Jag undervisar inom förskollärarutbildningen, Kulturskoleklivet, grundutbildning för blivande dramapedagoger samt magisterprogrammet för tillämpad teater. Handleder även uppsatser på grund- och avancerad nivå.

I september 2023 disputerade jag inom de estetiska ämnenas didaktik med inriktning tillämpad teater. I avhandlingen undersökte jag hur unga tjejers (13-17 år) erfarenheter och berättelser blev till kreativa och konstnärliga uttryck i dramarummet och iscensätts inför en publik. Härigenom studerades hur gestaltningarna kom att bli till generativa krafter som möjliggjorde handlingsutrymme för deltagarna i dramarummet och på andra platser. I studien undersöktes även hur teaterarbetet skapade maktobalanser vilka begränsade deltagarnas inflytande i processen. Även de utmaningar som ledarna hanterar i arbetet att skapa teater utifrån deltagarnas vardag undersöks i studien. Utforskandet skedde med inspiration av posthumanistiska och spatiala teorier för att  uppmärksamma en mångfald av aktörer i teaterpraktiken så som deltagare, plats och rum.

 

Mina handledare var:

• Karin Gunnarsson, Docent i pedagogik, Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet.
• Jenny Berglund, professor i religionsdidaktik, Institutionen för ämnesdidaktik, Stockholms universitet.
• Helen Nicholson, professor of theatre and performance, Royal Holloway University, London. 

Forskningsintressen

Mitt huvudsakliga forskningsintresse rör Tillämpad teater, mer specifikt community-teater. Då denna teaterform oftast är platsspecifik har jag utvecklat ett intresse för hur teater samskapas inte bara av deltagarna utan även platsen de bor på.  Genom att sätta spatiala och postkonstruktionistiska teorier i rörelse undersöker jag hur teaterpraktiken samskapas med och är ömsesidigt beroende av mer än det bara mänskliga.

Jag intresserar mig även för arts based research som ett sätt att producera och artikulera kunskap som inte så lätt låter sig kläs i ord.

I urval från Stockholms universitets publikationsdatabas

• "Vi vill bli hörda!": En studie om communityteater med unga tjejer och platsen som aktör

  2023. Elsa Szatek.

  Avhandling (Dok)

  The subject of this study is a community theatre for, with and by girls aged 13–17. The theatre practice is situated within the field of applied theatre and as a communitarian practice engages with artistic, social and political ambitions by staging the everyday of marginalised people. When describing and researching these kinds of theatre practices, emphasis is often placed on their democratic potential and positive notions of empowerment. However, the challenges which arise when participants with little or no previous theatre experience are to perform their lives in front of an audience are not often discussed in research. Accordingly, the aim of this ethnographic study is to explore how the participants’ lives are turned into creative and artistic expressions in the drama room and staged in front of an audience. By working with post-constructionist and spatial theories, humans as well as space, place and affectivity are acknowledged as co-producing actors. These theoretical positions, articulated by philosophers such as Rosi Braidotti, Gillian Deleuze and Michael Foucault, enable an analysis of how place, playfulness and vulnerability influence the theatre practice and how it simultaneously produces both possibilities and constraints for the girls. In four articles, the study addresses how tensions are produced in the process of staging the everyday. Article I engages with Foucault’s concept of heterotopia, addressing how the drama room is co-created with local context while also being an isolated room. Through an analytical mapping, the article discusses how theatre practice enables the girls to act creatively in relation to limiting norms in the drama room and other places such as school. Article II focuses on how vulnerability is both a generative and restrictive force when creating artistic expressions. The study points towards the importance of professional leadership that can navigate through multilayered spaces that are explorative as well as artistic.  Article III breaks with the somewhat taken-for-granted role of playfulness in community theatre and applied theatre. The analysis implies that although playfulness creates agency in relation to restricting norms, playfulness can at the same time reinforce these norms. The article also challenges ideas of how playfulness bridges the gap between creative explorations and professional art. Article IV explores how the content of the theatre practice is created through negotiations between bodies, affects and feeling as well as space and place. Through the concept of an extended relational didactics, the article also discusses how the leader can relate to a content that is highly unpredictable and co-created by several actors. 

