I allt ökande grad ställer makthavare krav på lärosäten att undervisa om och lära studenter att hantera det som på engelska kallas för ”wicked problems”, vilket med en direkt översättning till svenska blir ”lömska” eller ”sammansatta problem”. Wicked problems kan beskrivas som gränslösa, komplexa och komplicerade problem — ofta i plural — som inte går att finna en enkel förståelse av och där förslag på lösningar gärna skapar nya problem. Problemen innebär också att olika, motstridiga intressen aktualiseras och behöver vägas mot varandra. Mitt förslag på en svensk term för att beskriva dessa problem är ”svårfångade problemkomplex” eftersom det just rör sig om flera sammanhörande problem som inverkar på och hänger ihop med varandra. Ett exempel är hur klimatkrisen måste förstås i relation till biologisk mångfald, energiförsörjning, sociala ojämlikheter och samhälleliga konflikter. Under lång tid har lärosäten både i Sverige och i andra länder erbjudit tvärvetenskapliga utbildningar och bedrivit forskning för att rusta samhället och hitta lösningar på den här typen av svårfångade problemkomplex. Enligt en ny skotsk studie i Higher Education Research & Development kan det dock innebära en del oförutsedda konsekvenser.

Enligt studien tenderar lärare på kurser som inkluderar wicked problems att engagera sig starkt i undervisningen och att jobba på ett mindre traditionellt sätt, vilket kan skapa spänningar i den akademiska identiteten då det sker på bekostnad av forskningen. Studien visar att lärare som undervisar om svårfångade problemkomplex bygger upp sin akademiska identitet runt problemkomplexet snarare än en akademisk disciplin. För dessa lärare genomsyras undervisningen av ett aktivt engagemang i problemkomplexet, av starka etiska ställningstaganden och inkluderar uttalat känslomässiga aspekter. Undervisningen syftar ofta till någon form beteendeförändring hos studenterna som går utöver kunskapsstoffet och en professionell utveckling.

I studien undersöks hur lärares akademiska identiteter påverkas när de arbetar med kurser som inbegriper wicked problems. Utgångspunkten i studien är att dessa svårfångade problemkomplex utmanar en traditionellt akademisk identitet grundad i en etablerad disciplin, och att identitetsfrågan också är avgörande för vilka som tar sig an utmaningen att undervisa om exempelvis klimatkrisen. I studien undersöker författarna ”akademisk identitet” genom att samla in lärares berättelser om personliga erfarenheter av undervisning om svårfångade problemkomplex. I studien ingick 20 lärare med erfarenhet av wicked problems och 15 lärare utan samma erfarenhet i en jämförelsegrupp. Jämförelsegruppen arbetade i huvudsak inomdisciplinärt och tyckte i högre grad att det var svårt att kombinera forskning och undervisning och beskrev i lägre grad att de var engagerade i projekt utanför den egna disciplinen.

Utmärkande för gruppen lärare som arbetade med wicked problems var deras öppenhet för att lära sig om problemkomplexet från både studenter och icke-akademiska företrädare. De hade också ett svagt intresse av att försvara en traditionell akademisk roll som auktoritet och expert i en fråga. Istället uttryckte de ett behov av att lära från andra än forskare, vilket ledde till att akademiska konventioner ifrågasattes. Exempelvis uppfattades inte traditionell spridning av forskningsresultat som tillräckligt för att nå den önskade publiken; det kunde handla om att organisera aktiviteter utanför ramen för en kurs som relaterade till problemkomplexet och som bidrog till att öka studenternas engagemang. En av deltagarna i studien uttrycker att hen vill att studenterna ska ”ta det personligt” och att studenterna ska kunna ”göra skillnad”. Den här gruppen universitetslärare uttryckte en öppenhet för att prioritera och utveckla sin undervisning och står gärna som förebilder för studenter och andra lärare.

