Hur kommer det sig att lärare gärna introducerar nya och ”icke-traditionella”, konstnärliga och populärkulturella material i sin undervisning, men att sätten att examinera inte alls följer denna trend? Den frågan ställer sig två franska forskare i internationella relationer i en ny artikel i Journal of Political Science Education, där de redogör för sitt arbete med att utveckla vad de kallar för estetiska examinationsuppgifter. Bristen på examinationsformer som inkorporerar kreativa och konstnärliga argument syns också i den pedagogiska (samhällsvetenskapliga) litteraturen, som i stort sett inte ägnat frågan något intresse, hävdar forskarna.

Artikeln argumenterar för att det finns mycket att vinna på att arbeta med de estetiska dimensionerna i examinationer. När studenter får använda sin fantasi och kreativitet får de ett större självförtroende, och engagerar sig mer för att förstå innehållet i texterna. På så sätt stärks deras djuplärande.

Artikeln redovisar forskarnas arbete med skönlitterära examinationsformer i en kurs om filosofi och internationella relationer som gavs mellan 2014 och 2021 vid universitetet Science Po i Paris. Varje år deltog ungefär 150 studenter. Forskarna analyserar enkäter och fokusgruppintervjuer där studenter som deltagit i kursen reflekterar över examinationsformen.

Examinationsuppgiften som studenterna fick handlade om att skriva en fiktiv scen där en av de filosofer vars texter ingick i kurslitteraturen skulle återupplivas för att tolka en samtida internationell händelse. Studenterna fick själva välja filosof och händelse. Exempelvis kunde studenter skriva om Hannah Arendts hållning till den kinesiska statens behandling av uigurer, eller om 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes reaktion på att Nobels fredspris tilldelats kampanjen för kärnvapenförbud.

En viktig del av uppgiften var att litterärt gestalta den scen där filosofen väcktes till liv för att konfronteras med samtiden. Studenten skulle också utifrån filosofens tänkande utarbeta ett normativt förhållningssätt till den utvalda händelsen. Detta innebar att studenterna tvingades gå in i tänkarens värld och göra den till sin egen. För att kunna formulera filosofens förhållningssätt till den samtida verkligheten på ett trovärdigt sätt (och även reflektera över vilka problem och begränsningar en sådan överföring från en tid och kontext till en annan innebär) krävdes att studenten gick i närkamp med texterna. På så sätt stimulerade uppgiften till ett djupare lärande.

Artikelförfattarna menar att en annan fördel med denna typ av examination är att en mer avspänd relation till det filosofiska idéinnehållet möjliggörs. Att införa ett moment av fantasi avdramatiserar både filosofin och själva tentamensskrivandet, och hjälper också till att stimulera studenternas kreativa tänkande. Risken för plagiat minskar också. Eftersom det fiktiva momentet – den konstnärliga eller kreativa dimensionen – också vägdes in i betyget, ansträngde sig de flesta studenter för att skriva fram en originell berättelse. De lade ner möda på att hitta det estetiska format som på bästa sätt representerade filosofens tankevärld, språk och temperament. Men detta ska inte ses som något som står i motsats till det filosofiska innehållet, betonar forskarna. Som en av studenterna uttrycker det, för att kunna vara kreativ krävdes en avancerad förståelse av teorierna och författarna.

I enkäterna och intervjuerna framkommer att studenterna i stor utsträckning uppskattade examinationsformen. Mer än 80 procent menade att detta sätt att skriva gynnade deras lärande. En del studenter framhöll att de varit nervösa inför uppgiften, en oro som till stor del handlade om en rädsla för att bli för subjektiv. Men när de väl hade skrivit klart uttryckte många en glädje över att ha fått spränga etablerade akademiska gränser. Studenterna beskrev också att uppgiften givit dem bättre självförtroende i relation till akademiskt tänkande och skrivande, samt att deras nyfikenhet på filosoferna hade ökat.

Avslutningsvis menar artikelförfattarna att det även i ett demokratiperspektiv är viktigt att studenter får möjlighet att utveckla sätt att förhålla sig kreativt och självständigt till världen. Kanske är inte den traditionella kunskapskontrollerande tentan det verktyg som bäst gynnar en sådan utveckling?

Kommentar: Det är onekligen bestickande att examinationsformer är så svårföränderliga. Fler och fler lärare lyfter ju in kreativa och konstnärliga moment i själva undervisningen. I mitt eget ämne, internationella relationer, finns det många exempel på hur estetiska material och uttryckssätt  får ta plats i seminarieundervisningen. Och inte bara i form av material att analysera utifrån teori – till exempel filmer, konst, musik. Det finns en hel del roliga och spännande exempel på pedagogiska grepp där studenter själva får måla, ta bilder, göra collage, ja till och med handarbeta.

Saara Särmas artikel "Collage as an empowering art-based feminist method for IR"

Även inom det naturvetenskapliga pedagogiska fältet har dessa dimensioner börjat uppmärksammas, exempelvis i diskussioner om betydelsen av det estetiska för hur vi förstår och förhåller oss till olika problem inom ämnen som matematik, programmering eller marinbiologi.

Frontiers om "Disciplinary Aesthetics: the Role of Taste and Affect for Teaching and Learning Specific School Subjects"

Men när det kommer till examination tycks den pedagogiska fantasin tvärnita. Kanske handlar det om en oro för att släppa in konstnärliga dimensioner i bedömningen. Det är ju inte det vi ska lära studenterna. Hur väl förberedda är studenterna för att skriva på detta sätt? Och har vi själva verkligen kompetens att betygssätta det estetiska? Det som är intressant i artikeln är tanken att det estetiska och det innehållsliga inte är två helt separata saker. För att kunna gestalta en filosof på ett originellt och träffande sätt, behövs en djup kunskap om det tänkande som ska beskrivas. Det är ju inte heller nödvändigt att skrota all etablerad tentamenspraktik. Men kanske skulle vi kunna tillåta oss att släppa in kreativa element någon gång? Vad är det värsta som kan hända?

Text: Maria Wendt, Institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer

Studien
Ramel, F., & Vergonjeanne, A. (2023). Creative Pedagogy in IR Examination. When Fiction Unleashes the Learning Process. Journal of Political Science Education, 19(4), 531-544.

Nyckelord: Examination, kreativt skrivande, fiktion, fantasi