Robyn Barnacle och Gloria Dall’Alba tar i artikeln "Committed to learn: student
engagement and care in higher education" avstamp i Heideggers begrepp ”Sorge” — här översatt till care — som bland annat utgår ifrån att varje individ har en inneboende benägenhet att orientera sig mot sin omvärld och att engagera sig i det som pågår där. Författarna menar att den uppfattning, som identifierar syftet med högre utbildning med att producera anställningsbara individer åt samhället, riskerar att motverka studenternas inneboende engagemang. I stället uppmuntras mätbara prestationer, kopplade till på förhand definierade mål. Detta kan i sin tur främja konformism och premiera de studenter, som lär sig att ”spela spelet”. De som inte anpassar sig missgynnas. Priset för en instrumentaliserad kunskapssyn är ett bristande engagemang, såväl i studierna som i bredare samhällsfrågor, från studenternas sida.
Artikeln genomsyras av en bildningstanke, som numera verkar ha blivit allt mer omodern. Högre utbildning har ett egenvärde, utan direkt koppling till någon identifierbar samhällsekonomisk nytta. Om vi uppmuntrar studenterna att lyfta blicken och sätta sitt studieområde och sin utbildning i en vidare kontext än en strikt instrumentell – man pluggar för att få sin examen – har vi också möjlighet att bidra till en utbildning, som främjar kreativitet, kritiskt tänkande och ett etiskt och socialt förhållningssätt hos den enskilda studenten. Det är en tanke, som verkar stämma väl överens med synen på universitetens roll i främjandet av en hållbar utveckling i enlighet med de av FN:s uppsatta globala målen.
Artikeln erbjuder inga färdiga universallösningar för hur man ska kunna åstadkomma ett sådant skifte i synen på den högre utbildningens syfte och värde. Snarare betonas behovet av mångfald, av ämnes- och disciplinanpassade lösningar, liksom komplexiteten i ett sådant förändringsarbete. Redan genom att få läsaren att börja reflektera över sin egen och samhällets i stort syn på ändamålen med högre utbildning har artikeln en viktig funktion att fylla.
Text: Annelie Gunnerstad
