Vad innebar skolvägen för barns vardagsliv?

Innan skolskjutsarna infördes på landsbygden fick barnen gå till skolan, i alla väder. Många barn gick 3–4 km till skolan, andra upp till en mil. Bilden visar barn på hemväg från skolan i Bjurbäcken, Värmland. Foto: N. Keyland 1912/Nordiska museet

– Hur barn tar sig till skolan är något som ofta diskuteras i dag. Ska barnen gå själva eller får de skjuts av föräldrarna? Som historiska geografer tyckte vi att det var intressant att undersöka hur barns skolvägar har sett ut tidigare och hur samhället har sett på den frågan, det kan ge en historisk bakgrund och vara intressant att koppla an till i dagens diskussioner, säger Annika Strandin Pers, forskare i kulturgeografi, som tillsammans med kulturgeograferna Maja Lagerqvist och Annika Björklund arbetar med ett forskningsprojekt om just barns skolvägar i ett historiskt perspektiv: ”Skolvägens historiska geografi, barnens intåg i väglandskapet efter allmänna folkskolans införande år 1840-1930”.

När de inledde projektet 2015 hade de svårt att hitta forskning över barns skolvägar i historien.

– Det finns överhuvudtaget inte så mycket forskning om hur barn historiskt har rört sig geografiskt i landskapet. Men när vi började undersöka fenomenet skolvägar så trädde barnen fram, det var här de fanns, säger Annika Björklund.

Stort källmaterial

Till sin hjälp för att analysera barns skolvägar har de haft flera olika typer av källmaterial: historiska kartor från slutet av 1800-talet, skolinspektörers rapporter kring folkskolan under den undersökta perioden liksom tidningsartiklar om skolvägar. Dessutom har de kunnat gå igenom minnesuppteckningar med minnen kring skolvägar och två socknars skol- och kyrkoarkiv.

– Vi sitter nu på ett väldigt stort källmaterial som vi tittar på utifrån olika aspekter, säger Annika Strandin Pers.

– Kartorna är så kallade häradsekonomiska kartor, där man får en väldigt bra geografisk bild av ett område, det går att se allt från stigar och vägar till gårdar, skolor och olika slags torp, säger Maja Lagerqvist.

Socknen Tensta i Uppland. Kartans röda punkter visar hemvist för alla barn som under höstterminen 1890 var inskrivna i Tensta kyrkskola, strax väster om kartans mitt. Linjerna visar barnens troliga skolvägar. Detta är en metod framtagen i projektet för att visualisera och analysera de historiska skolvägarna. Karta: Annika Strandin Pers 

Har ritat in skolvägarna på kartor

I projektet har de valt ut två socknar i Mellansverige som de har undersökt lite närmare utifrån materialet: Gryt i Södermanland och Tensta i Uppland. Med hjälp av skol- och kyrkoarkiven har de sedan tagit fram kartor där de ritat in hur barnens skolvägar troligen gick.

– Då får vi en bra bild av hur långt bort barnen bodde från skolan och vilka vägar de tog, säger Annika Strandin Pers.

Resultatet av forskningen hittills visar att många barn hade omkring 3–4 km en väg till skolan, men att vissa hade betydligt längre.

– En del gick en mil till skolan, och en mil hem igen, i alla väder, säger Maja Lagerqvist.

Kartorna ger också en intressant illustration av hur barn rör sig i landskapet.

– Det är något som vi har slagits av när vi arbetat med det här: Klockan 8 på morgonen är massor av barn ute och rör sig, samtidigt, i hela Sverige. Med hjälp av sådana här kartor lyfts barnen fram i det historiska landskapet, säger Annika Strandin Pers.

Vuxna engagerade sig

Något som de upptäckte i källmaterialet var de vuxnas engagemang i hur barnen skulle klara att ta sig till skolan.

– När den allmänna folkskolan infördes på 1840-talet i Sverige innebar det att barn från en viss ålder skulle ta sig till skolan, oavsett var de bodde. I tidningsinsändare och rapporter kan vi se att det fanns en hel del oro och omtanke kring hur barnen skulle klara att gå långa sträckor, särskilt på vintern. Även om barnen i praktiken fick klara sig själva, så skickade de inte iväg barnen så lättvindigt som man kanske tror. Det överraskade oss lite, säger Annika Björklund.  

