Hur står det till med sjöfåglarna i Östersjön? Vid senaste Baltic Breakfast presenterade tre experter från olika lärosäten forskning på ämnet och det korta svaret är att utvecklingen skiljer sig mycket mellan olika arter.

Sjöfåglarna kan grovt delas in i tre olika grupper beroende på val av föda och i Östersjön har två av dessa: växtätarna, som simänder och svanar, och fiskätarna, som sillgrissla, tordmule, måsar och skarvar, generellt haft en positiv eller stabil utveckling,

För flera av de dykande musselätarna, som alfågel, ejder och svärta, har utvecklingen däremot varit dyster. Professor Kjell Larsson vid Linnéuniversitetet, berättar att den europeiska populationen av alfågel har minskat med minst 65 procent sedan början av 1990-talet. Hoten mot arten är flera: olje- och kemikalieutsläpp från fartyg, nätfiske där fåglarna tas som bifångst och exploatering, så som vindkraftsanläggningar och sandsugning av utsjöbankar. Även klimatförändringar och predation vid Arktis kan ha negativ påverkan.

Alfågelns bevarande är svenskt ansvar

En stor del av världspopulationen av alfågeln finns vintertid i svenska vatten.

 – Då har Sverige ett särskilt ansvar för bevarandet av arten, säger Kjell Larsson.

De viktigaste övervintringsområdena ligger vid Hoburgs bank och Norra och Södra Midsjöbanken söder om Gotland. Här skapades år 2016 ett Natura 2000-område, där södra Midsjöbanken dock inte ingår. Trots skyddet tillåts fartygstrafik; hela 35 000 fartygspassager görs årligen i området, vilket resulterar i utsläpp av olja och ibland även av kemikalier. Några restriktioner av fisket finns inte heller och det finns även planer på byggande av vindkraft.

 – Man kan fråga sig om det här är mer än en pappersprodukt. Är det ett verkligt skydd eller inte, säger Kjell Larsson.

För att ta reda på hur ungproduktionen ser ut bland alfåglarna har forskare fotograferat flygande fåglar och räknat förekomsten av unga individer i flocken. Slutsatsen är att ungproduktionen är för låg för att en stabil population ska kunna bibehållas.

 – Så vi har dels problem under vintern och vi har förmodligen någon slags problem uppe i Arktis, säger Kjell Larsson.

För att vända utvecklingen rekommenderar han att de viktiga övervintringsområdena skyddas, genom att Södra Midsjöbanken inkluderas i Natura 2000-området och genom att fartygsrutterna leds om. Man bör också förbjuda nätfiske på grunt djup vintertid i området och säga nej till vindkraftsetableringar på Södra Midsjöbanken.

Ejdern hotas främst av havsörnen

Även ejdern har minskat kraftigt de senaste decennierna. Populationen som häckat i Östersjön har minskat med minst 50 procent och på vissa håll, som på Gotland, har minskningen varit ännu kraftigare, berättar Kjell Larsson. Den här snabba nedgången förklaras nästan uteslutande av predation av havsörn, som ökat markant och som framför allt angriper de ruvande honorna.

Forskaren Mikael Kilpi vid Tvärminne zoologiska station, Helsingfors universitet, har samma bild. Han uppskattar att upp till 90 procent av ejdrarna i Skärgårdshavet har förlorats.

 – Om man rör sig i utskärgården nu för tiden så är det ganska tomt. Det finns inte de ejdermassor som fanns förr och just inget annat heller, säger han.

Även Mikael Kilpi ser predation från havsörn som den främst orsaken till nedgången, men predation från de invasiva arterna mink och mårdhund är också en del av förklaringen.

 – Tillgången till blåmussla i områdena är bra, så det handlar inte om någon brist på föda.

Att havsörnen framför allt angriper de häckande honorna har lett till att könskvoten i det bestånd som återstår är väldigt skev: det går nu ungefär 3-4 gudingar (hanar) på varje åda (hona). Dessutom har honornas benägenhet att häcka minskat dramatiskt, vilket leder till dålig ungproduktion. Hälften av honorna låter nu bli att häcka, berättar Mikael Kilpi.

Till hösten väntas hela Finland anta en typ av förvaltningsplan som liknar den man redan arbetar efter på Åland.

