gav mig frihet att göra vad jag ville. Tidigt förstod jag att den förklaringsmodell som man trodde på för ozonet i atmosfären saknade viktiga komponenter och kunde titta vidare på detta.

Paul Crutzen kom senare att arbeta vid olika universitet och forskningsinstitut, framför allt vid National Center for Atmospheric Research i Boulder, USA. Mellan åren 1980 och 2000 ledde han verksamheten inom atmosfärkemi vid Max Planck-institutet för kemi i tyska Mainz.

 

Nobelpriset för upptäckter om ozonlagret

Paul Crutzen belönades tillsammans med Mario Molina och Sherwood Rowland med Nobelpriset i kemi 1995 för forskning om hur ozonet i vår atmosfär bildas och bryts ned. Paul Crutzens forskning visade framför allt på kväveoxidernas betydelse för ozonbalansen och hur de ozonnedbrytande reaktionerna förstärks kraftigt av molnpartiklar i stratosfären. Denna forskning bidrog till att Montrealprotokollet antogs om förbud mot utsläpp av freoner och andra ozonförstörande gaser.

 

Antropocen – människans tidsålder

Paul Crutzen var även en av de forskare som föreslog införandet av en ny geologisk epok, antropocen – människans tidsålder. Epoken kännetecknas av att den mänskliga påverkan på jordens miljö fått en avgörande inverkan. Han var även känd för att använda begreppet ”atomvinter” (den globala klimat¬påverkan som skulle bli följden av ett kärnvapenkrig). Mot slutet av sin forskarbana studerade Paul Crutzen även kopplingen mellan ökad biobränsleanvändning, luftföroreningar och klimatpåverkan.

Genom åren behöll Paul Crutzen kontakten med Stockholms universitet och deltog i olika forskningsprojekt med forskare vid universitetet. Paul Crutzen besökte Stockholm så gott som varje år. Läsåret 1991–1992 tillbringade han även här som Tage Erlander-gästforskare.

 

Enorm förlust för vetenskapssamhället

Professor emeritus Henning Rodhe var doktorand tillsammans med Paul Crutzen – och sedan livslång vän och kollega. I en kommentar på Max Plank-institutet webbplats säger han att Paul Crutzens bortgång är en enorm förlust för vetenskapssamhället:
– Han var en enastående forskare. Paul lade grunden för flera grundläggande forskningsinriktningar som nu inspirerar nya generationer av forskare.

Intervju med Paul Crutzen i Universitetsnytt 6 2009 (sid 3-4).
Läs även Nobelpristagaren som gav världen en knuff. Artikel av Sverker Sörlin i Dagens Nyheter.