Utbildningsvetenskap är ett relativt nytt forskningsfält som tillkom i slutet av 90-talet med syftet att utveckla praktiknära forskning och bli ett nytt vetenskapsområde för lärarutbildning, pedagogisk yrkesverksamhet och lärande i arbetslivet. Fältet har genomgått stora förändringar under den senaste tiden och utvecklats till ett internationellt orienterat och teoriförankrat fält. Det har blivit allt vanligare att skriva sammanläggningsavhandlingar på engelska än monografier på svenska och utbildningsvetenskap börjar mer och mer likna samhällsvetenskap och humaniora. Detta kan ses som problematiskt, eftersom anledningen till att etablera forskningsfältet var att forskningen skulle vara praktiknära och bedrivas i nära samarbete med lärarutbildningarna och skolan.
Vill väcka intresse för olika utmaningar i forskarhandledning generellt
I artikeln Om forskarhandledningens mål, samförfattarskap och meritering: Några dilemman inom det utbildningsvetenskapliga fältet publicerad i Högre utbildning Vol. 7, Nr. 2 problematiserar Tünde Puskás och Fredrik Jeppsson några dilemman som forskarhandledare möter i sin praktik. Författarna vill väcka intresse för olika utmaningar i forskarhandledning specifikt inom utbildningsvetenskap men också generellt. Deras reflektion utgår från fyra semistrukturerade intervjuer med forskarhandledare inom utbildningsvetenskap vid Linköpings universitet. De intervjuade handledarna representerar fyra forskningsmiljöer med olika traditioner i förhållande till att skriva sammanläggningsavhandlingar kontra monografier.
Intervjufrågorna fokuserar först och främst på deras erfarenheter av doktorandhandledning. Analysen visar tre övergripande teman: (1) forskarhandledningens mål, (2) samförfattarskap och (3) meritering. Alla dessa teman inbegriper dilemman och motstridigheter. Frågor som väcks är bland annat: ska forskarhandledningen fokusera på processen eller produkten? Hur nära ska man som handledare vara i relation till en doktorands text?
Olika perspektiv på publiceringsstrategier
De fyra informanterna förhåller sig olika till den utvecklingen som har skett inom det utbildningsvetenskapliga fältet vad gäller publiceringsstrategier. Två av handledarna är kritiskt inställda till både artikelformatet och samförfattarskap mellan doktorand och handledare, medan de andra två hade en mer pragmatisk inställning och hävdade att eftersom monografiernas tid var ute, ska forskaren och hans/hennes doktorander anpassa sig till det som premieras inom fältet. Alla fyra var dock överens om att det var lika viktigt att fokusera på den intellektuella bildningsresan som på att vara mer målinriktad och på att produkten ska bli så bra som möjligt.
Medan några menar att forskningsresultaten inte kommer praktiken till nytta, framhåller de andra att syftet med vetenskapliga artiklar är att kommunicera med andra forskare via vedertagna vetenskapliga tidskrifter.
De dilemman som författarna diskuterar hör samman med uppfattningarna kring syftet med forskarhandledningen och hur handledarna kan hjälpa sina doktorander att meritera sig. Det verkar finnas behov av att diskutera frågan om samförfattarskap mellan handledare och doktorand i relation till meritering för att fördjupa förståelsen av vad forskarhandledning innebär för olika deltagare i processen. Dagens system bygger alltmer på att man ska kunna sätta sitt namn på så många publikationer som möjligt, därför måste samförfattarskap diskuteras i relation till vad som premieras inom akademin. Att hjälpa doktoranderna i deras skrivande räknas inte som en merit inom alla discipliner. Sammanläggningsavhandlingar ger däremot en möjlighet inte bara för doktoranden att ha flera publikationer utan även för handledarna att vara medförfattare till de artiklar som utgör en del av doktorandernas avhandlingar.
Utbildning för akademisk karriär eller intellektuell bildningsresa
Sammanfattningsvis kan man säga att det finns två olika perspektiv på forskarutbildning: utbildning för en akademisk karriär (en slags hantverksutbildning) och utbildning som en intellektuell bildningsresa som kännetecknas av långa och djupa vetenskapliga diskussioner. De gamla idealen om en relativt kravlös bildningsresa har allt svårare att samexistera med nya tiders produktionskrav. Det uppstår en värdekonflikt mellan en idealbild av forskarhandledning och de krav som ställs på både doktoranderna och handledarna i verkligheten. Grunden för en lyckad forskarkarriär är att handledaren hjälper doktoranden att publicera sina forskningsresultat i internationella vetenskapliga tidskrifter. Doktoranden ska involveras i processen med att skriva artikelmanus och få dem granskade av forskningssamfundet, vilket är en viktig del av att komma in i en praktikgemenskap.
Text: Natalia Ringblom, Institutionen för slaviska och baltiska språk finska nederländska och tyska