 – Där sätter man in massiva åtgärder för att få bort marklevande predatorer och förbättra häckningsmöjligheterna i just de områden som är viktiga för ejdern. En viss passiv örnbekämpning tillåts, där man försöker hålla tillbaka örnen på olika sätt, men i övrigt är det status quo gällande örnen, säger Mikael Kilpi.

 – Framtiden är tyvärr inte ljus. Ejdern kommer att bli allt mer sällsynt.

Miljöåtgärder har hjälpt sillgrisslan

Ljusare ser det ut för den fiskätande sillgrisslan. Vid Stora Karlsö väster om Gotland, har forskarna låtit bygga en konstgjord häckningshylla för att kunna följa arten på nära håll. På ön häckar minst 30 procent av Östersjöpopulationen av tordmule och 80 procent av populationen av sillgrissla, berättar Olof Olsson, forskare vid Stockholm Resilience Centre.

Förutom fåglar lockar Stora Karlsö också en hel del besökare och med hjälp av deras fotografier har forskarna kunnat rekonstruera hur populationerna av sillgrissla och tordmule utvecklats sedan början av 1900-talet. Sillgrisslepopulationen ökade under början av 1900-talet, för att på 1960-talet se en nedgång. Men utvecklingen kunde vändas och Olof Olsson uppskattar att populationen nu är tredubblad jämfört med den på 1980-talet.

 – Jakten har förbjudits och miljögifterna har minskat liksom oljeutsläppen. Men framför allt tror vi att ökningen beror på att man förbjudit drivgarn för lax, där många sillgrisslor och tordmular fastnade tidigare, berättar Olof Olsson.

Idag finns sillgrisslor på Stora Karlsö som är nästan 50 år gamla, vilket gör dem till de äldsta kända vilda fåglarna i Sverige.

 – Det här visar att miljöåtgärder hjälper.

Färre besökare ledde till fler örnar

Under förra sommaren ställdes besöksverksamheten till Stora Karlsö in på grund av corona-pandemin. Det ledde till att betydligt fler havsörnar än normalt dök upp på ön, vilket påverkade sillgrisslorna, berättar Olof Olsson.

 – När en örn dyker upp blir de hypernervösa och flyger ut och drar ofta med sig äggen. Vi såg att färre sillgrisslor häckade förra året och de som gjorde det hade mindre framgång. Nu när man återupptagit turistverksamheten är det bara några få örnar kvar. Det är uppenbart att besökarna här har hjälpt sillgrisslorna.

Ett annat möjligt hot mot sillgrisslorna är konkurrens om deras föda; sillen och skarpsillen. När man vill spara fisken i östra Östersjön för torskens skull kan de stora trålarna komma att röra sig närmare Stora Karlsö. Framtida vindkraftsetableringar i området och oljeutsläpp från sjöfart kan också utgöra hot mot fåglarna.

 – Ön här är ju skyddad som Natura 2000-område, men fåglarnas födosöksområde i havet är helt oskyddat. Det är verkligen något man behöver fundera på, säger Olof Olsson.

Forskarnas svar på publikens frågor

1. Vilka miljöfaktorer noteras som orsakar de geografiskt varierande reproduktionsproblemen? Till exempel Åland respektive Stockholms skärgård, ytter- respektive innerskärgård?

Mikael: Det finns en klar skillnad i populationsutveckling hos ejder beroende av skärgårdszon. Närhistoriskt sett minskade ejdern allra först i öppen utskärgård, och klarade sig bäst i mellanskärgård på större land. På skogsklädda öar hamnar den oftare i kläm med fyrfota predatorer, och naturligtvis är det så, att ju längre mot fastlandet ejdern ”tvingas”, desto sämre blir förekomsten av framförallt ådornas stapelföda, blåmusslan. Tyvärr är det så att det bästa produktionshabitatet för ejder var också det som först tömdes på den.

2. Alfågeln; vad vet vi om deras häckningsförhållanden på tundran och hur har de förändrats under tiden då populationen minskat?