De har också kunnat se exempel på hur föräldrar hjälper till att markera svåra sträckor över isen eller rycker in vid översvämningar, och föräldrar som undrar om de kan vänta med att skicka det äldsta barnen till skolan tills ett yngre syskon är stort nog för att följa med så att de kan ha sällskap.

Kulturgeograferna Maja Lagerqvist, Annika Strandin Pers och Annika Björklund arbetar med ett forskningsprojekt om barns skolvägar i ett historiskt perspektiv. Foto: Annika Hallman/Stockholms universitet

Socioekonomiska skillnader framträder

– Det som blev tydligt när man ser hela bilden över skolvägar är också de socioekonomiska skillnader som framträder mellan olika familjer, de barn som bor längre bort och som har sämre resurser blir mer drabbade, att gå till skolan blir tyngre för dem, säger Maja Lagerqvist.

– Det blir ett slags staplande av tyngder som läggs på dessa barn. De som är fattiga och inte har råd med bra skor fick gå lång väg med blöta fötter, de hade inte tillräckligt med mat med sig för att orka med skoldagen, inget ombyte, de kanske måste arbeta hemma på torpet eller gården och har därför mindre tid för läxläsning. Sådana aspekter är viktiga att komma ihåg också i dagens kontext om skola och segregation, säger Maja Lagerqvist.

Det är när den allmänna folkskolan införs som sådana orättvisor blir mer tydliga, kan de konstatera utifrån källmaterialet.

– Det är intressant att se hur sedan samhället kommer in och bygger upp sådant som skolskjutsar och skolmat, för att kompensera för dessa skillnader mellan barn. Innan dess var det upp till varje familj att lösa själva hur barnen skulle klara skolgången, säger Annika Strandin Pers.

Fältbesök hos hembygdsföreningar

I höst medverkar de med ett kapitel om skolvägar i en kommande antologi om rättvist resande. De arbetar också med nya analyser, dels om den besvärliga skolvägens geografi och dels om skolvägen som socialt rum för barn. Under hösten kommer de även att göra fältbesök hos hembygdsföreningar i Gryt och Tensta för att intervjua människor om deras minnen av skolvägar i området. 

– Vi har använt den metoden tidigare och det är väldigt värdefullt att höra människor berätta sina egna personliga minnen från en plats, det blir ett viktigt komplement, säger Maja Lagerqvist.

Att vara tre forskare som arbetar parallellt inom projektet har bara fördelar, menar de.

– Vi trivs med att jobba ihop och arbetet sker väldigt kollektivt, vi delar upp vissa delar, men arbetar med annat gemensamt och kommenterar varandras bidrag vartefter, säger Annika Strandin Pers.

– Det blir mer kreativt så här och vi kommer längre i både analyser och slutsatser och kan ifrågasätta vissa delar längs vägen, säger Maja Lagerqvist.  

En förhoppning är att materialet om skolvägar också ska kunna användas på andra sätt utöver vetenskapliga artiklar. 

– Det vore roligt om vi kunde bidra med vår forskning till ett material om historiska skolvägar som kan användas inom skolundervisningen, eller om det kan skapas historiska vandringsleder på temat. Hur barn tar sig till skolan är ett ämne som är lätt för många att knyta an till, säger Annika Björklund.

Publicerade artiklar om forskningsprojektet

Strandin Pers, A., Lagerqvist, M. & Björklund (2022) Walk a mile in someone else’s shoes: The difficult school route and how it was managed during the emergence of the Swedish Folkskola 1840–1930. Norwegian Journal of Geography. Jan2022, p1-13. 13p. 
 
Lagerqvist, M., Strandin Pers, A. & Björklund, A. (2021) Att gå: den hälsosamma eller hälsovådliga skolvägen. Geografiska notiser, Nr 2-3, p. 34-46. 
 
Strandin Pers, A., & Annika, B. (2019). Skolvägens historiska geografi : metodutveckling med fokus på kartering och skildringar av skolvägar efter allmänna folkskolans införande 1840 (Kulturgeografiskt seminarium). Stockholm: Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet