Curating
Är du intresserad av att organisera och möjliggöra möten mellan publik och verk, oavsett vilken form eller uttryck denna publik och dessa verk tar sig? Då är Curating en utbildning för dig.
Ämnesbeskrivning
Curatorns roll har blivit alltmer omfattande under 2000-talet. Curating, som under det sena 1900-talet varit synonymt med att vara en frilansande utställningsproducent, omfattar idag en lång rad funktioner som förbinder kreatörer och producenter (exempelvis konstnärer, arkitekter, filmare, författare) med en publik.
I centrum av det curatoriella uppdraget står just uppgiften att få en publik och ett verk att mötas, oavsett vilken publiken är och vilka dessa verk. Det curatoriella arbetet handlar både om kritiska förhållningssätt (att ifrågasätta normer och makthierarkier utifrån ett historiskt och filosofiskt perspektiv) och praktik (bland annat skötsel av samlingar, produktion av utställningar och evenemang) samt förmedling i verbala, digitala och tryckta medier.
Den internationella masterutbildningen i Curating ger dig teoretiska verktyg och praktiska kunskaper för att analysera, utveckla, organisera, arrangera och förmedla curatoriella projekt. Utbildningen bygger på ett nära samarbete med disciplinerna konstvetenskap, företagsekonomi, filosofi och juridik, samt med kunskapsproducerande institutioner utanför universitetet som konsthallar, gallerier, museer och förlag.
Arbetsmarknad och karriär
Utbildningen förbereder dig för arbeten som exempelvis curator, museiintendent, utställningsproducent eller projektledare, och ger även behörighet att ansöka till forskarutbildning.
Utbildningar inom ämnet
Examen
För att få en masterexamen i Curating läser du masterprogrammet som listas under Program på avancerad nivå.
Forskning inom ämnet
Curatoriell forskning är mångdisciplinär. Den placerar objekt, idéer och texter från olika discipliner och diskurser bredvid varandra, för att öppna upp nya sätt att tänka kring dem.
Stockholms universitet är det enda lärosäte där curating utgör ett eget forskningsområde. Forskningen här lägger stor vikt vid teori och metodologi, men utformar dem på ett okonventionellt vis: konstverk kan inspirera den vetenskapliga metoden och skönlitterära eller filosofiska texter utgöra grunden för forskarens undersökning av konst och artefakter, rum och tid.
De begrepp vi ofta kopplar samman med utställningar, såsom vitrin och piedestal, rumslighet och ting, kan i curatoriell forskning användas som avstamp för undersökningar som i sig själva inte kretsar kring utställningar. Konst och artefakter blir på så vis utgångspunkt för forskningen: inte enbart dess material och studieobjekt. Curatoriella forskningsprojekt undersöker hur konstnärliga och kreativa uttryck ger oss verktyg att tolka vår omvärld. De erbjuder en mångdisciplinär och kreativ blick på sådant som formar vår förståelse av den.
-
Kontakt
Programkoordinator