  Altogether, the four articles show how community theatre is both a relational and spatial practice that is consistently transforming. Moreover, they show how frustration, confusion and exclusion as well as pride, joy and agency are part of the practice by exploring tensions such as those that exist between ethics and aesthetics. The study suggests that the participants’ experience is more likely to be positive if the leaders are able to navigate through the multiple spaces that are produced in the theatre practice while also being firmly established in the local context.

  Läs mer om "Vi vill bli hörda!"

• De estetiska ämnenas didaktik: att göra ämnesinnehåll med kroppar, affekter, känslor och plats

  2023. Elsa Szatek. Journal for Research in Arts and Sports Education 7 (2), 22-38

  Artikel

  Didaktikbegreppet figurerar oftast i relation med kursplaner och på förhand bestämda lärandemål i formella utbildningskontexter såsom skola och universitet. I den här artikeln undersöks hur didaktikbegreppet kan bli produktivt i relation till konstnärliga verksamheter som communityteater där innehållet oftast är platsspecifikt samt förhandlas fram mellan deltagare och ledare. Utifrån detta utforskas hur ämnesinnehållet i estetiska ämnen, med fokus på teater inom frivillig verksamhet, skapas av kroppar, affekter, känslor och plats. En utgångspunkt är att dessa aktörer blir centrala medproducenter av ämnesinnehåll när kursplaner saknas. Med inspiration från posthumanistiska teorier förstås aktörerna som både rörliga och oförutsägbara vilket skapar specifika förutsättningar både för hur teaterämnet tar form och för de estetiska ämnena generellt. Detta utforskas genom en utvidgad relationell didaktik vilken möjliggör fler aktörer än de mänskliga på den didaktiska arenan. Genom begreppet didaktisk musikalitet undersöks hur teaterledaren kan förhålla sig till ett ämnesinnehåll som är både rörligt och oförutsägbart samt i hög grad samskapas affektivt, kroppsligt och rumsligt. 

  Läs mer om De estetiska ämnenas didaktik

• Spaces for ambiguities: playing with hair in community theatre for teenage girls

  2023. Elsa Szatek, Karin Gunnarsson. Research in Drama Education, 1-16

  Artikel

  This article concerns how the normative matter of body hair is playfully encountered within a theatre practice for teenage girls. By working with Deleuzian-inspired theories, playfulness is understood as embodied doings, interwoven with the local context. The article explores how playfulness is enacted in relation to the everyday, in particular body hair removal. The analysis shows how playfulness is an ambiguous feature enacted together with bodies, affects and materialities. Moreover, playfulness became both a restricting and a transformative force reproducing the already known while also opening up a critical approach of playing with the violent aspects of hair removal. 

  Läs mer om Spaces for ambiguities

• Moving Spaces

  2020. Elsa Szatek. Education Sciences 10 (3)

  Artikel

  This article is aimed at exploring the political characteristics of the drama space, which reflects, juxtaposes, and opposes particular sites in a participant’s everyday life, such as the school. By putting spatial theories to work, this article investigates the drama space belonging to an all-girls community group in Sweden, participation in which is voluntary and where the artistic work produced relies on a democratic process, with the girls’ input being vital. I conceptualise the drama room as a heterotopia that functions as an exclusive and excluding space as a well as a space of resistance. Based on interviews with the girls, this ethnographic study challenges the conventional notion that applied drama is only an interrelational matter between the drama participants. By examining the drama room’s role as the ‘other place’ in the girls’ everyday lives while being connected to ‘everyday’ places, this article demonstrates the drama room as an important space for the girls to have agency, there and elsewhere. When placing space and place in the foreground, a ‘dramaspaceknowledge’ emerges, the influence of which stretches beyond the drama room. This article argues that the girls’ dramaspaceknowledge is utilised when creating a performance and while challenging structures and norms elsewhere, such as in their schools and communities.

