Det naturvetenskapliga språket består inte bara av begrepp som beskriver fenomen, processer och strukturer, utan också en rad andra begrepp eller termer, som till exempel komplementär, domän, check-point, modell, polaritet och konformation. Författarna till studien Identifying Troublesome Jargon in Biology: Discrepancies between Student Performance and Perceived Understanding (Zukswert, Barker and McDonnell, 2019) vill vidga vår förståelse av hur komplex inlärningen är för biologistudenter genom att tala om en teknisk jargong eller ett fackspråk.
Viktigt förstå jargongen
För att komma vidare i sina studier och lära sig på ett produktivt sätt, behöver studenterna behärska hela jargongen, eller disciplinens språk, inte bara centrala begrepp, menar författarna. Att använda ett sådant disciplinspecifikt ordförråd kan vara ett särskilt hinder i grundläggande biologikurser. Dessa kurser är ökända för den stora mängden begrepp som introduceras och används. Författarna citerar studier som visar att det ofta rör sig om lika många ord eller fler, än på en språkkurs i skolan. Förutom att ordförrådet är fackspecifikt så är det även icke-intuitivt, tvetydigt eller abstrakt. För en novis i ämnet blir det sammantaget ett speciellt sätt att kommunicera på som man kan vara blind för, som expert.
Studien är publicerad i tidskriften CBE—Life Sciences Education, en amerikansk peer-reviewad on-line tidskrift med fokus på undervisning och lärande inom framför allt den cellulära nivån i biologi (Cell Biology Education).
Författarna menar att fackspråket består av olika delar; centrala begrepp inom disciplinen, ord som även kan ha vardaglig betydelse (som modell, anpassa, kondition, signifikant), samt ord som härstammar från närliggande vetenskaper (som hydrofob eller andra kemiska benämningar på till exempel olika molekyler).
Ord kan dessutom ha något skilda betydelser mellan naturvetenskaperna, teknikämnet och matematik, vilket adderar ytterligare ett lager av förvirring över betydelsen och användningen i det aktuella ämnet. Författarna citerar andra studier som visar hur studenter kämpar med ord som ofta används i vetenskapen men som är så kallade "icke-tekniska" termer, exempelvis ord som negativa, ackumulera och konsekventa.
Syftet med denna studie är att förbättra vår förståelse för de typer av fackspråk (jargong) som kan vara besvärliga för biologistudenter på grundnivå. Vilka typer av ord kämpar studenterna mest med? De vill dessutom undersöka graden av överensstämmelse mellan studenternas uppfattning om den egna förståelse och deras faktiska prestation när de själva definierar termerna.
Undersökning av ord i biologikurser
Studenter i två stora biologikurser (cellbiologi och genetik) vid ett universitet i USA ombads att skatta den egna förståelsen av, samt ge definitioner för, kursspecifika ordförråd, i form av frivilliga tester on-line. 263 studenters svar på 72 termer analyserades. De typer av fackspecifika ord som presenterades var ord som används i typisk biologiundervisning och inkluderade termer som var innehållsspecifika (till exempel epitop), mer eller mindre abstrakta begrepp (benämningar på organeller eller molekylära processer) samt termer som används med annorlunda betydelse än i vardagsspråket (till exempel modell).
Studenter tenderar överskatta sin ordförståelse
Den allmänna tendensen hos studenterna var att överskatta sin förståelse av orden. Den lägsta överensstämmelsen av självbedömningen gällde ord som studenterna hade mött mycket ofta i deras tidigare undervisning samt ord med skilda betydelser i biologi kontra vardagsspråk. Studenter visade större överensstämmelse när de bedömde sin egen förståelse av ord som beskriver abstrakta molekylstrukturer, men dessa upplevdes samtidigt ofta som svårare än andra typer av begrepp. Det fanns också exempel på ord som studenterna visade mycket låg grad av förståelse för, fastän lärarna på kursen menade att det var ord studenterna borde känna till, då de användes i kursen i mer än ett sammanhang. Ändå ansåg ingen av de undersökta studenterna att de visste vad ordet betydde.
Visuella modeller av begrepp stödjer förståelse
Författarna menar att även om de bara var begränsade till två kurser är resultaten troligen relevanta även för andra kurser inom biologiprogrammet. När det gäller abstrakta termer föreslår författarna att studenterna kan sakna en visuell modell eller ett sensoriskt exempel och på så sätt kan ha svårare att förstå och lära sig. När det gäller till exempel kännedom om organeller i en cell visade studenterna bättre överensstämmelse mellan upplevd och faktiskt förståelse och det finns också utvecklade, visuella modeller av organeller, vilket gör att de kanske är lättare att förstå. En fördel för att utveckla förståelse, menar författarna är sannolikt att ha flera, varierade visuella modeller av begrepp för studenterna att reflektera över. Författarna lyfte även hur språkkunskaper i engelska kan inverka på förståelsen.
För att kunna stärka studenternas vetenskapliga litteracitet, menar författarna att det är viktigt att identifiera det disciplinspecifika ordförrådet. Utifrån detta kan man sedan ge specifikt stöd i undervisningen för att hjälpa studenterna att utvärdera sin egen förståelse samt utveckla ett disciplinspecifikt ordförråd. För att förbättra ordförrådets inlärning menar författarna att vi behöver inkludera fler möjligheter för studenter att praktiskt använda ord och begrepp och få feedback på hur de presterar. Detta skulle kunna stärka studenternas förmåga i vetenskaplig kommunikation och därmed också i att förstå sin vetenskap.
Kommentar: Det som normalt lyfts fram som problematiskt i grundutbildningen (i biologi) är den mängd begrepp studenterna behöver lära sig. Denna studie visar att det inte bara är begreppen i sig som kan vara problematiska, utan även en rad andra ord och uttryck vi använder när vi ”pratar biologi”. Studien lyfter fram något som vi som numer är experter i ämnet, kanske har glömt bort. Pekar jag som lärare på skillnaden mellan vardaglig betydelse och biologiskt fackspråk när jag undervisar? Eller kanske skillnader i hur ett begrepp används i ett näraliggande område? Det kan finnas skillnader även mellan subdiscipliner inom ett vetenskapligt fält, vilket gör att studenterna tror att de förstår men ändå inte gör det. Genom olika skriftliga övningar eller till exempel begreppskartor, kan jag som lärare kan låta studenterna öva på fackspråket samt successivt stämma av studenternas förståelse under kursens gång.
Text: Veronica Flodin, Institutionen för matematikämnets- och naturvetenskapsämenas didaktik
Studien
