Studier i utlandet kan ske på många olika sätt: i form av kurser inom exempelvis Erasmusprogram, praktikperioder vid utländska institutioner, eller som kurser vars specifika avsikt är att introducera studenter till ett annat lands kultur och språk. Universitet och högskolor inte bara uppmuntrar utlandsvistelser, de arbetar dessutom intensivt med att locka utländska studenter till sig. Det finns med andra ord ett slags antagande att utlandsvistelser är berikande för studenter – men sker berikningen av sig själv när studenterna reser iväg? Och vad är det för slags berikande vi syftar på när vi talar om den stora nyttan med att förflytta en del av sina studier till ett annat land? En studie om just detta har nyligen publicerats i tidskriften Teaching & Learning Inquiry. Artikelförfattaren använde sin egen kurs i Italiens språk och kultur som utgångspunkt för att undersöka hur studenter tillgodogör sig erfarenheterna av att vistas och studera i ett annat land. Innebar studietiden att studenterna identifierade sina egna kulturella stereotyper och börja betrakta kultur som hybrid, det vill säga som komplex och föränderlig?
Kursen vände sig till amerikanska studenter, som befann sig i slutet av sina programstudier. Den innebar en åtta veckor lång vistelse i en liten italiensk stad och var uppbyggd kring både gruppundervisning och individuell handledning. Studentgruppen bestod av 13 personer från olika discipliner. Flera av dem hade inte rest utomlands i någon högre utsträckning tidigare. Studierna i Italien kunde med andra ord lätt färgas av en längtan efter att få en så att säga typisk, italiensk upplevelse, präglad av god mat i en pittoresk miljö. För flera i gruppen föreföll det också vara målet. Konsekvensen riskerade då bli att studenterna skulle få sina förutfattade meningar om den lokala kulturen bekräftade, snarare än utmanade.
Artikelförfattaren ville pröva en pedagogisk modell som kunde belysa hur kultur är komplex och föränderlig. Under kursen fick studenterna i uppgift att göra individuella, systematiska observationer av en viss företeelse, till exempel en konvention i vardagslivet, eller hur en plats användes av stadens invånare. Trots att studentantalet var litet och kursen relativt kort, kunde författaren få fram en rik empiri från det. Hon följde studenternas arbete på nära håll, intervjuade dem både under kursens gång och sedan de kommit hem igen, och analyserade deras olika inlämningsuppgifter i flera steg. I artikeln redovisar hon noga både förtjänster och brister i kursen hon gav och reflekterar över vad som skulle kunna göras annorlunda för att spetsa det pedagogiska upplägget ytterligare så att det skulle kunna möta hennes mål.
Uppgifterna var formulerade så att studenterna själva fick välja vad de ville undersöka, men de uppmuntrades att dokumentera sina observationer med hjälp av olika tekniker. En grundläggande teknik var fotografi och de skulle sprida ut sitt fotograferande över längre tidsperioder, för att göra det möjligt att få syn på vad som hände under olika tider på dygnet och på olika dagar. När studenterna analyserade sina bilder upptäckte de ofta saker som de först inte uppmärksammat: att samma grupp av äldre män möttes dagligen vid samma trappa på torget, eller att det var vanligt att hundägare tog med sig sin hund till affären eller caféet – en företeelse som inte förekom på samma sätt i studentens hemmiljö. Studenterna använde insikterna de fick via sina bilder som utgångspunkt för mer riktad materialinsamling i form av intervjuer och ytterligare observationer. Men det var i sina tolkningar av materialet som de stora skillnaderna mellan studenternas medvetenhet om kultur som något komplext och föränderligt kom fram. Några blev via projekten varse att den lokala kulturen var hybrid snarare än stereotyp, och att skillnaderna mellan olika invånares tankar och vardagsliv var stora. Andra avfärdade sina observationer och förenklade resultaten så att de passade den stereotypa bild av orten och landet som de hade med sig när de reste dit.
Efter att författaren analyserat det kodade materialet var det möjligt dra slutsatser om uppgiften studenterna genomfört haft avsedd effekt, det vill säga gett insikter om förutfattade kulturella stereotyper och kultur som ett föränderligt, mångfacetterat fenomen. Hon kunde konstatera att medan flera studenter utvecklat dessa insikter, gällde det inte hela gruppen. Hon drog också slutsatsen att hennes upplägg med en avslutande, konstnärlig uppgift i viss mån befäste kultur som oföränderlig, tvärt emot hennes avsikt. Medan forsknings- och dokumentationsarbetet med uppgiften innebar att studenterna uppmuntrades att se komplexitet, blev det konstnärliga objektet (till exempel en skulptur eller ett collage) statiskt på ett sätt som inte motsvarade uppgiftens syfte.
Kommentar: Internationalisering i högre utbildning beskrivs nästan alltid i positiva ordalag. En hög andel internationella studenter på kurser och program uppfattas lätt som en kvalitetsstämpel och speciella enheter på lärosätena ska uppmuntra studenter att förlägga en del av sina studier utomlands. Även om artikeln beskriver ett i svenska mått ovanligt fenomen – ett slags bildningskurser i ett lands språk och kultur – så ställer den också intressanta frågor om studenters förväntningar på en utlandsvistelse. Tar de chansen att omvärdera sina förutfattade idéer om landet de reser till? Kan de omförhandla sin egen syn på kultur som komplext och heterogent, eller föredrar de att förenkla sina intryck till något som så att säga är typiskt för hela landet och dess befolkning? Att undervisa internationella studenter är mer komplicerat än vad man initialt kan tro, inte minst eftersom det är svårt att få inblick i hur deras vardag i detta nya land fungerar. Ibland kan även studenter som läser ett helt program i ett främmande land genomföra sina studier utan att reflektera kring hybrida och föränderliga kulturer inom landet, och hur den kultur de själva för med sig påverkar bilden av den kultur de möter i det nya landet. På Stockholms universitets webbplats illustreras utlandsstudier med bilder på alptoppar, skyskrapor och rader av kinesiska lyktor, upphängda framför färgglada husfasader. Välkomstsidan för internationella studenter beskriver det svenska vintermörkret som en utmaning och snön som ett exotiskt fenomen att se fram emot. Det ser onekligen ut som om många av oss vore behjälpta av en mer reflekterande och kritisk blick på de utmaningar som internationaliseringen också innebär, bortom upptaktsdagar på campus och broschyrer om hur roligt det är att plugga utomlands.
Text: Magdalena Holdar, Institutionen för kultur och estetik
Nyckelord: utlandsstudier, hybrid kultur, konstbaserad pedagogik, erfarenhetsbaserad pedagogik