Kjell: Alfågeln häckar glest vid små fjällsjöar, ibland vid små gölar, över den vidsträckta ryska tundran. Alfågeln häckar även i den skandinaviska fjällvärlden. En möjlig förklaring till försämrad genomsnittlig ungproduktion kan vara att förekomsten av lämmelår blivit mer oregelbundet förekommande i Arktis bland annat på grund av klimatförändringar. Många arktiskt häckande fågelarter, till exempel gäss, änder och vadare har tidigare haft god ungproduktion i samband med lämmelår, det vill säga. rovdjuren och rovfåglar utnyttjar dessa år främst lämlar. När lämmelår inte längre är lika regelbundet förekommande blir predationstrycket förändrat på ett sätt som kan missgynna arktiskt häckande fågelarter, bland annat alfågeln. Exakt hur dessa samband ser ut för alfågeln behöver utforskas mer. Se även:

Nolet et al 2013. Faltering lemming cycles reduce productivity and population size of a migratory Arctic goose species.

3. Om man ser till att flera olika sjöfågelarter minskat kraftigt under nämnda tidsperiod finns det någon gemensam nämnare ni tror det beror på? De uppehåller sig i olika geografiska områden, de har delvis olika föda och väljer häckningsplatser olika. Gemensamma nämnare vi känner till för nämnda arter (alfågel, ejder, svärta, sjöorre) är övervintringskvarter, ett ökat predationstryck och potentiella miljögifter, finns det fler gemensamma nämnare ni ser och vilken av dem har haft störst betydelse?  

Kjell: Ejdern påverkas uppenbart av ökad havsörnpredation på häckningsplatserna. Alfågeln torde inte påverkas av havsörn annat än ytterst marginellt. Alfågel, ejder, svärta och sjöorre har delvis olika övervintringsplatser i Östersjön och olika preferenser gällande musselarter och musselstorlekar. Tyvärr så har vi inte god kunskap musslors populationsdynamik i Östersjön. Vi har bra kunskap i vissa begränsade områden men vi vet inte om vi haft stora förändringar i musselbestånden under senare år i Östersjön som helhet. Ett övervakningsprogram behövs framöver.

Mikael: Svårt att se några fler signifikanta gemensamma nämnare.

4. Övervintringskvarteren för Östersjöns sjöfåglar är hårt trafikerat av sjöfart. Jobbar man för att omleda sjöfart och fiske under den tidsperiod sjöfågelpopulationerna befinner sig kring musselbankarna? Ser ni det som en faktor/åtgärd som kunde gynna sjöfågelpopulationerna på en stor skala? (För fartygen som passerar där är det trots allt inte en stor omväg att flytta om farlederna under en begränsad tid av året bort från de viktigaste musselbankarna.)

Kjell: I miljömålberedningens nyligen publicerade betänkande ”Havet och människan” påtalas behovet av modifieringar av fartygsrutter i Natura 2000-området ”Hoburgs bank och Midsjöbankarna”. Den intensiva trafiken, cirka 35 000 fartygspassager per år genom Natura 2000-området, medför oundvikligen lagliga och olagliga utsläpp av olja och kemikalier av olika slag som påverkar naturvärdena. En modifiering som skulle gynna naturvärdena kan, anser jag, genomföras utan särskilt stora effekter för sjöfarten.
Ett förslag som jag framfört är att fartygstrafik i den rutt som går norr om Norra Midsjöbanken och Norr om Hoburgs bank omfördelas till (a) djupvattenrutten mellan Norra och Södra Midsjöbanken och vidare öster om Hoburgsbank samt (b) till rutt väst om Gotland (i enlighet med Havs och vattenmyndighetens rapport 2016:24). Man ska också ha i åtanke att bränsleförbrukningen för stora fartyg ökar på grund av squat-effekter när de passerar grundare områden. Den sammantagna ökade bränsleförbrukningen på grund av en omläggning till djupare vatten blir därför inte stor och skulle kunna raderas helt om den genomsnittliga farten minskade med cirka en halv till en knop.

5. Kan minskningen av ejder i början på 2000-talet hänga samman med att de stora trålfartygen började synas mer och mer i Östersjön under den här perioden? Man kunde se massa fiskefartyg vid Midsjöbankarna vintertid där det annars var mycket ejder under vintern. Kan det ha påverkat havsbotten och musslorna?

Kjell: Jag tror att den huvudsakliga trålningen skedde på djupare vatten runt bankarna där det inte finns blåmussla. Jag tror därför inte att det är sannolikt att trålskador på bottnar vid Midsjöbankarna påverkat ejdern eller alfågeln. Däremot nätfiske på bankarna kan leda till betydande bifångster av främst alfågel. Idag är nätfisket inte omfattande vintertid på bankarna på grund av torskbrist.

