En doktorsexamen i bagaget öppnar förstås upp många möjligheter på arbetsmarknaden och studenter har numera också mer insikt i att det finns mängder med icke-akademiska jobb att söka där forskningserfarenhet kan vara en stark merit. En undersökning från Universitetskanslersämbetet (UKÄ) visar att en majoritet av de disputerade i Sverige faktiskt arbetar utanför högskolorna. Trots detta är studenterna i allmänhet dåligt insatta i hur arbetsplatser fungerar strukturellt och organisatoriskt utanför universitetets skyddade verkstad.
En artikel som nyligen publicerades i Studies in Higher Education belyser skillnader i arbetsmiljöer och hur dessa upplevs. I studien intervjuade forskarna 32 personer från Schweiz och Storbritannien som hade försvarat sin avhandling inom de senaste tio åren och som nu innehar olika icke-akademiska tjänster inom privat eller offentlig sektor. Konceptet organisationskultur diskuteras vilket innefattar värderingar, attityder, arbetssätt som är tagna för givet, sätt att uppnå produktivitet, samarbete samt hur man kommunicerar. Organisationskulturen på universiteten har beskrivits som organiserad anarki och skiljer sig oftast avsevärt från de flesta arbetsplatser utanför grindarna.
Forskarna i studien talar om en kulturell chock som drabbar doktoranderna då de möter en ny organisatorisk kultur. Med det menas de psykologiska reaktioner som uppstår då man möter obekanta arbetsmiljöer och där individer plötsligt inser att andra inte delar deras perspektiv, beteenden eller förståelse för sin arbetsmiljö. En stor del av deltagarna i studien ägnade mycket tid och energi åt att försöka förstå hur den nya organisationen fungerade, vilket tog sig uttryck i en kulturell chock.
Från analysen av intervjuerna kunde en rad olika faktorer utkristalliseras som belyste skillnader i arbetsmiljöer. Här följer exempel på några av dem:
- Tidshantering. Många deltagare var förvånade över bristen på frihet när det gällde att hantera sin tid och organisera sitt arbete jämfört med på universitetet och de upplevde att de behövde kämpa med strikta scheman.
- Arbetsuppgifter. De flesta deltagare rapporterade att de var tvungna att anpassa sig till nya uppgifter och arbetssätt som de inte var vana vid. Denna period var frustrerande för vissa, eftersom de var tvungna att lära om hur de skulle utföra vissa uppgifter som de tidigare gjort på annat sätt. Det var framförallt uppenbart när det gällde kommunikationsuppgifter.
- Samarbetssätt. Flera deltagare nämnde vikten av samarbetsförmåga i icke-akademiska miljöer, som enligt deras uppfattning skiljer sig från vad som förväntas i akademin. Medan de var mer eller mindre autonoma och i väldigt liten grad styrda i sitt arbete av sina överordnade på universitetet mötte de ett helt annat hierarkiskt mönster vilket gjorde att ofta behövde lära sig att samarbeta när de gick in i icke-akademiska befattningar.
- Kvalitets- och produktivitetskriterier. Utöver uppgifterna blev några deltagare överraskade av vad som förväntades av dem när det gäller kvalitet och produktivitet. En deltagare blev till exempel uppmuntrad av sin chef att vara mindre perfektionist i att skriva rapporter. Den vetenskapliga stringens som genomsyrar den akademiska världen får helt enkelt ofta hållas tillbaka till förmån för produktivitet och tidsramar.
Kommentar: Inom akademin uppskattas (alternativt avundas) du av kollegor för dina vetenskapliga meriter, dina tusentals citeringar och publikationer i högrankade tidskrifter, vilket förstås är en helt annan måttstock än den som används på exempelvis ett privat företag. Anledningen till att söka tjänster inom och utanför akademien skiljer sig också oftast åt. Medan genuin nyfikenhet, individuellt tänkande och akademisk frihet är faktorer som lockar till universitetsvärlden är det andra drivkrafter som lön och anställningstrygghet som lockar utanför universiteten. Jag har egen erfarenhet av den kulturchock som beskrivs i studien då jag lämnade den akademiska världen efter disputation för ett forskarjobb på ett större läkemedelsföretag. Det som framförallt skiljde sig från universitetsvärlden var sättet att kommunicera och rapportera, samt genomgång av väldigt strikta regler och internutbildningar innan olika uppgifter fick utföras, och att de förstås var mer resultatinriktade. Det är uppenbart att universitetsvärlden har en organisatorisk miljö som skiljer sig väldigt mycket åt från andra arbetsmiljöer. Deltagarna i studien var dock över tiden oftast positiva till de ny arbetsmiljöerna men på grund av kulturchocken tog det lång tid för dem att acklimatisera sig. Jag tror att forskarutbildningarna fortfarande är väldigt mycket riktade mot en framtida akademisk karriär, kanske av tradition, och det är helt enkelt förväntat att doktoranden ska söka en postdoc och försöka få anslag till sin egen forskning. Kan det vara så att många handledare ser det som ett misslyckade om de inte lyckas få sina doktorander att stanna kvar i forskarvärlden? Vad kan universiteten göra för att bättre förbereda doktorander för ett liv även utanför akademin och är forskarutbildningen alltför inriktad på en karriär inom universitetsvärlden? Visserligen erbjuds ”after phd” kurser till doktorander men de är i de flesta fall inriktade på en framtida akademisk karriär. Hur andra arbetsmiljöer ser ut och organisatoriskt fungerar behandlas oftast styvmoderligt på dessa kurser. Kanske vore studiebesök eller kortare praktiker under forskarutbildningen något att fundera över. Dessa skulle fylla ett dubbelt syfte, dels skulle studenten få en inblick i olika företagskulturer och dels skulle olika arbetsgivare få en inblick i vilken potential forskarutbildade kandidater kan ha att erbjuda. En annan fundering är hur universitetsanställda som blir friställda efter ett långt yrkesliv ska kunna anpassa sig till ett nytt arbetsliv utanför akademin.
I skrivandes stund kommer ett nytt avsnitt av Universitetets interna webbsändning "Panorama" som tar pulsen på forskarutbildningen (22:28 minuter långt) — relevant, angeläget och sevärt!
Text: Mikael A Carlsson, Zoologiska institutionen
Nyckelord: Doktorander, icke-akademiska karriärer, organisationskultur akademisk kultur, karriärvägar