  Läs mer om Moving Spaces

• Troubling aesthetics: mapping vulnerability as a generative force in community theatre

  2022. Elsa Szatek. Research in Drama Education 27 (1), 40-56

  Artikel

  This article explores the risks and potentials of staging vulnerabilityin community theatre with teenage girls. By drawing on postconstructionist and spatial theories, the article elaborates on how aesthetic spaces emerge when interwoven with spaces of vulnerability. Exploring how vulnerability becomes a generative, or restrictive force, the article debates tensions produced in the process in terms of potentia and potestas. It examines the embeddedness of the drama practice as it both challenges and merges with the local context and the participants’ everyday. The article argues that this embeddedness is a prerequisite to turn vulnerability into potentia.

  Läs mer om Troubling aesthetics

• Att leda teater, motstånd och dialog

  2020. Elsa Szatek. Livet Bitch! metod, 106-119

  Kapitel

  Läs mer om Att leda teater, motstånd och dialog

• Dramarummet som heterotopi

  2019. Elsa Szatek. Dramaforskning i Sverige 2019, 24-24

  Konferens

  Dramarummet som heterotopiI detta paper utforskar och konceptualiserar jag dramarummet tillhörande enteatergrupp för tjejer. Empirin i detta paper kommer från samtal med tjejer iåldrarna 13-24 år som är deltagare i community-teatergruppen och derastankar om meningsskapande genom drama och teater. Jag utgår frånFoucaults tankar om heterotopi för att utforska hur lärandet som sker idramarummet är både separat och sammankopplat med lokal kultur, historiaoch normer. Foucault använde sig av heterotopi-begreppet för att visa på hurvissa platser fungerar som arenor för motstånd genom att vara bådesammankopplat men också utanför samhällskroppen. Heterotopin är, för attanvända Foucaults egna ord,“in relation with all other sites, but in such a wayas to suspect, neutralize or invert the set of relations that they happen todesignate, mirror, or reflect”. Genom att vara en heterotopi i relation tilltjejernas vardagsplatser så som hem och skola diskuteras hur dramarummetkan bli en central arena för såväl motstånd som dialog.

  Läs mer om Dramarummet som heterotopi

• Scenkonst + Forskning = Sant

  2019. Linda Forsell, Anna Roosvall, Elsa Szatek.

  Konferens

  På flera svenska institutioner och i verksamheter för scenkonst bedrivs samverkan mellan scenkonstens professionella aktörer och forskare från olika fält. Dessa samarbeten har sett olika ut vad gäller arbetsmetoder, fokus, former för samverkan och resultat. De har resulterat i nya konstnärliga uttryck och ny kunskap. Riksteatern står som värd för ett nyskapat nätverk där scenkonstnärer och forskare i samverkan träffas och utbyter erfarenheter och kunskap. I denna paneldiskussion/workshop får deltagarna träffa, ta del i några av och diskutera de samverkansprojekt som har utförts och/eller pågår. I panelen deltar såväl scenkonstnärer som forskare. Programpunkten är delvis interaktiv.

  Medverkande: Linda Forsell, konstnärlig ledare Potato Potato Kajsa Widegren, forskare vid Göteborgs universitet Rebecca Örtman, konstnärlig ledare RATS teater Anna Roosvall, professor Stockholms universitet Lisbeth Pettersson, producent RATS teater Grete Havnesköld, konstnärlig ledare Livet Bitch! Elsa Szatek, doktorand Stockholms universitet Åsa Johannisson, regissör verksam vid StDH

  Moderatorer: Anna Lundberg och Isak Benyamine, Riksteatern

  Läs mer om Scenkonst + Forskning = Sant

• Drama, Place and Values

  2018. Elsa Szatek.

  Konferens

  Läs mer om Drama, Place and Values

• Drama, plats och diskurs

  2018. Elsa Szatek.

  Konferens

  This presentation explores different angles on negotiationprocesses that takes place in a dramaroom from a posthuman perspective.