Mikael: Kan inte påstå att jag vore väldigt insatt i den problematiken, men har nog en känsla av att det inte är ett problem i Skärgårdshavet eller på Åland.

6. Vilka åtgärder/insatser bedömer ni vara viktigast att implementera genast för att vända trenden?

Kjell: För alfågelns del handlar det om effektiva skydd av övervintringsplatser, det vill säga modifiering av fartygsrutter, ingen utbyggnad av vindkraftsparker i de absolut viktigaste övervintringsområdena, inget nätfiske på grundare vatten än 25 meter på utsjöbankarna mellan oktober och april.

Mikael: Vad beträffar häckande ejder är det klart att det viktigaste man kan göra är att se till att häckningen sker i en miljö där problemen är minimerade. Men det är en svår fråga om det hinner till för att vända en trend som den vi har för handen, och hur det kan göras. Intensivt arbete med att ta bort främmande fyrfota däggdjur (mink och mårdhund) är en bra start.

7. Ni nämnde fisket med nät som ett hot, men jag undrar hur trålningen påverkar dessa arter?

Kjell: Bifångster av fågel vid trålning är liten. Nätfiske är däremot ett problem om det bedrivs i vissa områden. Hittills har trålning inte skett i stor omfattning direkt på utsjöbankarna i centrala Östersjön utan snarare på djupare mjukbottnar runt bankarna.

Mikael: Visavi ejder tror jag att påverkan inte är av stor betydelse. I övervintringsområdena har visserligen kommersiellt fiske på musslor klart haft en negativ påverkan till exempel i Holland.

8. Trålning frigör sediment som påverkar arter som är fast i botten. Tror ni verkligen att det inte finns någon korrelation med sjöfåglars minskning?

Kjell: Vad jag känner till så sker trålning främst på mjukbottnar i Östersjön där inte blåmusslor finns. Därför tror jag inte trålning hittills har påverkat ejder och alfågel. Hur det ser ut på västkusten där viss mängd svärta och sjöorre övervintrar och födosöker på mjukbottnar vågar jag inte uttala mig om.

Mikael: Skulle vara villig att säga att inte i någon större påvisad grad.

9. Vilka begränsningar gäller egentligen i ett Natura 2000-område? Det låter som om skyddet/kravet/reglerna för dessa områden behöver stärkas?

Kjell: Sverige som land har en skyldighet att bevara de naturvärden som Natura 2000-området inrättades för att skydda oavsett om hoten finns i eller utanför området. Exakt vilka åtgärder eller regleringar som ska vidtas i området ska beslutas för varje enskilt område. Bevarandeplaner ska upprättas. Det kan uppstå juridiska komplikationer när Natura 2000-områden ligger i svensk ekonomisk zon.

Mikael: Det är absolut så – begränsningarna varierar dock mellan olika områden. Som ett stort generellt problem ser jag just nu det att redan existerande skyddsområden av olika slag helt klart har förlorat sin betydelse för ejder och också andra skärgårdsfåglar. Här skulle en utredning och skärpning vara av nöden!

10. Ejderhus, funkar det och används det som ett sätt att skydda häckande ejdrar eller finns det som plan?

Kjell: Kan fungera till del. Sådana hus bör dock inte sättas upp på platser där det finns landlevande predatorer.  

Mikael: Visst går det – på Åland har man kommit en bit på väg, men tillsvidare måste väl konstateras, att vi inte riktigt vet hur det funkar i stor skala – vilket vore väsentligt. Men varje räddad åda är värdefull.

11. Man har läst att även om mängden blåmusslor är tillräcklig, att deras kvalitet som mat är inte lika bra som förut – kan ni kommentera på det?

Kjell: Musslors kondition (mängd mjukdelar/skalvikt) varierar kraftigt mellan år och platser. Någon långsiktig storskalig negativ trend rörande musslors kondition under våren då fåglarna äter upp sig inför häckningen har dock ännu inte kunnat påvisas. Varmare vatten under vintern kan reducera musslors kondition. Likaså kan säkerligen förändrad växtplanktonsammansättning under våren påverka musslornas kondition. Hur detta exakt slår på ejderns populationsutveckling är för tidigt att säga något om. Men se till exempel:

Effects of winter water temperature on mass loss in Baltic blue mussels: implications for foraging sea ducks

Effects of an extensive Prymnesium polylepis bloom on breeding eiders in the Baltic Sea

Mikael: Jag måste referera till mina goda musselkollegor– i våra häckningsområden i Skärgårdshavet finns musslor i överflöd, och inget fel verkar det vara på dem heller.

