Olika tillvägagångssätt för att stödja akademiker i början av karriären har föreslagits i forskningslitteraturen. Oftast har man utgått ifrån vad ledare inom akademin kan göra, till exempel hur diverse systemförändringar kan stärka självförtroendet och karriärsutvecklingen hos nämnda grupp. Bland annat har bättre schemaläggning där nybakade akademiker inledningsvis får undervisa inom sina expertområden, ett mer rättvist belöningssystem, fler möjligheter till nätverkande som mentorsprogram och förberedande utbildningstillfällen/workshoppar inför undervisningsperioder föreslagits.

I artikeln "Empowering early career academics to overcome low confidence" i International Journal for Academic Development menar författarna att dessa tillvägagångssätt är kostsamma i en verksamhet med redan begränsade resurser och att de därför sällan blir verklighet. Istället föreslår de att stöttning kan utgå från individen där den egna handlingskraften är i fokus genom att man skaffar sig redskap för att förstå sig själv och på så sätt kunna stärka självförtroendet.

Innan vi går in på den modell som artikelförfattarna Dore & Richards tar upp är det viktigt att förstå att självförtroende här inte handlar om någon djupt rotad allmän brist på självförtroende. Artikeln syftar på lågt självtroende relaterad till en persons förmåga att utföra en specifik uppgift som att undervisa på en kurs eller fördjupa sig i ett nytt forskningsfält.

Med utgångspunkt i Banduras socialkognitiva teori (1999) diskuteras följande i artikeln:

Självförtroende är baserat på personliga känslor som i sin tur grundar sig i tanken. För att kunna ändra tankemönster krävs reflektion. Moduler och/eller kurser som använder sig av skriftliga och muntliga reflektionsövningar tillsammans med andra akademiker i början av karriären eller i form av coachning i en liten grupp, skulle kunna implementeras. Bland annat är det viktigt att reflektera över orealistiska mål och för högt ställda krav på sig själv och istället sätta upp rimliga och realistiska mål.

Beteende och personliga känslor hänger ihop. Känslor, som självförtroende, påverkar hur vi beter oss och våra erfarenheter av hur vi handlat tidigare påverkar om vi vill göra om samma handling. För att bygga upp självförtroendet kan undervisning tillsammans med en erfaren lärare eller att söka medel tillsammans med en rutinerad forskare som skrivit många ansökningar vara en lyckosam stöttning. Många gånger är det inledningsvis inte optimalt att börja med nya utmanande arbetsuppgifter i verkliga situationer eller i skarpt läge. Här kan man börja med träning inför kollegor man känner förtroende för och få feedback av dem, förslagsvis genom att hålla en forskningspresentation innan man åker på själva konferensen. En annan metod är att använda mental visualisering där man föreställer sig ett lyckat och önskat förlopp under en forskningspresentation på en konferens. Artikelförfattarna gör här en parallell till idrottares mentala träning.

Den miljö som akademiker befinner sig i har givetvis betydelse för självförtroendet. Självförtroende påverkas av om det finns möjlighet att kontrollera och/eller påverka element i arbetsmiljön, till exempel vad gäller undervisning. Reflektion och diskussion om hur miljön ser ut och vilka resurser som individen har tillgång till kan förbättra självförtroendet. Ibland kan lågt självförtroende de facto vara kopplat till brist på kunskap eller förmåga kopplat till en viss uppgift och i sådana fall blir utbildningsinsatser, både administrativa och pedagogiska, viktiga att sätta in.

Artikelförfattarna, som är pedagogiska utvecklare och forskare, har använt sin modell vid flera universitet i Storbritannien. De menar vidare att även om modellen är individbaserad med fokus på att stärka akademiker i början av karriären, har dock ledare inom akademin och handledare ett fortsatt ansvar att stötta. Det ena utesluter inte det andra.

Kommentar: Det intressanta med artikeln är att det är individen som är i fokus och inte akademin som system. Tanken är att individer påverkas på olika sätt av systemet. Då handlar det om hur kan vi stötta individen utifrån var och ens behov istället för att utgå ifrån att alla behöver samma sorts stöd. Självförtroende kopplat till en specifik förmåga ses inte som något permanent eller statiskt utan det är en dynamisk process som vi kan påverka. Detta är viktigt att även förmedla inom akademin. Självförtroendet förbättras oftast med tiden när man har skaffat sig erfarenhet men att stöttning kan snabba upp processen och till och med minska risken för avhopp eller utbrändhet. Jag tror dessutom att det ofta handlar om en tyst kunskap som inte öppet förmedlas. Man ska på egen hand lista ut hur systemet fungerar istället för att vägen till en lyckad karriär diskuteras öppet. Detta kan i sin tur kanske handla om den konkurrens som existerar. Om man berättar om sina ”knep” kanske någon går om en i karriären?

Jag blir också nyfiken på om kön spelar in vad gäller självförtroende hos akademiker i början av karriären. Detta tas förstås inte upp i denna artikel eftersom individen är utgångspunkten men här kan säkerligen skillnader finnas i vad som påverkar självförtroendet.
Intressanta länkar för akademiker i början av karriären:
Start - Junior Faculty - Uppsala University, Sweden (uu.se)
Genusakademin (su.se)

Text: Annika Johansson, Institutionen för slaviska och baltiska språk, finska, nederländska och tyska

Studien
Dore, E., & Richards, A. (2024). Empowering early career academics to overcome low confidence. International Journal for Academic Development, 29(1), 75-87.

Keywords: Akademiker i början av karriären, lågt självförtroende, reflektion, handlingskraft, individbaserat