Ett stort problem i dagens högskola är att studenterna ofta upplever akademiskt skrivande som något svårt. Samtidigt som studentgrupperna blir allt större, minskar högskolans resurser. Flera forskare ser självstudier och ökat användande av digitala resurser som ett svar på frågan hur vi ska hantera dessa utmaningar. Den digitala lärplattformen blir allt viktigare inom högre utbildning och vi borde satsa mer på att utveckla lärplattformens design samt använda den mer pedagogiskt.
Dagens forskning visar att lärplattformar i första hand används i administrativt syfte, trots att det finns möjligheter till mer pedagogisk användning (bland annat genom interaktion och större fokus på skrivandet). Dessutom pekar forskningen också på att studenters möte med skrivandet många gånger upplevs som problematiskt. I artikeln ”Stöttning av skrivande i ett digitalt diskussionsforum” publicerat i Högre utbildning vol. 7, 2017, beskriver Stina Hållsten hur lärplattformens design och användning kan utvecklas med ett genrepedagogiskt upplägg.
I sin fallstudie av arbetet med en skriftlig uppgift inom kriminologi undersöker hon hur en digital lärmiljö stöttar studenter i deras lärande. Samtidigt vill hon att kursdesignen ska fungera som pedagogiskt stöd, och inte bara administrativt. I sin artikel vill Hållsten ta reda på vilka genrepedagogiska drag som uppvisas redan i kursdesignen, och vilka som skulle kunna förstärkas. Hennes undersökning fokuserar på begreppet stöttning som är centralt för genrepedagogiken. Hållstens material är valt utifrån en etnografisk ansats. Lärarna erbjöd stöttning i form av stödtexter om dels akademisk skrivande, dels om hur skrivande i lärplattformen kan upplevas. Hur studenterna sedan gjorde var olika för olika individer –
några av dem följde lärarnas instruktioner medan andra endast delvis följde instruktionerna, och delvis skapade en egen ordning för arbetet. Kursens stöd användes olika av olika studenter.
Undersökningen visar med andra ord att studenterna på distanskursen både använt och inte använt sig av stöttningsresurser som de erbjöds av sina lärare. Det som däremot inte erbjöds var explicitgörande av vilken text som var målet för skrivandet (trots att genrepedagogiken handlar om att studenterna ska bli medvetna om olika texters språkliga mönster och struktur). För nybörjarstudenten är det inte säkert att texter som ska skrivas inom utbildningen är bekanta för dem när det gäller genre och funktion. Studenterna förväntades läsa läroböcker och forskningslitteratur parallellt med rapporter och sedan
skriva texter med typiska akademiska krav. Dessa krav var inte alltid tydliga för studenter.
Enligt Christie & Unsworth, är en viktig del i pedagogiken att identifiera typiska texter eller måltexter inom ett specifikt kunskapsområde för att explicitgöra de språkliga krav som ställs för att kunna läsa och skriva inom området (Christie & Unsworth 2005:7). Lärare och studenter kan skapa en gemensam förståelse för ämnet genom att (1) dekonstruera centrala texter, (2) gemensamt skriva tester och slutligen (3) skriva texterna individuellt (White 2009: 55). På så sätt synliggörs genrespecifika och språkliga krav. Trots att lärarens funktion är centralt, är det viktigt att komma ihåg att även andra än läraren (andra deltagare i gruppen till exempel) kan fungera stöttande.
Författaren föreslår ett genomtänkt pedagogisk helhetsgrepp för att genrepedagogikens steg ska kunna tillämpas i en kursdesign. Hon poängterar att det är en pedagogisk utmaning att använda en digital lärplattform på ett sådant sätt att den stöttar studenternas lärande genom att använda ett genrepedagogiskt arbetssätt.
Text: Natalia Ringblom
