Artikeln "Students’ sense of belonging and their socio-economic status in higher education: a quantitative approach" i Teaching in Higher Education beskriver en forskningsstudie som är en del av ett forskningsprogram (What works programme) vid Bangor University i Storbritannien. Syftet är att förbättra studenters förmåga att fullfölja sin utbildning och öka deras välbefinnande genom att förstå studenternas känsla av tillhörighet. Artikelförfattarna menar vidare att det finns en tydlig brist på forskning vad gäller studenter från studieovana miljöer inom denna specifika kontext. Det handlar om studenter som är missgynnade på grund av ålder, klass och etnicitet. Därför lyfter artikelförfattarna också denna grupp i studien. Dessutom argumenterar artikelförfattarna för att separera faktorn tillhörighet från andra närbesläktade faktorer, till exempel studentdeltagande som de anser vara konceptuellt annorlunda, för att kunna dra slutsatser om studenters upplevelse av framgång och förmåga att fullfölja sin utbildning.

Studien har som utgångspunkt en studentenkät med 33 frågor relaterade till faktorer som akademiskt och socialt deltagande, välbefinnande, tankar om att hoppa av studierna och demografisk information. Dessa faktorer mäts sedan med en likertskala kopplade till olika aspekter av tillhörighet. Totalt 380 studenter från 16 studieinriktningar besvarade enkäten och forskarna lade sig vinn om att även äldre studenter, studenter med statliga stipendier, internationella studenter och studenter från Wales skulle vara representerade. Studenterna fick också fylla i var de bodde, till exempel om de bodde i anslutning till universitetet, hos föräldrarna eller hur lång resa de hade till universitetet. Etnisk bakgrund, nationalitet och kön frågades också efter.

I artikeln får vi ta del av en stor mängd resultat men här sammafattas kort ett urval. När forskarna korrelerade aspekter av tillhörighet med faktorerna ovan visar det sig att fullföljande av studier och välbefinnande var starkaste kopplade till tillhörighet.

De ovan nämnda faktorerna kontrollerades även mot olika grupper av deltagare i studien. Här framgick att till exempel studenter från Wales visade större benägenhet att hoppa av studierna och kände mindre tillhörighet till universitetet än engelska studenter. Vidare kom det fram att studenter som bodde långt bort från universitetet och/eller hos sina föräldrar oftare funderade på att hoppa av studierna än studenter som bodde i studentkorridor tillsammans med andra eller ensamma i närheten av universitetet. Denna grupp studenter som funderade på att hoppa av sina studier dessutom över lag kände mindre tillhörighet. Studentdeltagande i sociala sammanhang vid universitetet har i tidigare forskning visat koppling till fullföljande av utbildningen och större tillhörighet. I denna studie framkom att just studenter från studieovana miljöer tenderade att inte delta i sociala aktiviteter.

Summa summarum, programmet vid Bangor University identifierade följande faktorer som avgörande för känslan av tillhörighet: Samhörighet med akademisk och administrativ personal, interaktion med andra studenter, stöd i studierna, lärmiljön men också i socialt deltagande som skapas i olika fysiska utrymmen på campus, institutionen, i studentkorridorer.

Kommentar: Forskningsprogrammet vid Bangor University i Storbritannien som undersöker studenters studieframgång och förmåga att fullfölja sina studier förefaller vara ett föredömligt sätt att arbeta med tillgänglighet för studenter från studieovana miljöer. För Stockholms universitet skulle det vara intressant att först grundligt ta reda på hur studenterna upplever sina studier utifrån liknande faktorer som tas upp i artikeln och sedan föreslå åtgärder. Det skulle inte förvåna om kopplingen mellan boendesituationen och en mindre känsla av tillhörighet, som i artikeln för studenter vid Bangor University, även stämmer in på en grupp studenter vid Stockholms universitet. Boendesituationen är ett större problem som universitetet inte på egen hand kan lösa men att jobba med tillhörighet till den egna studieinriktningen är däremot något vi har möjlighet att göra. Det är givetvis inte okänt att tillhörighet är viktigt men här finns det säkerligen utrymme för nya idéer.

I mitt undervisningsämne (nederländska) anordnar vi lärare aktiviteter för studenterna, till exempel en visning av Nationalmuseums holländska och flamländska mästare, men vi frågar oss varför många inte deltar. Handlar det verkligen bara om brist på intresse? Kanske behöver vi fundera mer på akademisk tillhörighet när vi skapar aktiviteter. Vi skulle möjligen kunna koppla aktiviteten till en specifik delkurs. Denna aktivitet skulle i så fall kunna relateras mer tydligt till det framtida yrkeslivet. Till sist är det förstås också en fråga om resurser.

Se även den tidigare artikeln "Hur kan vi hindra att studenter hoppar av?" i Aktuell högskolepedagogisk forskning. Artikeln lyfter hur vi kan motverka att studenter hoppar av sina studier, med koppling till tillhörighet och andra faktorer.

Text: Annika Johansson, Institutionen för slaviska och baltiska språk, finska, nederländska och tyska

Studien

Ahn, M. Y., & Davis, H. H. (2023). Students’ sense of belonging and their socio-economic status in higher education: a quantitative approach. Teaching in Higher Education, 28(1), 136-149.

Nyckelord: Akademisk och social tillhörighet, högre utbildning, studenter från studieovana miljö, studentenkät