Det är en utmaning i sig att kunna definiera en författares röst i det akademiska skrivandet. Författarna till artikeln "Developing an authorial voice in PhD multilingual student writing: The reader’s perspective" i Journal of Second Language Writing föredrar att använda begreppet textstil (eng. textual voice) för att beskriva hur en vetenskaplig text kan vara personlig. En vetenskaplig röst kan hänvisa till olika föreställningar både för författaren och läsaren. Rösten är inte bara ett tillbehör till avhandlingen, det är en grund till hur en författare kan diskutera vetenskaplig fakta, begrepp, teorier och metoder på ett personligt sätt. Författaren kan nämligen underlätta läsandet av sitt arbete genom att förtydliggöra sitt resonemang. Medan stilen återspeglar ordvalet och syntaxen, kopplas rösten till en personlig disposition för att stödja den vetenskapliga demonstrationen.
I en flerspråkig kontext där doktoranden måste skriva i ett annat språk, kan det vara ännu viktigare att bearbeta den vetenskapliga rösten när denna måste tillämpa nya normer i akademiskt skrivande. Det är därför intressant att ta reda på handledarens tankar kring processen med hjälp av två frågor: Vilken är handledares uppfattning om den vetenskapliga rösten i skrivandet av en doktorsavhandling? Kan användningen av ett annat språk fungera som en medling för att uttrycka en vetenskaplig röst?
Textanalys för förstå hur personlig vetenskaplig röst utvecklas
Artikelförfattarna påstår att det finns något ämnesspecifikt i konsten att träna sin röst och det var därför de valde data från tre internationella doktoranderna som skrev sin avhandling i lingvistik på engelska. De bad också fem handledare i lingvistik att analysera progressionen av dessa tre doktorander. De tre doktoranderna var klara med sin avhandling och var redan doktorer när studien genomfördes. Handledarna hade stor erfarenhet i undervisning, forskning och handledning inom ämnet. För varje doktorand kunde de utvalda handledarna analysera sex texter som motsvarade olika steg i utvecklingen (litteraturöversikt/utkast för varje seminarium där doktorander presenterade sin uppsats). Handledarna ombads att läsa dessa texter för att analysera hur en personlig vetenskaplig röst kunde utvecklas. De uppmärksammade fem komponenter: 1) den allmänna uppfattningen om stil 2) stilens distinkta egenskaper 3) stilmarkörerna 4) aspekter av skrivande som hade en negativ inverkan på läsaren (grammatiska fel till exempel) 5) utvärdering av framsteg. Därefter intervjuades de för att beskriva hur en framgångsrik uppsats skulle kunna se ut. De fick dessutom möjlighet att skriva en text för att sammanfatta sina utvärderingar och visa hur de kunde känneteckna en bra avhandling i lingvistik.
Träning av rösten viktig för positionering i forskningsfältet
De fem handledarna höll med om hur viktigt det var att hitta sin röst när en doktorand skriver sin avhandling i sitt andraspråk. De kommenterade delar av de texterna där författarrösten försvann. Det här resultatet bevisar än en gång faktumet att en forskarstuderande måste träna sin röst för att positionera sig i fältet och belysa vad hen kan bidra med. I de handledarnas berättelser kunde artikelförfattarna identifiera återkommande nyckelord som ”övertygande” (eng. convincing), ”tydlig” (eng. clear), ”engagerande” (eng. engaging) och ”ägande” (eng. ownership). Stilen kan illustrera hur en doktorand behärskar sina resultat och sedan jämför dem med andra forskningsresultat i ämnet. Handledarna visade vidare att språkliga markörer och användningen av konnektorer i engelska var betydande komponenter som kunde tilltala läsaren ännu mera. En av de handledarna beskrev avhandlingen som en ”upptäcktsresa” (eng. journey of discovery) medan en annan handledare kunde identifiera användningen av vissa adjektiv som ”stark” (eng. powerful) eller verb som ”påstå” (eng. claim) som markörer för utvecklingen av arbetet mot en mer personlig ton. För de flesta handledarna kan en stil växa med koherens, som är den logiska utvecklingen av argumentationen. Däremot kunde artikelförfattarna se olika svar gällande användningen av pronomen för författaren i engelska. Vissa tycker inte om den passiva formen som lutar mot neutralisering av författarrösten medan andra ser användningen av ”jag” som en personlig anpassning av avhandlingen. Det var svårare att ha en tydlig bild av vad en vetenskaplig röst kan innebära i engelska. Artikelförfattarna drog slutsatsen att tolkning av en vetenskaplig röst berodde mest på konventioner i akademiskt skrivande inom ämnet.
Kommentar: När en idrottare presterar, är frågan alltid hur mycket talang denna idrottare har och sedan hur mycket hen tränade för att nå sin nivå. En liknande fråga kan ställas för doktorandskrivandet eftersom det handlar om en balans mellan personliga egenskaper och upptäckten av en stil. Artikelförfattarna poängterar att det finns möjlighet att introducera ett pedagogiskt utrymme där doktorander uppmuntras att förstärka sitt skrivande i ett annat språk. I detta sammanhang kan handledaren ha en betydelsefull roll för att hjälpa doktoranden att skapa en egen författarröst i det främmande språket. En doktorand kan förstärka sin röst genom att arbeta med sin stil i sitt andraspråk. Denna slutats är i linje med vad författare och journalisten Magnus Linton skriver när han nämner en ”gestaltande ton” i vetenskapen (1).
Stockholms universitet anordnar regelbundet kurser för handledare som kan ge konstruktiva idéer om hur en handledare kan hjälpa sin doktorand att hitta en egen röst i avhandlingen. För doktorander finns det en del seminarier i akademisk engelska som har relevans för att utveckla stilen. Den svåraste utmaningen för handledaren är att kunna främja den personliga rösten i annat språk utan att arbetet blir subjektivt eller blandar ihop vetenskapliga argumenten med starka åsikter. Däremot saknades några reflektioner om hur internationella doktorander kan träna på att hitta sina vetenskapliga röster på engelska när det finns starka konventioner i ämnet. Utvecklingen av Academic writing in English har bidragit till att standardisera vissa normer och praxis, vilket kan ibland försvåra jagandet av en egen vetenskaplig röst. Det är inte bara en ren språklig fråga eftersom doktorander måste lära sig att positionera sig inom ämnesspecifika traditioner och konventioner.
Text: Christophe Premat, Romanska och klassiska institutionen
Nyckelord: författarröst, doktorsavhandling, handledare, akademiskt skrivande, träning
(1) Linton, M. (2019). Text & Stil. Om konsten att berätta med vetenskap. Stockholm: Natur & Kultur, s. 105.
