Inför EU-utvidgningarna 2004 och 2007 fruktade många av de befintliga medlemsländerna att en för stor tillströmning av arbetskraft från Öst- och Centraleuropa skulle påverka deras ekonomier och arbetsmarknader negativt. Till slut valde endast Sverige, Storbritannien och Irland att öppna sina arbetsmarknader. Studien “Labour Migration - What´s in it for us?” beskriver hur utfallet blev.

I Sverige har arbetskraftsinvandrarna från de nya EU-länderna arbetat i samma sektorer och haft samma inkomster som den övriga befolkningen. I Storbritannien däremot har de i högre grad koncentrerats till låglönesektorn vilket bidragit till en bild av ett system som har fått stora problem. De negativa effekterna gäller dock främst andra immigranter och inte den inhemska arbetskraften.

I Polen, som upplevt ett kraftigt utflöde av arbetskraft, kompenseras den minskade inhemska produktionen med råge av remitteringar från polacker utomlands. Därtill bidrar en fri inre marknad till att arbetskraften inom EU fördelas mer effektivt mellan medlemsländerna, med långsiktiga vinster för marknaden som helhet.

Författarna till fallstudierna är arbetsmarknadsekonomer från de tre länderna i studien: Eskil Wadensjö, professor i nationalekonomi vid Institutet för sociala studier (SOFI) och föreståndare för SULCIS, Stockholms universitet har skrivit kapitlet om Sverige, Martin Ruhs vid Oxfords universitet beskriver utvecklingen i Storbritannien och Aleksandra Wójcicka vid Warszawas universitet och affilierad till SULCIS ger en inblick i migrationsströmmarna från Polen sedan 2004.

Författarna lanserade studien under ett expertseminarium på FORES den 29 november. Där deltog även bland andra migrationsminister Tobias Billström.

Mer information på www.fores.se