  Läs mer om Drama, plats och diskurs

• Arts-based research

  2017. Sofia Cedervall, Elsa Szatek.

  Konferens

  Läs mer om Arts-based research

• Helandet i sårbarheten

  2017. Fredrik Karlsson, Elsa Szatek. DRAMA (1), 12-17

  Artikel

  Läs mer om Helandet i sårbarheten

• Towards a connoisseurship in drama

  2017. Anna Johansson, Elsa Szatek.

  Konferens

  Vi hävdar att dramafältet behöver ett utökat vokabulär för att belysa och beskriva det ämnesspecifika kunnandet inom såväl praktik som forskning. Bristen på vokabulär försvårar såväl summativ bedömning som formativ konstruktiv feedback till våra deltagare. Vi söker efter vokabulär för att beskriva det ämnesspecifika inom drama. Dramaämnet innehåller flera hörnstenar såsom rolltagande, förflyttning i tid och rum och skapande. I detta paper kommer vårt fokus att ligga på det som vi anser är en grundläggande förmåga i ett dramaarbete; nämligen kreativitet. Konsten att tolka ett kreativt kaos är ett praktiskt tyst kunnande hos pedagoger som vi saknar vokabulär för.

  Utifrån Eisner begrepp Connoisseurship utforskar vi i detta paper hur vi kan tala om och synliggöra kvalitéer inom drama. Eisner definierar Connoisseurship som "konsten att uppskatta" vilket i sin tur ligger till grund för att ge konstruktiv kritik eller feedback inom ett specifikt ämnesområde. Connoisseurship är oftast en tyst kunskap som bygger på en gedigen ämneskunskap och erfarenhet. I detta paper vill vi försöka sätta ord på och synliggöra utvecklandet av ett Connoisseurship för drama.

  Eisner menar att konstruktiv kritik är en nyckel till att ge konstruktiv bedömning (2017;3) "Critisism is an art of saying useful things about complex and subtle objects and events so that others less sophisticated, or sophisticated in different ways, can see and understand what they did not see and understand before" (2017;3). Vi behöver lära oss att känna igen kvalitet som kan ligga till grund för en konstruktiv kritik vilket i sin tur kan fungera som konstruktiv bedömning.

  Frågan är dock om det går att hitta ett gemensamt språk för drama? Försvåras verbalisering i drama av att dramafältet är tvärvetenskapligt i den meningen att vi står på flera ben från t.ex. teater, pedagogik, socialt lärande, och psykologi? Hur kan ett Connoisseurship i drama i så fall se ut?

  Läs mer om Towards a connoisseurship in drama

• Hur kunde det bli så fel?

  2014. Elsa Szatek. Visuellla arenor och motsägelsefulla platser, 115-140

  Kapitel

  I denna antologi är den metodiska utgångspunkten att filosofiska utsagor om kulturell förändring behöver konfronteras med etnogra- fiska analyser. Vi tror att konkreta möten med levande människor och närgångna undersökningar av lokala livsvärldar kan ge andra och kanske överraskande svar på vad plats och visuell kultur idag betyder för människor jämfört med tidigare. Om det visar sig att vardagskultu- rer faktiskt har förändrats: vad innebär det för överföringen av kunskap mellan generationer, för institutionaliserat lärande och för det livslånga omlärande som idag hyllas som ideal? Vad händer med människor och platser som inte lyckas leva upp till kraven på kreativt nytänkande, mobilitet och flexibilitet? Vilka risker är förknippade med vad human- geografen Yi-Fu Tuan 1974 beskrev som topofili – kärlek och bundenhet till det lokalt specifika? Vilka faror är å andra sidan förknippade med motsatsen: att förlora all känsla av samhörighet med fysiskt konkreta livsmiljöer?

  Läs mer om Hur kunde det bli så fel?

Visa alla publikationer av Elsa Szatek vid Stockholms universitet