I en studie publicerad i Higher Education Research & Development har David Carless undersökt vad som utmärker lärares återkopplingskompetens eller feedback literacy.

I artikeln intervjuas sex av dessa vinnare från University of Hong-Kong. En av dem menar att:

Återkoppling bör innebära att studenten börjar tänka på sitt eget arbete, vad de gör och vilka lärandestrategier de har. Studenter borde också söka efter återkoppling från annat håll, inte bara från lärare, vilket ger dem andra källor till kommentarer på deras arbeten, som de kan använda som underlag för förbättringar (min översättning).

I studien beskriver lärarna att många studenter tycker att det är svårt och jobbigt att tänka kring hur de själva kan förbättra sina arbeten. Ofta vill studenter inte sätta sig in i kommentarer på ett djupare plan utan föredrar att någon talar om för dem vad de ska göra för att färdigställa uppgiften utan att behöva anstränga sig nämnvärt.  Det är lättare att tolka kommentarer från andra studenter och från läraren som ”rätt svar” än att se dem som underlag för att tänka vidare. Carless menar att problemet med traditionell återkoppling till studenter är att den ofta bygger på en envägskommunikation där läraren utvärderar studentens insats och ger råd kring vad studenten skulle kunnat göra bättre. Den rådgivande återkopplingen kan i vissa fall uttrycka ett uppmuntrande stöd genom att identifiera styrkor och svagheter samt föreslår möjliga vägar framåt. Dock blir råden ofta inte mer än användbar information som studenten förhoppningsvis tar till sig.

Transformativ återkoppling däremot sätter studenten i fokus och uppmärksammar vad studenten gör efter återkopplingen. Vad studenten tar med sig från feedbacken. Häri ligger en rejäl utmaning för alla lärare på grund av skillnaden som finns mellan att vara nybörjare och att vara expert. Det är svårt att som expert sätta sig in i en nybörjares situation, dock är det vad som krävs enligt lärarna i Carless studie för att kunna ge en återkoppling som är till nytta för studentens lärande.

Idealt ska återkopplingen baseras på en god relation mellan student och lärare och ske i en fortlöpande dialog vilken generar en feedback loop. Läraren Mary påtalar i Carless studie att en fråga kräver ett svar, alltså att lärarens råd bör generera ett svar från studenten genom att denne visar upp en förbättring. Det betyder att återkopplingen utformas så att studenten har ett ansvar att arbeta med de kommentarer hen fått. Enligt Carless gör feedback loopen det möjligt att identifiera förbättrade studieresultat, vilket en ökar tillfredsställelsen för både studenten och läraren.

Återkoppling bör alltså, enligt lärarna i Carless studie, uppmuntra studenten till eget tänkande och innebära att hen utarbetar en plan för att åtgärda sina brister och förbättra sin prestation. I studien presenteras ett exempel på hur återkoppling kan utformas som en uppgift i sig, där studenterna ska identifierar vad de behöver förbättra utifrån en självvärdering och en kamratvärdering samt förväntade studieresultat, vilket resulterar i en åtgärdsplan enligt vilken studenten därefter förbättra sitt arbete. Fördelen med denna design för återkoppling är att studenten tvingas reflektera över sin egen prestation och över feedbacken hen fått. Ansvaret för det egna lärandet läggs över på studenten.

I artikeln lyfter Carless upp hinder som försvårar att goda återkopplingsstrategier utvecklas. Brist på tid och resurser gör det svårt för enskilda lärare att prioritera högkvalitativ återkoppling. Carless konstaterar att återkoppling många gånger bygger på en frivillig insats från läraren snarare än att det är del av lärarens huvuduppdrag. Pro-rektor vid Hong-Kong University som ansvara för priset är självkritisk och påtalar att det finns en brist på incitament och uppmuntran från universitetets sida och menar att det saknas en bra grund att stå på för att utveckla nya och bättre återkopplingsstrategier. I program med många studenter och stora klasser krävs ofta någon form av automatiserad återkoppling vilket gör det svårt att ge individuellt riktad högkvalitativ feedback till alla studenter. Inom vissa discipliner är lärare också mindre benägna att engagera sig i återkoppling till studenter. Även detta resulterar i att man förlitar sig på automatiserad återkoppling genom digitala lösningar. Därtill är både lärare och studenter i många ämnen mer vana vid summativa utlåtanden om studentprestationer.

En högkvalitativ återkoppling som bidrar till studenters lärande inkluderar dock mer än att bara återkoppla det läraren anser är relevant information om studenternas arbete. Det innebär snarare att lärare och studenter tillsammans utvecklar konstruktiva återkopplingsprocedurer. Med en tydlig design för återkopplingen är det möjligt för studenter att inkludera feedbacken i sitt lärande, samt för lärare att kommunicera återkopplingen på ett tydligt sätt och ta hänsyn till de förutsättningar och prioriteringar som gäller inom det egna ämnet. Carless pekar på att återkopplingen alltid görs i en kontext och förordar att kollegier utvecklar en återkopplingskultur med fokus inte bara på den enskilda uppgiften utan på kursen som helhet och programmet som helhet.

Kommentar: Artikeln lyfter på ett förtjänstfullt sätt upp behovet av att den återkoppling som sker till studenter inte endast ska förstås som en angelägenhet för den enskilda läraren och studenten. Carless förordar att utveckla vad han kallar feedback regimer, alltså återkopplingsstrategier som ingå i en generell lärandekultur. Min erfarenhet är att det i de flesta lärarlag och kollegier sällan förs en aktiv dialog kring vad och hur vi kommunicerar styrkor och svagheter i studenters prestationer. Både vi lärare och våra studenter skulle ha mycket att vinna på att prata om hur återkoppling görs och vilka förväntningar både lärare och studenterna har på återkopplingen. Det finns en stor potential i att aktivt arbeta med att återkopplingen ska utgöra en del av lärandet och att feedback från lärare ska leda till en åtgärd från studenten skulle kunna. Men det kräver att man snackar ihop sig i lärarlaget och att undervisningen utformas så att formativ återkoppling är möjlig genom en väl utformad feedbackloop; att lärarlaget ställer sig frågan: ”Vad är det vi vill att studenter på XYZ-utbildningen ska ta med sig från programmet, den här kursen och den här uppgiften och hur kommunicerar vi detta i vår feedback?”.

Text: Kjerstin Andersson Bruck, Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen

Studien 

Carless, D. (2023). Teacher feedback literacy, feedback regimes and iterative change: Towards enhanced value in feedback processes. Higher Education Research & Development, 42(8), 1890–1904.

Nyckelord: återkoppling, feedback literacy, lärande