12. Finns några studier om korrelation mellan blåmusslor och kemikalier i havet som även kan påverka reproduktion, fakta som händer med flera andra arter?

Mikael: En del äldre studier finns, kan till exempel gälla toxiska substanser som musslor tar in via cyanobakterier, eller direkt till exempel vissa tungmetaller. I Finska viken har noterats rätt höga halter av till exempelbly hos ejder. Hittills har dock effekterna bedömts som rätt marginella på populationsnivå.

13. Ingen verkar tro att miljögifter är viktiga? Har de mätt hormonstörande ämnen i fåglarna eller äggen?

Mikael: Kan inte bedöma detta, kan inte dra mig till minnes om sådana studier på ejder. Tror inte de hormonstörande tillsvidare har räknats som förklarande faktor i minskningen.

14. Brist på B-vitamin har ju anförts av Lennart Balk som en viktig orsak för ejderminskning, det nämner ni inte?

Kjell: Att tiaminbrist kan leda till sjukdomstillstånd hos individer är det nog ingen som betvivlar. Frågan är hur en sådan brist påverkar populationsutvecklingen hos till exempel ejder och alfågel. Idag finns andra faktorer som är mer närliggande om man vill förklara nedgången hos till exempel ejder och alfågel.

Mikael: Javisst berörde vi den saken. Orsaken till detta ligger i att symptom på tiaminbrist i finska skärgården inte syns i fältstudier, ifall man bedömer enligt Balks egna beskrivningar av de synliga symptomen, inte hos ejder, inte heller gråtrut (som minskat kraftigt). Tiaminbristen är enligt Balk också en periodiskt förekommande företeelse, men till exempel hondödlighet hos häckande ejder är en rätt lineärt ökande trend som bäst förklaras av predation som också ökar i samma takt.

15. Nedgång ejder beror mest på havsörn medan orsaken för alfågel är helt annan. Vet man att maten inte innehåller miljögifter/parasiter? De äter samma sak.

Mikael: Kanske allor har samma palett av parasiter som ejder – friska ejdrar har tydligen inga problem med att klara av sina mest synliga parasiter som till exempel hakmaskar, som de visserligen mest plockar i sig via mellanvärdar som tångmärlor. Vad beträffar miljögifter har dessa bedömts för ejderns del som marginella.

16. Vad använder man som referenspunkt för förvaltningsmål? Är det inte möjligt att ejderpopulationen återvänder till "naturliga" nivåer när örnpopulationen ökar?

Kjell: Vad är en naturlig nivå? Ejdern har jagats/fångats under hundratals år. Havsörnen har förföljts innan miljögifterna PCB och DDT slog till på 1970-talet och nästan utrotade havsörnen. Idag ser vi även effekter av havsörn på skräntärnor, skarvar, och sillgrissla.  

Mikael: Naturlig nivå är ett problematiskt begrepp – som sådant svårt att definiera. I en orörd Östersjö för mycket länge sedan fanns bägge arterna, och ejdern har snart sagt varit basföda för forna skärgårdsbor under någon tid av året. Under den tiden måste den ha varit talrik. I Finland finns inget utstakat förvaltningsmål, men en allmän skrivning finns på Åland, där ejdern skall vara en synlig del av den åländska skärgårdsnaturen, således talrik!

17. Fråga till Mikael: finns det någon idé om varför ejderhonorna blivit mer obenägna att häcka? Tror ni att det beror på något mer/annat än störningar från predatorer?

Mikael: Det finns idéer, men det är ett svårstuderat fenomen. I den population man studerat i Tvärminne (som är färgmärkt med ringar) finns ett samband mellan direkt predationsrisk relaterad till typ av häckningsmiljö – ju mer utsatt en ö är, desto mer sannolikt är att en åda inte häckar. Fenomenet är eskalerande, och åtminstone en misstanke om att överskottet av hanar är bidragande, har formulerats, men inte verifierats. Tänker man på saken ur ådans synvinkel, så är det klart att för stunden är det klart att det lönar sig att undvika det att man äter sig fet och knappast kan flyga om det finns många närvarande örnar, men på sikt är icke-häckning klart negativt.

