Antalet digitala examinationer har ökat kraftigt de senaste åren tack vare utvecklingen av nätbaserade kurser som erbjuds av olika lärosäten (1). Dessa examinationer kräver specifika inställningar på datorn och hos examinatorer och studenter för att garantera säkerheten och därmed motverka möjligheterna till fusk.
En artikel publicerad i tidskriften Journal of Interactive Media in Education rapporterar om en undersökning som genomfördes 2015 på ett brittiskt universitet om deltagares reaktioner efter ett experiment om digital övervakning. Sjutton studenter i datavetenskap från sju olika länder (Egypten, Kenya, Saudiarabien, Slovakien, Storbritannien, Trinidad och Tobago, Zambien) deltog i en pilotstudie. Det framgick av studien att det fanns en oro kring säkerhetsskydd och personlig integritet. Är det verkligen möjligt att på distans övervaka studenter när de skriver sina tentor?
Resultatet av pilotstudien visade tydligt att deltagarna accepterade övervakningssystemet, även om de kände sig obekväma med att en tentavakt kontrollerade datorn och miljön på distans. Några studenter vägrade att delta i intervjun efter studien, vilket illustrerar behovet av att testa systemet ytterligare.
Faktum är att digitala tentavakter innehåller flera dimensioner: studenters elektroniska identifiering, användning av inloggning och lösenord, tillgång till frågorna, övervakning av studentplatsen med en webcam eller med skärmdelning samt datoriserade tentor. Pilotstudien bestod av två faser. Den ena var med prövningen av två olika digitala tentor, både formativ och summativ med inloggning och lösenord. Den andra var ett summativt test i form av online-vakt, så kallade remote live invigilation.
Tentavakt testades på distans med hjälp av två mjukvaror, ProctorU och Software Secure. Studenterna kunde anmäla sig till tenta och välja datum och tid för att genomföra tentan. De hade tid för instruktioner inför provet och hade även information om hur tentavaktssystemet skulle fungera. Vidare fick de kontaktuppgifter på tentavakter om det skulle visa sig att de under tentan hade ytterligare frågor. Innan tentan började, identifierades och fotografierades studenterna av tentavakten som även tog kontroll över studenternas skärm och miljö. Intervjuerna genomfördes efter pilotstudien, men endast nio studenter valde att dela med sig av sina erfarenheter om tentavaktssystemet. Artikelförfattarna kunde tyvärr inte veta varför de andra studenterna valde att inte delta. Man kan ändå påstå att det kan vara på grund av känsliga frågor om personintegritet.
De flesta respondenterna kände sig trygga med en tentavakt på distans och tyckte att den tekniska möjligheten inte påverkade prestationen negativt. De belyste också det faktum att en synlig tentavakt kunde garantera pålitligheten till själva examinationsformen. De tyckte i allmänhet att man skulle kunna genomföra systemet för att vidareutveckla digitala examinationer. Deltagarna från Storbritannien var oroliga över inskränkningar i den personliga integriteten till skillnad från de andra som deltog i studien.
Kommentar: Sammanfattningsvis, kan man konstatera att det finns flera företag som erbjuder olika tekniska lösningar för tentavaktssystem på distans och att det finns en marknad som försöker standardisera dessa möjligheter. I detta sammanhang är det oerhört viktigt att inte glömma den pedagogiska dimensionen, det handlar inte bara om att hitta tekniska metoder. Studenten och tentavakten har en ny relation som skiljer sig från ett fysiskt salstentamen. Om tentavakter får en anpassad utbildning och om studenter får möjlighet till träning, finns alla förutsättningar för det här digitala systemet kan användas i framtiden. För studenter är autentiseringen av examinationsformen viktig, eftersom det förhindrar risken för fusk, vilket ökar de digitala examinationernas trovärdighet. Det hade varit lärorikt om artikelförfattarna hade gått vidare med sin studie och utvecklat resultatet av det första testet för att undersöka om det fanns en tydlig skillnad mellan en formativ och en summativ examination. En digital formativ examination skulle kunna ge en student en tydlig återkoppling om vad denne eventuellt behöver komplettera med. Pilotstudien visade vidare att det inte är lätt att ersätta tentavakter online mot artificiell intelligens system (2). Att studenter får hjälp online med de tekniska aspekterna kan också vara en kvalitetssäkring som man inte skulle kunna få per automatik med datoriserade tentavakter. Slutligen föreslog artikelförfattarna att engagera studenterna i utvecklingen av en testversion av den digitala examinationen, dels för att förbereda dem inför examinationen, dels också för att ta bort oron kring online tentavakt. Man skulle också kunna behöva fånga studentperspektivet i form av en utvärdering för att kunna utveckla rättvisa digitala examinationer.
Text: Christophe Premat, Romanska och klassiska institutionen
Nyckelord: e-bedömning, fjärrövervakning
