Läs vad bibliotekets medarbetare tycker om forskningsproppen nedan.

”Lärosätena är illa rustade - vi måste börja agera och förbereda oss”

Sabina Anderberg - projektledare för forskningsdataprojektet vid Stockholms universitet

Innehållet i forskningspropositionen vad gäller nationella direktiv för öppna data gav, som förväntat, inte några tydliga specifika besked. De svaga förhoppningar som fanns att förslagen för nationella riktlinjer för öppen tillgång till vetenskapliga publikationer som har utarbetats skulle antas till fullo och tydligt deklareras infriades tyvärr inte. Förhoppningsvis kommer något tydligare riktlinjer pekas ut i regleringsbreven. Samordningsuppdragen till KB för öppen publicering respektive Vetenskapsrådet för öppna data är bra, även om jag delvis är tveksam till ett delat samordningsuppdrag. Det kommer att krävs ett nära, tätt och gott samarbete mellan de båda myndigheterna. 

Kompassen pekar åt GOLD OA för Sverige 2025. Utvecklingen inom öppen publicering går snabbare än inom öppen data. Utan öppen publicering ingen öppen data, de är delar som hänger ihop i ett större sammanhang. Sverige är alldeles för långsamt, försiktiga och vaga i sina direktiv. 

Det är viktigt att samordna aktörer, lärosäten, resurser och kompetenser för att bygga en resurseffektiv nationell infrastruktur och ge lärosätena tydliga uppdrag för att de ska kunna ge forskarna de stöd de behöver för att hantera, lagra, tillgängliggöra och bevara forskningsdata. Bristen på nationell samordning, samverkan tillsammans med finansieringsfrågan bidrar till lärosätenas brist på handlingskraft. Detta kan i sig inte vara skäl till att lärosätena fortsättningsvis är illa rustade att uppfylla sina myndighetskrav. Vi måste börja agera och förbereda oss för detta paradigmskifte inom vetenskaplig publicering.

Jag hoppas att lärosätena kan arbeta tillsammans i dessa frågor och samverka i alla delar som är möjligt. Jag hoppas även att det skapas effektiva nationella samordnade forum där frågorna kan diskuteras och hanteras strategiskt med relevanta aktörer. Det strategiska arbetet måste sedan kunna omsättas i operativt arbete och forskningsstödjande tjänster till forskarna.


”Biblioteket har en viktig uppgift i att tillgängliggöra forskningen”

Jonas Holm - jurist

Utifrån min horisont finns det tre viktiga punkter som vi behöver arbeta med som bibliotek och lärosäte är. Den första är att den immaterialrättsliga lagstiftningen behöver diskuteras nationellt om vi menar allvar med att ha en nationell policy om Open Access-publicering inom akademin och öppna forskningsdata (Open Science) som är verkningsfull. Den andra är att dataskyddsfrågorna och integritetslagstiftningen är centrala att utreda och applicera i praktiken när vi tillgängliggör forskningsdata öppet. Det tredje är att regeringen lyfter i propositionen tydligare fram universitetets tredje uppgift, att i samverkan med omgivande samhälle tillgänglig- och nyttiggöra lärosätets forskning. Där har biblioteket en viktig uppgift, men vi behöver ett samlat grepp där såväl samverkansavdelning som andra delar av SU ingår.

Även om innehållet i forskningspropositionen är väldigt snålt när det gäller Open Science så är det intressant att regeringen ställer sig bakom den bakomliggande argumentation till förmån för en OS/OA-hållning som vi på biblioteket förespråkat sedan länge, nämligen att samhället lägger stora ekonomiska resurser på forskningen och därför bör den i större utsträckning komma det omgivande samhället till godo. 

Från min egen juridiska horisont är det intressant att också de immaterialrättsliga hindren för en nationell OS/OA-policy tas upp, något jag under det senaste året också påtalat ligger i ”farans riktning”. Som väntat framhålls också de integritetsrättsliga hindren. Framför allt föreställer jag mig att det är personuppgiftslagstiftningen där EU:s dataskyddsförordning träder i kraft maj 2018, som avses. Själv skulle jag välkomna vidare utredningar både på det integritetsrättsliga (pågår redan nu av SU-forskaren Cecilia Magnusson Sjöberg) och på immaterialrättens område.

Regeringen konstaterar att lärosätena ligger efter i det här arbetet, då känns det skönt då att vi på Stockholms universitet varit tidigt ute! Det är också intressant att målbilden om en nationell öppen policy bör vara genomförd inom tio år.

Som Sabina också konstaterat är det välkommet att Vetenskapsrådet ges ett nationellt uppdrag när det gäller samordningen.


”Öppen parallellpublicering är inte ett fullgott alternativ för regeringen”

Sofie Wennström - utredare och förlagsredaktör

Från perspektivet ”Open Access-förlag” vid ett stort lärosäte i Sverige finns det både positiva indikationer och en del frågetecken. På den positiva sidan finns det kommentarer som ”Öppen tillgång till forskningsresultat bidrar till att upprätthålla och främja en hög forskningskvalitet.” och ”Regeringens målbild är att alla de vetenskapliga publikationer som är resultat av offentligt finansierad forskning bör bli omedelbart öppet tillgängliga direkt då de publiceras.” Dessa kommentarer visar på att vi på Stockholm University Press har krattat gången för att kunna publicera öppet till forskare på Stockholms universitet och andra ställen. Framförallt indikerar detta att öppen parallellpublicering av vetenskaplig text inte är ett fullgott alternativ för regeringen. De embargotider som erbjuds av förlagen för att publicera manusversioner av verk är inte kompatibelt med den här skrivningen.

Det är också positivt att regeringen adresserar frågan om incitament för att fler ska publicera sig öppet ”Övergången till öppen tillgång till forskningsresultat hindras bl.a. av att det saknas tydliga incitament för forskarna att öppet tillgängliggöra forskningsresultaten.” Det finns här tydligt indikerat att vi behöver nya kvalitetsindikatorer och mätverktyg för vetenskapliga publikationer. Kanske kan vi äntligen få till indikatorer som premierar öppen publicering och spridning av material snarare än publicering i elittidskrifter som styrs av kommersiella förlag.

Frågetecknen handlar om dels att det fortfarande inte tagits beslut om tydliga nationella riktlinjer (som föreslagits av VR under 2015) för hur övergången till öppen publicering ska ske rent praktiskt. Detta gör dels uppdraget till KB om samordning av processen lite tandlöst, eftersom de inte kommer ha några beslut att konkret luta sig mot, och dels gör det att stötestenen om finansiering av detta projekt sannolikt kommer att dröja ännu längre. Detta gör att genomförandet av incitamenten ovan inte kommer att kunna accelerera i den takt vi hade hoppats. Det kommer fortsatt att vara upp till respektive lärosäte att lösa sina publikationskostnader, verkar det som. Här finns en stor risk att bara de stora universiteten, projekt med stora möjligheter till extern finansiering eller ämnesområden där det sedan tidigare finns strukturer för att betala för publiceringstjänster får ännu större försprång.

Ur perspektivet Stockholm University Press och kanske hela universitetsbiblioteket i samarbete med Avd. för Forskningsstöd behöver vi sätta till ännu mer resurser för att göra finansieringsmöjligheterna för publicering tydligare och fler. Springer Compact är en bra början, men räcker inte på långa vägar till för att tillgodose behovet