Företeelsen att studenter hoppar av och avslutar sina utbildningar i förtid kan vara ett problem på många institutioner. I de fall detta förekommer är det lätt att försöka leta orsaker knutna till specifika händelser under någon kurs, eller att förklara avhoppen utifrån studentunderlaget. I en artikel i Higher Education från januari 2018 undersöks studenters intentioner att hoppa av i ljuset av deras engagemang i utbildningen och hur detta påverkar hur nöjd man som student är med utbildningen (Farr-Wharton et. al. 2018). Resultaten i artikeln öppnar för att problematisera enkla förklaringar i bland annat studentunderlag, och man lyfter i stället fram de relationer som skapas mellan lärare och studenter som en nyckel till att fler studenter väljer att stanna kvar på utbildningar.
Tidigare forskning kring studenters avhopp har fokuserat på att hitta demografiska variabler, och hur flera sådana variabler samverkar. Demografiska variabler handlar om social bakgrund, men inkluderar också variabler kring ekonomisk status, grad av förberedelse för högre studier etc. Genom denna forskning har ett antal riskfaktorer gällande studenterna identifierats. Detta har då i sin tur lett till att vissa universitet och högskolor har gjort satsningar för att eliminera riskfaktorer, genom tex förberedande kurser för studenter med icke-akademisk bakgrund, mentorsprogram för nybörjarstudenter och insatser för att uppmuntra till att studenter engagerar sig i sin utbildning.
Artikelförfattarna menar att detta fokus på riskfaktorer riskerar att lägga all förklaring på studentunderlaget, och bortse från andra viktiga förklaringar som stöd från lärare, studenters nöjdhet med de kurser de går och studentprestationer. Till exempel finns forskning som visar att det endast finns begränsade samband mellan olika program riktade mot riskfaktorer och studenters prestationer, vilket öppnar för att förklaringen bör sökas på annat håll.
I artikeln lyfts lärar-studentrelationen fram som en nyckel till att förklara andra variabler, och, som framkom ovan, ytterst också intentioner att hoppa av eller stanna kvar på en utbildning. Denna lärar-studentrelation utgår i artikeln från en teori som kallas LMX (Leader-Member Exchange). LMX-teorin går i korthet ut på att lärare fungerar som ledare genom sitt beteende och sina attribut, och att studenterna fungerar som en underordnad medlemsgrupp. Genom sitt ledarskap förmedlar läraren beteenden till medlemsgruppen, som i sin tur besvarar ledarens önskan om ett visst beteende eller förhållningssätt. Relationen mellan ledare (läraren) och följare (studenter) uppstår i det utbyte som sker mellan dessa båda. I en sådan relation mellan lärare och studentgrupp växer efterhand en ömsesidig relation fram som präglas av ”ge och ta”, där studenterna drar nytta av lärarens resurser i kunskap och läraren i att den har ett inflytande över studentens förmåga att lösa uppgifter. LMX-relationer kan både fungera ömsesidigt i meningen att studenter besvarar och tar tillvara feed-back från läraren, och överförande där läraren sätter krav och förväntningar på studenters förhållningssätt och prestationer. Allt detta förutsätter givetvis att LMX-relationerna har fungerat väl och huvudsakligen varit positiva, stödjande och ömsesidiga.
I artikeln undersöks korrelation mellan lärar-studentrelation enligt LMX-teorin, studenters engagemang och studenters nöjdhet med en kurs. Detta undersöks sedan mot studenters intentioner att lämna (hoppa av) en utbildning. Studien, som är baserad på en enkät bland första- och andraårstudenter där 363 studentsvar användes, visar samband mellan samtliga dessa. Student-lärarrelationen var betydelsefull för studenters engagemang, som i sin tur var betydelsefullt för studenters nöjdhet med en kurs. Nöjdheten var sedan betydelsefull för viljan att stanna kvar på en utbildning (dvs inte hoppa av). Studien visar vidare ett svagt samband mellan hur mycket arbete studenterna lade ner på sina studier och viljan att hoppa av. Det fanns inte heller något samband mellan betyg och viljan att hoppa av, medan det däremot fanns ett visst samband mellan engagemang, nöjdhet och betyg.
Den slutsats som dras i artikeln är att universitet som har satsat på olika program med utgångspunkt att förklaringen till avhopp från utbildningar finns i studentunderlaget har inte löst problemet. Man konstaterar att endast ett fåtal universitet har satsat på att utveckla lärar-studentrelationer. Denna studier indikerar att denna relation kan vara mycket viktig, och därmed något som vore värt att utveckla mer. Läraren behövs alltså mer än någonsin, i sin roll som pedagogisk ledare för studentgrupper.
Kommentar: LMX-teorin är egentligen en organisationsteori, som handlar om ledarskap. Teorin är endast vagt beskriven i den ovan refererade artikeln. Följande försök till kort sammanfattning av teorin bygger på Myers (2006). Teorin är ursprungligen utvecklad för näringslivet och organisation av företag. I en organisation kan en inre grupp uppstå kring ledare. Denna inre grupp utgörs av de individer som väljer att följa ledaren och ge sig in i en relation med ledaren. Ledarens sätt att kommunicera med sina ”följare” är central för att skapa en inre grupp. För att skapa relationer och därmed också skapa förutsättningar för ett ömsesidigt utbyte mellan ledare och följare krävs att ledaren kommunicerar hur studenterna presterar, och hur de kan förbättra sin prestation, vilka krav som ledaren ställer, men också visar engagemang i följarnas situation och eventuella personliga problem. De följare som väljer att inte ge sig i relationen med ledaren bildar en yttre grupp. Relationen mellan en ledare och denna yttre grupp karaktäriseras av det inte sker någon nämnvärd kommunikation mellan dem. Denna yttre grupp ingår då inte i det utbyte som uppstår mellan ledare och följare i den inre gruppen. I uppkomsten av en yttre grupp ligger också en risk när det gäller lärare-studentrelationer. Den yttre gruppen riskerar att hamna vid sidan av gällande lärarens uppmärksamhet, men också vid sidan av gällande de möjligheter till personlig utveckling som relationen ger för den inre gruppen. Uppkomsten av en inre och en yttre grupp kanske inte är något stort problem i näringslivet. Antingen är man med ledaren eller inte, och de som inte är med kan välja att lämna organisationen. Inom högre utbildning är det inte så enkelt. Vi har ju ett ansvar att ge samtliga möjlighet till personlig utveckling och att prestera bra, oavsett om man som student väljer att följa ledaren eller att ställa sig vid sidan av en sådan relation.
Text: Johan Berg
