Ekonomisk tillväxt måste kombineras med sociala reformer för att minska barnfattigdomen
För att snabbare minska barnfattigdomen i låg- och medelinkomstländer krävs inte bara ekonomisk tillväxt utan även sociala reformer och utbyggda välfärdssystem. Och den relativa fattigdomen – en ekonomisk standard som ligger väsentligt under den generella levnadsnivån i ett land – minskar inte av enbart ekonomisk tillväxt, men däremot när tillväxten kombineras med en mer utbyggd välfärdspolitik. Det visar en ny avhandling i sociologi från Institutet för social forskning (SOFI) vid Stockholms universitet.
För att uppnå FN:s hållbarhetsmål om utrotad fattigdom behövs inte bara ekonomisk tillväxt utan även sociala reformer och utbyggda transfereringssystem som barnbidrag och andra ekonomiska stöd. Den genomsnittliga nivån av absolut barnfattigdom i låg- och medelinkomstländer kan visserligen höjas när ländernas ekonomi växer, men det går fortare i de länder där det också finns ett socialt skyddsnät. Den relativa fattigdomen, det vill säga andelen med en ekonomisk standard som ligger väsentligt under den generella levnadsnivån, verkar inte minska av enbart ekonomisk tillväxt. Det visar en ny avhandling i sociologi från Institutet för social forskning (SOFI) vid Stockholms universitet.
Foto: Daniel Rossetti / SU
– Att ha utbyggda system för exempelvis barnbidrag i låg- och medelinkomstländer bidrar till att snabba på minskningen av fattigdom, och både vad gäller absolut och relativ fattigdom. I genomsnitt har enbart ekonomisk tillväxt inte visat sig ha något samband alls med hur den relativa fattigdomen utvecklas. Min studie visar att i de länder som har utbyggda transfereringssystem har ekonomisk tillväxt bidragit till att den relativa fattigdomen också har minskat. Samtidigt har den absoluta barnfattigdomen minskat mest i länder som byggt ut välfärdssystem under senare decennier, säger Sebastian Sirén, forskare och nyligen utnämnd till doktor vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
I sin avhandling har Sebastian Sirén studerat olika mått på fattigdom i låg- och medelinkomstländer. Den absoluta fattigdomen mäts i hur många som har en viss summa per dag att leva på, medan den relativa fattigdomen är ett hushålls inkomst i relation till medianinkomsten i landet. Studien sträcker sig från millennieskiftet och framåt och har mätt andelen barn som lever i hushåll med inkomster under den absoluta och den relativa fattigdomsgränsen vid olika tillfällen. Eftersom studien jämför länder över tid så har forskaren kunnat analysera hur fattigdomen förändrats i olika länder när exempelvis socialförsäkringssystemen byggts ut.
– Även om enbart ekonomisk tillväxt kan lyfta familjer ur den mest extrema fattigdomen så är det på sikt viktigt att framhålla att sociala skyddsnät och utbyggda socialförsäkringssystem snabbar på den utvecklingen. Ur ett globalt perspektiv verkar socialpolitiken också helt nödvändig för att minska andelen familjer som lever i relativ fattigdom, vilket är vad många skulle klassa som gränsen för en dräglig levnadsstandard, där man har en chans att delta i samhället på ett rimligt sätt, säger Sebastian Sirén.
Riktade bidrag till barnfamiljer – lyckat exempel från Brasilien
Det finns många exempel på länder som lyckats minska både absolut och relativ fattigdom med hjälp av sociala reformer och kontanta bidrag till fattiga familjer. Sebastian Sirén har riktat in sig på Latinamerika och nämner Brasilien och Bolivia som bra exempel.
– I Brasilien har man, tillsammans med ett utbyggt pensionssystem och höjda minimilöner, använt sig av en form av riktade bidrag riktade till familjer med låga inkomster som också har villkor om att exempelvis sätta barnen i skolan, så kallad ”conditional cash transfer” (CCT). Den typen av reformer har också stort stöd från världsbanken, och har visat sig ha stor effekt för de allra fattigaste familjerna. Samtidigt finns en kritik mot att dessa program inte konfronterar mer underliggande orsaker till ojämlikhet och fattigdom i dessa länder, säger Sebastian Sirén.
På längre sikt kan det också finnas indirekta positiva effekter av att ett utbyggt socialförsäkringssystem som i sin tur får den ekonomiska tillväxten att ta fart, menar Sebastian Sirén.
– När många lyfts ur fattigdom kan ekonomin påverkas positivt så att fler får jobb och kan höja sin levnadsstandard, och tillväxten får då ytterligare positiv påverkan på fattigdomsbekämpningen. Men det är då viktigt att inte förlita sig helt på tillväxten utan att också se till att den kommer alla människor i de här länderna till del.
Så gjordes studien
Studien använder data från nationellt representativa hushållsundersökningar från 16 låg- och medelinkomstländer, insamlade och harmoniserade av Luxembourg Income Study (LIS). Baserat på dessa data beräknades andelen barn som lever under gränsen för relativ respektive absolut fattigdom mellan olika undersökningstillfällen. Transfereringssystemens omfattning mättes i sin tur som genom att titta på hur stor del av hushållens inkomster som utgörs av offentliga transfereringar. Graden av ekonomisk tillväxt beräknades med hjälp av data för bruttonationalprodukten från Världsbanken. Med hjälp av så kallade regressionsanalyser studerades samband mellan förändringar i dessa faktorer över tid, samt hur samvariationen mellan ekonomisk tillväxt och barnfattigdom skiljde sig mellan länder med mer respektive mindre omfattande system av offentliga transfereringar. I analysen gjordes också ett antal kontroller för att utesluta andra faktorer som kan ha påverkat, exempelvis andelen barn och äldre i befolkningen, andelen boende på landsbygden och sysselsättningsgraden.
Läs mer om forskningen
Sirén, S. (2022). Social Policy in Development Contexts : Drivers, Mechanisms and Outcomes (PhD dissertation, Department of Sociology, Stockholm University).
Kontakt
Sebastian Sirén
Forskare, doktor i sociologi
Epost: sebastian.siren@sofi.su.se
Telefon: 08-16 23 12
Läs mer om Sebastian Sirén och hans forskning
Senast uppdaterad: 17 februari 2023
Sidansvarig: SOFI