Djurplankton och fiskyngel får sin näring från mindre plankton. Det gäller bland annat fleromättade fettsyror som de inte kan producera själva. Det betyder att sammansättningen av de små nano- och picoplanktonen i praktiken påverkar födokvaliteten för de högre nivåerna i näringskedjan, däribland fisk. Nu visar forskare från Stockholms universitet att en ökad koldioxidhalt i atmosfären, och ett försurat vatten, påverkar födokvaliteten negativt, vilket kan ha stora konsekvenser på havet som födoresurs för människan.

Forskarna med hjälp av mesocosm-försök skapat förändrad atmosfär i avgränsade försöksmiljöer.
Forskarna har med hjälp av mesocosm-försök skapat atmosfärer där koldioxidhalten manipulerats i avgränsade försöksmiljöer direkt i havet.
 

- Den ökade koldioxidhalten i atmosfären påverkar oss inte bara genom växthuseffekten. Vi behöver även bevaka hur näringsämnen produceras och överförs mellan de trofiska nivåerna i havet, säger Monika Winder, forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet.

Forskarna har studerat effekten av ökad koldioxidhalt i atmosfären genom så kallade mesocosm-försök. Man har då skapat förändrad atmosfär i mindre försöksmiljöer på plats i havet, i Raunefjord, södra Norge. I dessa små avgränsade miljöer med en vattenvolym på ca 75 kubikmeter har man kunnat mäta de olika effekter förändringar i atmosfären medför. Försöken visar att sammansättningen av plankton förändras med förändrad koldioxidhalt. De minsta planktonen, picoplankton, gynnas, medan nano- och mikroplankton påverkas negativt. Eftersom dessa plankton är basen i näringskedjan, kan förändringarna ge konsekvenser för hela näringsväven.

Forskningen har genomförts av Monika Winder från Stockholms universitet i ett internationellt samarbete med forskare från Tyskland och Norge. Forskningsresultaten har nyligen publicerats i tidskriften Scientific Reports och kan läsas här: Ocean acidification reduces transfer of essential biomolecules in a natural plankton community.