Flera publikationer har tidigare undersökt universitetslärares förhållningssätt till lärande och undervisning. I viss utsträckning finns också studier som har undersökt universitetslärares inställning till institutionskulturen. Ovanligare är däremot att närmare studera sambandet mellan universitetslärares inställning till undervisning, professionell utveckling och institutionskultur. Författarna till den aktuella artikeln gör just detta. Syftet med artikeln var dels att närmare om det finns skillnader mellan olika kategorier av lärare, dels att identifiera allmängiltiga mönster (eng. holistic patterns) i universitetslärares förhållningssätt till undervisning, professionell utveckling och institutionskultur.
Varifrån kom de lärare som ingick i undersökningen?
Studien bygger på en enkätundersökning med totalt 1 141 respondenter som alla aktiva som lärare inom högre utbildning i Ungern och Finland. De universitetslärare som svarade på enkäten hade varierande bakgrund vad gäller vetenskaplig hemvist och erfarenhet av undervisning (räknat i antalet år). Enkäten efterfrågade universitetslärarnas egna förhållningssätt och undervisningspraktiker, deras egen professionella utveckling samt deras uppfattning om heminstitutionens undervisningskultur.
Analysen av enkätundersökningen
Författarna till artikeln analyserade den insamlade datan utifrån tre olika metoder, var och en anpassade till de tre områden som universitetslärarna skulle besvara.
Vilka grupper av lärare identifierades i studien?
Utifrån enkätundersökningen delar artikelförfattarna in universitetslärarna i fyra grupper, där en var väldigt stor – 45 % visade sig vara mycket erfarna lärare som experimenterade med sin undervisning, men som inte upplevde att institutionskulturen var särskilt stöttande. Samtidigt var en grupp ytterst liten – det visade sig att bara lite drygt fyra procent av lärarna var nya/oerfarna och som därför inte hade så många tankar om professionell utveckling. De två övriga grupperna av lärare var jämstora, där en grupp visserligen var erfarna lärare som experimenterade men som upplevde institutionskulturen som stödjande, och en annan grupp bestod av lärare som siktar in sig på att lära ut fakta.
Några andra resultat från undersökningen
Svaren från enkätundersökningen gjorde att artikelförfattarna kunde notera vissa andra resultat. Jag väljer här att presentera några resultat som jag tycker är intressanta. Generellt kan sägas att undersökningens upplägg med mera gör att det handlar om en allmängiltig studie. Vissa generella iakttagelser görs också, exempelvis att universitetslärare inom alla discipliner är måna om att kollegialt dela med sig med sina undervisningserfarenheter. Men i undersökningen går det också att se skillnader mellan olika discipliner.
Resultaten visar till exempel att det finns en skillnad mellan lärare som tillhör en hård vetenskap (eng. hard science), såsom matematik och ingenjörsvetenskap, och mjuk vetenskap (eng. soft science) såsom ämnen inom humaniora. Medan lärare från en hård vetenskap framför allt inriktade sin undervisning på att fokusera på fakta, karaktäriserades lärare från en mjuk vetenskap av att de fokuserade på att undervisningen ska stärka studenternas förmågor. (Skillnaden kan förstås förklaras med att olika sdiscipliner kräver olika sätt att framställa ämnet. Det visar alltså att undervisningskulturen kan skilja sig mellan olika institutioner.) Studien visar också att universitetslärare från en mjuk vetenskap i högre utsträckning än de från en hård vetenskap, deltog i olika aktiviteter som främjar den professionella utvecklingen som pedagog.
En annan intressant skillnad är den mellan erfarna och oerfarna/nya lärare, där exempelvis lärare med lång erfarenhet också har en större villighet att våga att experimentera med nya undervisningssätt m.m. Oerfarna/nya lärare använder i stället andra strategier för sin professionella utveckling som pedagoger, såsom att ta råd av mer erfarna kollegor.
Kommentar: Studien ger anledning att reflektera över vissa resultat, särskilt de fyra grupper som identifieras. I den delen väcker undersökning frågan hur pass allmängiltiga resultaten är. Om man tänker sig att det här så att säga skulle vara ganska representativt för hur ett slags genomsnittlig institution ser ut, skulle den alltså bestå av en väldigt stor grupp med erfarna lärare med ett professionellt förhållningssätt till pedagogik. De flesta på en genomsnittsinstitution skulle alltså ständigt vara beredda att experimentera och variera sin undervisning, utan att uppleva institutionskulturen som stödjande i detta. Samtidigt skulle en genomsnittlig institution utmärka sig med en ytterst liten andel lärare som är oerfarna/nya och som i princip saknar en läraridentitet och som därför har det kämpigt med att inta ett mer professionellt förhållningssätt till att bland annat utveckla sin pedagogik.
Det går nog också att ställa sig frågan: Om det resultaten skulle vara en ganska träffande beskrivning av hur det ser ut på en genomsnittlig institution, hur ska man då hantera de olika grupperna av lärare på institutionen? Den aktuella undersökningen är (förstås) inte praktiskt inriktad på det sättet att artikelförfattarna försöker ge svar på hur man på institutionsnivå ska hantera sammansättningen av de fyra grupperna av lärare och hur man använder det för att i det dagliga praktiska arbetet hanterar olika pedagogiska frågor. Men de resultat som presenteras ger upphov till hur man exempelvis kan använda indelningen av de fyra lärargrupperna. Klart är i alla fall att respektive lärargrupp som identifieras, har sina utmaningar. Frågan är bara: Hur använder man insikterna om dessa fyra lärargrupper på den egna institutionen och hur hanterar man den sammansättningen på institutionsnivå?
Text: Dennis Martinsson, Juridiska institutionen
Nyckelord: förståelse för undervisning, universitetslärares professionella utveckling, upplevda professionella kulturer