18. Vad vet man om effekterna av vindkraftverk och fåglar?

Kjell: För alfågelns del har man i Danmark visat att den undviker vindkraftsparker under driftsfasen.

Mikael: Mycket har i alla fall skrivits i Danmark. Kanske bedömts som icke en förklarande orsak i stor skala vad gäller populationsminskning (-ar).

19. Vad har dessa fågelarter för roll i ekosystem? Vad finns det för ekologiska skäl att skydda dem?

Mikael: Alla arter har sin givna plats – man kan ju driva saken till sin spets med att fråga sig, varför skall vi överlag skydda till exempel skärgårdsmiljöer. Det handlar nog inte om ekologi då! Dessutom så har alla arter alltid ett egenvärde!

20. Pågår någon mer riktad forskning i ryska Arktis avseende alfågelns försämrade reproduktionsframgång?

Kjell: Det pågår viss forskning i ryska Arktis. Se till exempel:

Loshchagina et al 2019

21. Kan man göra något åt/förhindra att havsörnarna flyger förbi? Tar de även sillgrisslor?

Mikael: Punktvis funkar människans närvaro också för ejder i Finland, till exempel på fyrland med folk på mest hela tiden. Vi är ju fågelskrämmor för de flesta arter, och ejdern kan utnyttja den situationen.

Olof: Forskning från Stora Karlsö visar att antalet havsörnar ökade drastiskt när corona-restriktionerna kom och turisterna uteblev. Det ledde till ökade störningar för de häckande sillgrisslorna och minskad häckningsframgång. Nu när antalet turister har ökat igen så ser vi att havsörnarna minskar i antal på ön, så människans närvaro fungerar avskräckande för havsörn och skyddande för sillgrisslekolonin. Läs mer:

COVID-19 lockdown reveals tourists as seabird guardians

22. Hur bra bild har vi generellt över vilka områden som är mest betydelsefulla för fiskätande fågel? Det vill säga kan vi prioritera skydd av rätt områden idag?

Olof: För sillgrisslorna som häckar på Stora Karlsö visar jag på frukostseminariet en bild över deras viktigaste födosöksområden, där de huvudsakligen fångar skarpsill och sill/strömming. Området ligger mellan Gotland och Öland och är inte skyddat, det vore viktigt att göra ifall det kommersiella fisket på skarpsill flyttar norrut mot det här området.

24. Andra arter som svärta och småskrake som häckar på samma öar som ejdrar uppvisar ju inte skev könskvot som hos ejder. Tror ni att örnpredationen slår olika på olika arter?

Kjell: Det kan nog vara så att även svärtan har en sned könskvot (om man till exempel mäter på övervintringslokaler i Tyskland).

Mikael: Tror absolut så! Av det arter du nämner så häckar ju smårskrake (och också svärta) mer utspritt än ofta koloniala ejdrar. De häckar också mer undangömt, men kanske framförallt så glest, att de inte är attraktivt för födosökande örnar. Havsörnen är en opportunist som söker riklig, lätt mat.

25. Havsörnen måste ta alla sorts sjöfåglar, till exempel skrake och doppingar (som ökar)? Har det inte mer med födan att göra (skrake = fiskätare, ejder = musselätare)?

Mikael: Havsörn tar all sorts sjöfågel, och hos häckande par är det stor variation på vad det tar. De resonerar nog i det sammanhanget så, att ”man tager vad man haver”.

26. Hur levde havsörn jämsides med ejder innan miljögifterna nästan utrotade havsörn? Och vilka populationsstorlekar?

Mikael: Vi vet att bägge arter har häckat i Östersjön så länge vår Östersjö har funnits. Också på en betydligt längre tidsskala, har arterna en lång gemensam anpassningsvandring bakom sig. I en tid där predator-byte relationen varit i nån form av normal balans, torde ejdern ha varit talrik, och örnen så talrik som resurserna har gjort det möjligt. Dessvärre vet vi inte just mer om denna tid. I dagens läge är situationen den att först kommer resursen ejder att nästan försvinna, varefter örnen eventuellt kraschar. Men det återstår att se.

