Doktoranders arbetsmiljö präglas ofta av att forskning innebär mycket solitärt arbete. Flera doktorander upplever också att forskningen har betydligt högre status än institutionens arbete i stort: undervisning, pedagogiskt utvecklingsarbete och engagemang i arbetsgrupper. Detta visar på att det finns en stor risk att det institutionsgemensamma arbetet inte synliggörs eller belönas i tillräcklig utsträckning.
Hur påverkar ensamsarbete doktoranden?
Doktoranders känslor av ensamhet och sociala isolering är ett forskningsfält som undersöker varför ensamhetskänslor uppstår och vilka konsekvenser ensamhet har för den enskilda doktorandens forskarstudier. Ola Holmström redovisar erfarenheter från en intervjustudie med doktorander vid Lunds universitet som inte bedrev sitt arbete inom ramen för en forskargrupp. Studien har som syfte att undersöka och lyfta de negativa effekter som uppstår till följd av det ensamarbete som präglar doktorandernas arbetsmiljö. Situationen har visat sig vara särskilt problematisk för kvinnor.
Studien bygger på 26 kvalitativa intervjuer (19 kvinnor och 7 män) som analyseras utifrån teoretiska perspektiv på ensamhet, socialisation och erkännande. Resultaten visar att doktorander som arbetar ensamma trivs sämre med sin doktorandtillvaro än doktorander som ingår i en forskargrupp. Detta gäller i högre grad för kvinnor än för män, vilket visar att kvinnor upplever sig vara mer utsatt och missgynnande i sin doktorandposition.
Utvecklingsområden för motverka känsla av ensamhet
Utifrån studiens reslutat kan man identifiera flera utvecklingsområden, bland annat hur forskarutbildning kan utformas för att motverka ensamhetskänslor. Man bör också ta tag i de utmaningar som ensamarbetande doktorander möter i sin utbildning. Några lärdomar man kan dra utifrån studien, samt några utvecklingsområden som vi kan identifiera:
- Ensamarbetande doktorander upplever en ämnesmässig ensamhet i avhandlingsarbetet, vilket pekar på betydelsen av samarbeten.
- Inledningen av forskarstudierna är präglad av osäkerhet för många doktorander, vilket aktualiserar betydelsen av introduktionskurser samt av en inkluderande forskarutbildningsmiljö. Samtidigt som forskarutbildning ses som en av de mest individualiserade studiegångar, blir det allt viktigare att inte glömma den informella socialisationens betydelse.
- Informella stämningar och formella aspekter av forskarutbildningen bör röra sig i samma riktning istället för att dra iväg åt olika håll.
- Seniora forskares förhållningssätt till sitt arbete har stor betydelse för hur doktoranderna socialiseras in i det akademiska arbetet.
- En doktorand ska kunna kommunicera sina frågor. Handledare bör vara receptiva till signaler som tyder på att doktoranden är i behov av vägledning.
- Kvinnor verkar må sämre än män under sina forskarstudier. Hur kan man hjälpa kvinnliga doktorander på bästa sätt?
Text: Natalia Ringblom, Institutionen för slaviska och baltiska språk finska nederländska och tyska
