Antalet disciplinärenden vid svenska universitet och högskolor har fördubblats sedan år 2005. Bland dessa disciplinärenden är "vilseledande genom plagiat av texter" den i särklass vanligaste. Problemet med plagiat har även uppmärksammats internationellt. Forskning finns kring varför studenter fuskar genom plagiat och vilka studenter som gör det.
I artikeln När blir det plagiat? – En tvärsnittsstudie av studenters färdigheter och förmågor gällande fusk i form av plagiat publicerad i tidskriften Högre utbildning undersöker Tom S. Karlsson studenters färdigheter och förmågor att identifiera när plagiering föreligger eller inte. Resultatet visar att nästan samtliga studenter kan identifiera enkla och okomplicerade situationer när plagiat föreligger. När det gäller mer komplexa plagiatsituationer kan äldre mer erfarna studenter identifiera dessa i större utsträckning jämfört med mindre erfarna studenter. Resultatet leder till slutsatsen att det är viktigt att lärare på kurser återkommande diskuterar plagiat och akademisk ohederlighet med studenterna, särskilt när det handlar om mer komplexa plagiatsituationer, och särskilt med studenter som är nya vid universitetet.
Plagiat definieras i artikeln som att ”en text eller en idé används av en person i syfte att framställa den som sin egen” (s. 33). Plagiering faller inom det vidare begreppet akademisk ohederlighet, som även inkluderar till exempel fusk i andra avseenden eller oetiskt förfarande i samband med forskning.
Tidigare forskning har visat att vanliga orsaker till att studenter plagierar är tidspress och prestationskrav, där höga betyg är viktiga, eller att studenter saknar respekt för kursen eller kursledarna. Forskning från främst Nordamerika har visat att oerfarna studenter och studenter med studieovan bakgrund tenderar att plagiera i högre utsträckning än andra studenter. Det finns också internationell forskning som har visat att studenter inte alltid är medvetna om att de har fuskat när de har plagierat, och att studenter har svårt att avgöra var gränsen går mellan plagiat och vad som är acceptabelt. Detta innebär att studenter som plagierar inte alltid är medvetna om att de plagierar, och därmed inte heller gör det med avsikten att vilseleda examinerande lärare. Mot bakgrund av den tidigare forskningen är avsikten i artikeln att i en svensk kontext undersöka studenters förmåga att avgöra vad som är plagiat och vad som inte är det.
Undersökningen gjordes genom en enkät som delades ut till studenter på tre kurser inom olika ämnesområden vid Göteborgs universitet. Totalt deltog 634 respondenter, varav cirka två tredjedelar var kvinnor och cirka en tredjedel män. Enkäten tog upp nio möjliga plagiatsituationer och studenterna skulle för varje situation ange om de ansåg det vara ett plagiat eller inte, alternativt om de var osäkra eller inte visste. Enkäten innehöll också frågor om studenten såsom ämne, ålder, kön och erfarenheter av studier. Enkätsvaren bearbetades därefter med kvantitativ metod och statistiska analyser.
Resultaten visade att studenter överlag hade god förmåga att identifiera plagiat i enkla fall, till exempel i situationen ”att skriva av eller kopiera ett kortare stycke ordagrant från en källa utan ange vem originalförfattaren är”. Generellt fanns det inte heller några signifikanta skillnader mellan kvinnor och män. När det gällde mer komplexa plagiatsituationer fanns en variation i förmågor bland studenterna. Äldre och mer erfarna studenter hade en signifikant bättre förmåga att identifiera plagiat i dessa situationer. En signifikant variation som kan lyftas fram är att studenter födda på 1990-talet hade svårare att identifiera situationen att ”använda en existerande text utan att ange vem originalförfattaren är, men göra små justeringar som att ändra ordföljder och meningsbyggnad, byta ut ord mot synonymer, ta bort eller lägga till enstaka ord o.d.” som ett plagiat jämfört med äldre studentgrupper. En annan signifikant variation visades beträffande situationen ”Att läsa flera texter och arbeta om innehållet till en ny text som inte liknar någon av de ursprungliga källorna med mer än att några ord eller mening är de samma, utan att ange någon av källorna”. Denna situation hade studenterna överlag låg förmåga att identifiera som plagiat, men mer erfarna studenter hade signifikant bättre förmåga jämfört med mindre erfarna studenter.
Resultaten visar alltså att många studenter inte har förmåga att identifiera plagiat, och därmed inte heller vet om de själva plagierar eller inte. Detta gällde särskilt mer komplicerade plagiatsituationer. Äldre och mer erfarna studenter hade i högre grad förmåga att identifiera plagiat i dessa mer komplicerade situationer. Sammantaget visar resultaten på vikten att kontinuerligt diskutera plagiering, och var gränsen för plagiat går, med studenter — liksom vikten av att det kommer in tidigt i utbildningarna, särskilt om det finns många oerfarna studenter på kursen. Artikeln lyfter fram tre saker som kopplar denna fråga till undervisningen:
1) att återkommande tala om och problematisera plagiat, gärna tidigt i utbildningen,
2) att arbeta med akademisk integritet, vilket innebär att återkommande i utbildningen arbeta praktiskt med frågor kring plagiat. Studenter kan ha en teoretisk förståelse för vad som är plagiat men vet inte vad det innebär praktiskt, när man skriver en text,
3) att arbeta med akademiskt oerfarna studenter när det gäller referenshantering och att skriva akademisk text. När studenter har goda förmågor gällande detta minskar risken för plagiering av misstag.
Kommentar: Artikeln visar att många studenter har svårt att identifiera plagiat i mer komplicerade situationer och den lyfter även fram att studenter kan ha en teoretisk förståelse för vad som är plagiat men att de inte har förmåga att omsätta denna i en egen praktik. Om studenten inte vet om att den plagierar får vi som lärare och studierektorer svårt att påvisa ett uppsåt att vilseleda examinerande lärare. Att anmäla och fälla en student i sådana fall blir kanske en minnesbeta, men om det beror på okunskap eller oförmåga, och att uppsåt därmed saknas, anser jag att det är en framkomligare väg att reda ut med studenten vad ett plagiat är och varför det inte är acceptabelt att plagiera. Det senare ansluter till Caroll och Zetterlings skrift ”Hjälp studenterna att undvika plagiering”, se länk nedan.
Text: Johan Berg, Kulturgeografiska institutionen
Studien
Litteraturtips för att motverka plagiering