27. Kan havsörnens återkomst vara ett exempel på toppredatorernas kaskadeffekt i ekosystemet?

Mikael: Borde inte definitionsmässigt vara det, så vitt det handlar om en återkomst, vilket det ju är.

28. Är det lika mycket havsörn i Sverige som på Åland?

Mikael: Sverige och Finland har väl totalt ungefär lika stora havsörnspopulationer (> 600 par). Åland har fler än 120 revir, det vill säga dubbelt fler än Gotland. Ingen vet hur många icke-häckare det finns, men det är många fler än häckarna. Ingen vet heller över vilka områden icke-häckarna rör sig, och när, annat än att de förekommer på ett mycket stort område under året, sammantaget.

29. Vad ska vi göra för att hjälpa ejdern? Är det någon av experterna som förespråkar jakt på havsörn?

Kjell: Man kan till att börja med sluta att utfordra havsörn med slaktrester på vintern i de fall det fortfarande pågår.

Mikael: Nej i dagens läge förespråkar jag inte jakt på havsörn (som dessutom är en term som då används fel – skyddsjakt som term gillar jag inte heller). I första hand gäller väl punktinsatser på goda ejderlokaler, och där jakt på mink och mårdhund och passivt örnskrämmande. Men det brådskar!

30. Hur ser populationerna av mink och mårdhund ut i Finland i de områden där ejdrarna häckar, ökar de eller minskar de? Har man hittat framgångsrika åtgärder för att bekämpa dessa invasiva arter?

Mikael: Bägge arter har en komplex dynamik, och det krävs stort kunnande och hög arbetsinsats att hålla den borta från en enskild arkipelag. Det går, och också ejdrarna reagerar positivt på detta (för att inte tala om andra skärgårdsfåglar!). Teknikerna finns, men att hålla jämna steg med populationerna av bägge arter är svårt.

31. Vi har hört om ejderns drastiska minskning i Sverige och Finland, och att ejderns status är bedömd som starkt hotad. Häromveckan kom ändå besked från svenska regeringen att jakten på ejder (både ådor och gudingar) får fortsätta i Sverige. Naturvårdsverket hade föreslagit att jakt på ejder skulle avskaffas. Våra grannländer resonerar annorlunda, i alla fall när det gäller jakten på honorna, ådorna. Antalet ejder som skjuts av i Sverige har minskat på senare tid, men är det rätt att fortsätta jaga en starkt hotad art, hur ställer ni er till att jakt fortfarande är tillåten?

Kjell: Det borde vara ett totalt förbud mot jakt på ejderhonor i Sverige.

Mikael: Det är inte tillåtet att jaga ejder i honlik dräkt (ådor och ungfågel) i Finland sedan en par år tillbaka. I Danmark (där det största uttaget av ”våra” ejdrar är) får man jaga endast hanar (sedan 2014). All jakt på ådor måste vara förbjuden.

32. Hur tror ni att den fortsatt tillåtna jakten på ejder kan komma att påverka populationen?

Mikael: I en situation som den borde se ut (all jakt på ådor och ungfågel är förbjuden, Finland, Danmark) är det i dagens läge endast möjligt att ha avskjutning på hanar. Rätt utförd torde den formen av jakt ha en mycket ringa effekt på populationen.

33. Hur ställer ni er till en mycket begränsad jakt i hållbar omfattning av till exempel enbart hanfågel som förvaltningsmetod för att bibehålla jägarnas intresse att förvalta sjöfågelpopulationer och framför allt jaga predatorer?

Kjell: Jakt på hanfågel av ejder lär inte påverka ejderbeståndet negativt i dagens läge eftersom det är ett stort överskott av hanar i populationen. Jakt på honor bör omedelbart förbjudas. När på året en jakt på hanar av ejdrar kan anses acceptabelt styrs nog av andra faktorer än de rent populationsdynamiska. Eftersom ejderhanar har låg naturlig dödlighet spelar det inte så stor roll för populationsutvecklingen när på året hanar skjuts. Under hösten finns det en risk att unga honor skjuts vilket inte är gynnsamt för beståndet.

Mikael: Positivt, i begränsad utsträckning. Jag tror att det är den vägen vi måste vandra.

Se filmen från denna Baltic Breakfast