För att ta reda på hur studenter och yrkesverksamma personer med akademisk examen ansåg att deras utbildning rustat dem för jobbsökande och arbetsliv, samlade en grupp forskare in enkätsvar från över 800 personer inom dessa båda kategorier. I enkäten skulle informanterna med egna ord beskriva kunskaper och färdigheter de tillskansat sig under sin utbildning – information som sedan kodades och grupperades under övergripande rubriker. Informanterna hittades via Amazon Mechanical Turk (MTurk), en webbplats för tillfällig rekrytering av olika slags enkla, digitalt baserade tjänster som inte kan utföras av datorer. De som antar uppdrag för MTurk har olika utbildningsbakgrund och de kan kombinera uppdragen med heltidsstudier eller annat arbete. Forskarna kunde på så sätt samla in en stor kvantitet data från personer med olika bakgrund och arbetslivserfarenhet. Mängden insamlat material gjorde det möjligt att dra generella slutsatser om i vilken mån högre utbildning utvecklar överförbara kompetenser och inte bara ämnesspecifik kunskap. Eller snarare – om studenter uppfattar att den gör det.
Forskarna riktade framför allt sin uppmärksamhet mot hur informanterna både definierade och ansåg sig ha tränats i några förmågor som ses som särskilt centrala i högre utbildning: kommunikation, kritiskt tänkande, samarbete och förmåga att självständigt organisera sitt arbete. Just dessa förmågor antas rusta studenter för ett föränderligt arbetsliv, vilket också är skälet till att de intar en central plats i universitetsutbildningarnas styrdokument.
Resultaten av undersökningen signalerar att både studenter och yrkesverksamma huvudsakligen såg universitetsutbildningen som en grund för disciplinspecifik kunskap. Informanterna resonerade med andra ord på samma sätt som de debattörer från till exempel näringslivet, som anser att universitetens utbildningar behöver vara bättre anpassade för samhällets behov. För bägge grupperna står alltså ämneskunskaper, inte överförbara förmågor, i centrum. En förvånansvärt liten andel informanter såg någon koppling mellan sin universitetsutbildning och sin förmåga att till exempel tänka kritisk eller organisera sitt arbete. Färre än en tredjedel av dem nämnde exempelvis kritiskt tänkande när de skulle lista fem av sina viktigaste lärdomar från studierna. Samarbete och kommunikation nämndes av ungefär hälften, vilket forskarna misstänkte var lägre än vad som varit fallet om de istället frågat universitetslärare vilka färdigheter de tränar sina studenter i. Ett intressant resultat var också att vissa förmågor, såsom kommunikation och samarbete, togs upp både bland de fem förmågor som informanterna tyckte att tränats i, och de fem som de ansåg att de inte tränats i. Det tolkade forskarna som att informanterna uppfattade dessa förmågor som viktiga, men att de inte alltid kunde se hur de tagit sig uttryck i deras utbildning.
Forskarna hade inledningsvis antagit att det skulle vara märkbara skillnader mellan studenternas respektive de arbetande vuxnas enkätsvar. Studenterna, antog de, skulle sannolikt ha svårare att se hur deras utbildning bidrog till att utveckla överförbara förmågor, medan de som redan var ute på arbetsmarknaden borde kunna identifiera dem lättare. Resultaten visade däremot mycket små skillnader mellan de båda grupperna. Men om vi inom högre utbildning inte bara identifierar dessa förmågor som centrala, i undervisningen och för studenternas framtida yrkesliv, hur kommer det sig då att det går nästan spårlöst förbi hos dem vi utbildar? Kanske tränas studenterna i detta utan att de märker det, eftersom uppgifter och examinationer betonar ett kunskapsinnehåll även om de samtidigt – genom hur uppgifterna utformas – tränar förmågor. Och kanske handlar det om att det är lättare att identifiera kunskap än förmåga. Oavsett vilket så drar forskarna bakom studien slutsatsen att det inte kan skada att mer systematisk peka ut att och hur studenterna utvecklar förmågor bortom utbildningarnas konkreta ämnesinnehåll, inte minst eftersom det kan vara till hjälp när studenterna sedan ska söka arbete.
Kommentar: Riktlinjer från både universitet och stat lägger stor vikt vid utbildningars samhällsrelevans och studenters anställningsbarhet. Det kan verka rimligt, med tanke på att det råder brist på kompetent arbetskraft inom många branscher. Men när frågan debatteras är det knappast de förmågor som diskuteras i den här artikeln som står i fokus. Tvärtom är det snarare yrkesspecifik kompetens – inte anpassningsbarhet eller kommunikationsförmåga – som efterfrågas. Det kan framstå som att det är utbildningarna, snarare än studenterna, som behöver vara rörliga och anpassningsbara, vilket naturligtvis är svårt att svara mot med tanke på universitetens struktur och administrativa krav. Studien diskuterar inte detta, men bidrar med intressanta resultat genom att lägga fokus på studenters och före detta studenters syn på sin universitetsutbildning och hur den tränat dem för arbetslivet. Tidigare forskning har framför allt utgått från universitetslärares tankar kring de färdigheter studenterna tränas i, i kurser och program. Forskarna rekommenderar oss alla att mer explicit berätta för studenterna hur uppgifter och lärandemål tränar färdigheter, utöver det kanske mer uppenbara ämnesspecifika innehållet. De menar att detta skulle hjälpa studenter att sätta ord på sina olika kompetenser och stödja dem när de söker arbete. De flesta studenter kommer byta både arbete och bransch flera gånger under sitt yrkesliv och om de kan formulera vilka överförbara färdigheter de har, utöver de disciplinspecifika, bör de öka sina chanser att få de arbeten de söker. Samtidigt kan man konstatera att forskarna i sina slutsatser återigen faller in i lärarperspektivet, det vill säga det perspektiv som i stort alla studier på området har, och som de ville nyansera med denna undersökning. Forskarna ger ett antal förslag på hur vi kan synliggöra för studenterna hur vi tränar dem i överförbara förmågor. Men informanternas svar antyder att det är långt ifrån självklart att studenterna förväntar sig detta. Frågan är om de anser att de överförbara förmågor som lyfts fram i våra styrdokument är särskilt viktiga komponenter alls i deras universitetsstudier.
Text: Magdalena Holdar, Institutionen för kultur och estetik
Nyckelord: universitetsanknutna förmågor, kommunikation, samarbete, kritiskt tänkande, ledarskap
