Artikeln “Visions of the Possible: Engaging with Librarians in SoTL” av Caitlin McClurg, Margy MacMillan och Nancy Chick publicerad i tidsskriften Teaching & Learning Inquiry avser att peka ut värdet av att inkludera universitetsbibliotekarier i studier i akademiskt lärarskap, ett område som på många sätt förenar praktiker som typiskt sett ingår i både de akademiska bibliotekariernas uppgifter och den forskande universitetslärarens.
Bibliotekarier möter hela tiden studenter från olika discipliner och har därigenom god inblick i deras lärprocesser, påpekar författarna. Därutöver deltar de ofta i olika undervisningsmoment, antingen i samarbete med universitetslärare eller genom universitetsbibliotekens egenarrangerade workshops och seminarier. Biblioteket utgör skärningspunkten för alla akademiska enheter på ett universitet och man kan därför – i likhet med artikelförfattarna – argumentera för att det kan ses som universitetets mest centrala nod för lärande. Trots detta utnyttjas sällan bibliotekariernas kunskaper om undervisning och lärande när universitetslärare bedriver projekt om sina undervisningsstrategier och -metoder.
Med stöd i befintlig forskning och egna erfarenheter beskriver artikelförfattarna, som är verksamma vid universitet i Kanada och USA, fyra områden där universitetsbibliotekarier mer explicit skulle kunna bidra till akademiskt lärarskap. Först och främst lyfter de fram bibliotekariernas erfarenhet av att arbeta inom mångtydiga sammanhang, i bemärkelsen kontexter som (i likhet med det akademiska lärarskapet) inte har en uppenbar ämnestillhörighet. Arbeten som fokuserar på akademiskt lärarskap diskuteras också ofta bortom akademins etablerade kanaler, såsom på bloggar, institutionernas hemsidor, eller i nyhetsbrev. Här kan bibliotekarien bidra genom att agera rådgivare till forskaren, för att stödja navigerandet över ett ofta undflyende fält.
Ett andra område där de ser en utvecklingspotential handlar om bibliotekariernas insikter i litteratur- och informationssökning. Baserat på egen erfarenhet av att ha arbetat parallellt på universitetsbibliotek och institut för undervisning och lärande, ser författarna fördelar med att kontinuerligt kunna stödja både universitetslärare och studenter i moduler kring informationssökning, till exempel genom utvecklandet av olika undervisningsmodeller eller mer omfattande kursdesign.
Men samarbetet kan tas ännu ett steg längre, menar författarna, genom att låta en bibliotekarie ingå i teamet kring projekt inom akademiskt lärarskap och på så sätt understödja och influera hela processen, från datainsamling till slutrapport. Deras tredje förslag innebär involverandet av universitetsbibliotekarien redan från början, och därigenom få stöd i arbetet med att ”bryta ned komplexa uppgifter” så att de blir ”hanterliga för studier i undervisning och lärande”, vilket de ser som en specifik kompetens hos många bibliotekarier vid akademiska institutioner.
Avslutningsvis påtalar de att universitetsbaserade bibliotekarier ofta forskar själva, men i likhet med annan disciplinspecifik forskning publiceras deras studier på plattformar och i kanaler som främst vänder sig till personer inom det egna området. Biblioteksmiljön på ett universitet är en plats som samlar universitetets studenter, lärare och forskare oavsett disciplintillhörighet, och akademiskt lärarskap kan ses som ett område som gör detsamma. Kan insikten om denna korrespondens leda till ett ännu mer disciplinöverskridande samtal kring undervisning och lärande i högre utbildning? Författarna hoppas att deras artikel kan bli ett steg i den ritningen.
Kommentar: Artikeln innebär en hård marknadsföring av universitetsbibliotekariernas kompetens och hur denna kan tas tillvara på ett bättre sätt i akademins utvecklingsarbeten och SoTL-projekt. Författarna lyfter många tankeväckande möjligheter för samarbete, men avsaknaden av empiri och mer genomgripande beskrivna exempel innebär att inga tydliga resultat kan redovisas. Även om artikeln argumenterar väl för bibliotekariernas specialkompetens kring bland annat informationssökning, och vi utan tvekan är många forskare och universitetslärare som har mycket att lära inom detta område, sker emfasen på bibliotekariernas breda kunnande delvis på bekostnad av beskrivningen av universitetslärarens motsvarande kompetens inom högskolepedagogik. Man kan argumentera att även den kompetente universitetsläraren har utvecklat viss skicklighet i att ”bryta ned komplexa uppgifter” så att de blir ”hanterliga för studier i undervisning och lärande”, förmågor som här enbart tillskrivs bibliotekarien.
Artikelförfattarna är anställda vid universitetsbibliotek i Kanada och ett forskningsinstitut i USA och deras beskrivning av bibliotekariernas arbetsuppgifter (undervisning i workshops, seminarier och även hela kursmoment som integrerar bibliotekets resurser i den reguljära undervisningen) signalerar skillnader mellan olika länder i hur universitetsbiblioteket används, och vilken roll det intar i undervisningen. Vid Stockholms universitet ligger en stor del av det arbete som beskrivs i artikeln huvudsakligen vid Studie- och språkverkstaden. Beskrivningen av universitetsbibliotekariens arbetsuppgifter antyder med andra ord att den funktionen har olika uppdrag vid olika lärosäten.
Text: Magdalena Holdar, Institutionen för kultur och estetik
Studien