Men att bry sig innerligt om undervisning kan innebära en viss identitetsförlust. Dock verkar det som att lärare med ett engagemang för svårfångade problemkomplex kompenserar identitetsförlusten genom att värdera just undervisningen högt. Den akademiska och till viss del även den privata identiteten byggdes upp kring frågan i sig och kring att engagera studenter. Ytterligare ett resultat av studien är att engagemang för svårfångade problemkomplex som skapar gemenskaper och relationer som ger mening och näring till en akademisk identitet som avviker förhållandevis starkt från den traditionella, disciplinärt orienterade.

Artikelförfattarna framhåller behovet av att makthavare ger utvecklingsmöjligheter och ett aktivt stöd till de som arbetar med dessa komplicerade samhällsutmaningar. Här finns ett behov av att traditionella akademiska roller ifrågasätts och utmanas. Författarna menar att om makthavare efterfrågar hjälp att rusta samhällsmedborgare att möta komplexa samhällsutmaningar behöver icke-konventionella utbildningsinsatser som exponerar studenter för många olika typer av kunskapsföreträdare och där läraren inte nödvändigtvis är den främste experten på ämnet premieras. I artikeln ställs dock detta perspektiv i kontrast till ökade krav på manegeralism och effektivisering inom högre utbildning.

Kommentar: Många lärare vid Stockholms universitet (SU) och andra lärosäten i Sverige känner säkert igen sig i beskrivningen som ges i artikeln. Vid SU finns flera exempel på nya utbildningssatsningar som inkluderar inte bara tvärvetenskap men också transdisciplinära inslag — vilket innebär att kunskap hämtas även utanför akademin. Det pågår just nu ett arbete att utveckla en mastersutbildning i just transdiciplinära studier kring klimat, miljö och energi genom Civis, som samlar elva lärosäten runt om i Europa samt sex affilierade afrikanska universitet. Ämnen om miljöhumaniora och posthumanism är andra exempel där forskning och kurser erbjuds som uppmärksammar svårfångade poblemkomplex.

All form av undervisning kräver ett personligt engagemang men att undervisa om vissa ämnen kan innebära att en lärares föreställningar och försanthållande om akademin ifrågasätts. Frågan om akademisk identitet är ett tema som löper genom flera aktuella högskolepedagogiska artiklar från olika delar av världen, vilket i sig kan ses som ett tecken i tiden. Akademikers roll och position i samhället utmanas och förändras i en snabbt föränderlig och allt mer kaotiskt värld. Att aktivt diskutera hur rollen som universitetslärare har förändrats under de senaste 40—50 åren är behövligt och många både unga och äldre universitetslärare kan säkert känna en vilsenhet kring vad innebär att vara akademiker idag.

I artikeln antyds en viss samhällskritik då författarna påtalar att politiker borde stötta universiteten mer. Dock saknas den politiska dimensionen av att undervisa och forska om wicked problems. Dessa problemkomplex — må de handla om genusfrågor, migrationsfrågor eller nästa pandemi — är i grunden omstridda, ideologiska och politiska problem där akademiker som ger sig in i debatter och engagerar sig för det tredje uppdraget, ofta blir hårt åtgångna utan stöd från varken institutioner, lärosäten eller politiker. Att utsättas för drev, hot eller hatkampanjer i sociala medier påverkar i högsta grad den akademiska identiteten och gör att många engagerade och kunniga lärare och forskare drar sig för att medverka i eller driva opinion.

Jag tipsar om dessa två artiklar för vidare läsning:
Godbold, N., Matthews, K. E. E., & Gannaway, D. (2024). Theorising new possibilities for Scholarship of Teaching and Learning and teaching-focused academics. Higher Education Research & Development, 43(1), 92-103.

Mula-Falcón, J., Domingo, J., & Caballero, K. (2024). Academic identities in today’s university: a visual study. Higher Education Research & Development, 1-18.

Text: Kjerstin Andersson Bruck, Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen

Studien
McCune, V., Scoles, J., Boyd, S., Cross, A., Higgins, P., & Tauritz, R. (2024). Academic identities and teaching wicked problems: how to ‘shoot a fog’ in a complex landscape. Higher Education Research & Development, 43(1), 166-179.

Nyckelord: Wicked problems, akademisk identitet, identitetsförlust