Universiteten överväger bara internationaliseringen med en beräkning av antalet internationella anställda. I artikeln "Towards a more active, embedded and professional approach to the internationalisation of academia" publicerad i International Journal for Academic Development varnar författarna Ramnata Rao och Anesa Hosein för risken av en superficiell internationalisering om man inte tar hänsyn till aktörer som deltar i mobilitetsprogram eller tillsvidareanställs i ett annat land. Deras närvaro är en fördel för den akademiska miljön, och artikelförfattarna anser att man ägnar för mycket uppmärksamhet åt samarbete mellan lärosäten, program (till exempel Erasmus) och stipendier (Fullbright) istället för personal. De föreslår att inkludera de inkommande internationella akademikerna samt att förbereda de akademiker på hemmaplan som ska iväg på en forskningsvistelse utomlands.
Man kan inte bara räkna med att de internationella akademikerna ska anpassa sig till en ny miljö. Artikelförfattarna motsätter sig av en passiv internationalisering till en aktiv internationalisering. I tidigare studier hade de samlat berättelser från internationella anställda och märkte då att det fanns möjlighet att inkludera internationella akademiker och skapa en aktiv internationalisering.
Tillgången till information är den första förutsättningen för en internationell rörlighet. Ett bra universitet erbjuder goda råd och en anpassad vägledning för en utomlandsvistelse. Artikelförfattarna anser att de akademiker som tänker arbeta utomlands skulle kunna ta fördel av en interkulturell pedagogik där de uppmuntras att leta information och reflektera över sina nya framtida internationella miljöer. I den nuvarande situationen finns det oftast program som förbereder akademiker för att lära sig ett nytt språk. Parallellt är det också bra att utveckla möjligheter för att förbereda potentiella ankomster för internationella kollegor. Förberedelsen gäller inte bara för personen som kommer att migrera utan även för värduniversitetet. I detta avseende kan förbindelsen mellan hem- och värduniversitet förstärkas. I artikeln finns intressanta förslag i form av online-modul eller virtuella möten med de akademiska mentorerna för dessa potentiella kollegor för att aktivera det interkulturella medvetandet.
De flesta universitet erbjuder introduktionsdagar för internationella akademiker men en anpassad socialisering i ämnet kan saknas. Artikelförfattarna rekommenderar en öppen institutionskultur där en internationell syn på kollegialitet skulle kunna betonas. Det vore synd att ignorera de möjligheter som den kulturella mångfalden i vissa institutioner har. Följaktligen kan institutionskonferenser och lärarmöten användas för erfarenhetsutbyten där internationella akademiker kunde dela sin expertis. Med hjälp av sådana samtal kan en mer professionell inställning till institutionell internationalisering antas.
En aktiv internationalisering kan inte vila enbart på personalavdelningen. Alla involverade aktörer borde samarbeta för att integrera internationella akademiker och påverka internationaliseringsprocessen. Enligt artikelförfattarna kan dessa aktörer vara studenter, bibliotekarier, andra internationella akademiker som redan finns på plats, IT-avdelningen och lokala akademiker. Den aktiva internationaliseringen behöver ett smart nätverk för att samla en mångfald av kunskap och erfarenhet.
Kommentar: Artikeln syftar att utveckla en aktiv internationalisering där man använder de internationella akademikernas potential. För att uppnå detta, behöver man synkronisera de förväntningarna som dessa akademiker har före ankomsten med den verkliga miljön där de landar i. Sedan kan man förbereda de lokala akademikerna som finns på den värdinstitutionen så att man bygger en interkulturell konstruktiv länkning (Centrum för universitetslärarutbildning lyfter hur man kan bidra till en bättre kunskapsmiljö i ett internationellt klassrum, se webb-TV programmet Pedagogeeks om internationalisering). Stockholms universitet har en lång tradition av samarbete med andra utländska lärosäten, som till exempel det pågående samarbetet inom CIVIS med sju andra universitet. Universitetet har ambitionen att utveckla en internationell akademisk miljö med stöd av flera aktörer som bland annat personalavdelningen, Stockholms universitetsbibliotek och studentavdelningen (se Internationell verksamhet vid Stockholms universitet). I detta sammanhang anordnas seminarier till forskare, lärare, administratörer om internationalisering. Dessutom inrättades år 2019 en långsiktig plan för Stockholms universitets arbete om en aktiv internationalisering (Global Engagement — långsiktig plan för Stockholms universitets arbete med internationalisering (dnr SU FV-1.1.2-1715-17)). Där står att läsa: ”internationalisering, oavsett om den är proaktiv och framåtblickande eller reaktiv i respons på omvärldsförändringar, är en transformerande, naturlig del av universitetets utveckling och bidrar till att öka kvaliteten i verksamheten”. Det är på grund av detta väldigt viktigt att en "proaktiv" internationalisering genomsyrar alla institutioner där man kan använda sig av de internationella akademikerna (doktorander, lärare och forskare). I verkligheten kopplas internationaliseringen på hemmaplan till internationella studenter medan internationella akademiker skulle kunna aktiveras mer för att påverka forsknings- och undervisningsmiljön.
Text: Christophe Premat, Romanska och klassiska institutionen
Nyckelord: aktiv internationalisering, internationella akademiker, beredskap före ankomst, välkomnande av internationella kollegor, institutionell miljö, delad expertis
