Det är numera vedertaget att mätning av universitetens forskning och undervisning med hjälp av olika index ska ses som kvalitetsdrivande. Detta har dock skapat en marknadsdriven högre utbildning i stort med krav på kundnöjdhet, vilket får som konsekvens att studenterna ses som konsumenter som köper en produkt. Detta utgör utgångspunkten för författarna till artikeln "Problematising the notion of ‘the excellent teacher’: daring to be vulnerable in higher education" i Teaching in Higher Education. De arbetar vid två universitet i Storbritannien där utbildningsavgifterna har höjts drastiskt på senare år, vilket de menar har bidragit till kundtänkandet. Effekten av detta är att universitetslärare pressas att fungera som ämnesexperter åt studenterna och endast ge dem vad de efterfrågar. Lärare riskerar därmed att endast överföra kunskap istället för att uppmuntra studenter till kritiskt tänkande, till att de kan bidraga till samhället och bli samhällsmedborgare som kan anpassa sig till en värld i ständig förändring. Som en motpol till ämnesexperten som överför kunskap introducerar artikelförfattarna ett intressant koncept, pedagogisk sårbarhet, med intentionen att detta ska ses som ett koncept som utvecklar lärarrollen. Pedagogisk sårbarhet innebär att våga ta risker och testa nya undervisningskoncept där förändring och att inte alltid ha ”rätt” svar leder till en process som gör studenterna delaktiga i sitt eget lärande. Att vara sårbar i undervisningen antyder att man accepterar en viss osäkerhet genom samarbete med studenter och även kollegor eftersom läraren inte uppträder som en självsäker expert. På så sätt kommer universitetslärare bort från sina inmutade territorier där endast de är experter vilket också kan bryta en upplevd ensamhet inom kollegiet som ibland nämns som problematiskt i undervisningssammanhang.
I artikeln utforskar författarna sin egen praktik genom så kallad kollaborativ autoetnogratisk metod i form av självutfrågning, där författarna först individuellt reflekterade över sin praktik och sedan kollaborativt diskuterade varandras reflektioner för en djupare förståelse. Den ena artikelförfattaren reflekterade över känslan av sårbarhet när hon ställdes inför att utveckla en ny kurs med det pedagogiska konceptet "blandade lärmiljöer" (eng. blended learning) och sedan undervisa på samma kurs. För henne var "blandade lärmiljöer" nytt och hon var övertygad om att klassrumsundervisning utan digitala inslag var bäst. Efter kursens slutförande bjöd hon in studenterna till samtal om hur kursen fungerat där hon samtidigt delade med sig av sin egen osäkerhet över utformning och innehåll. I slutändan fick kursens upplägg och tillvägagångssättet att bjuda in studenterna till ett aktivt samtal om bland annat kursutveckling ett positivt bemötande. Den andra artikelförfattaren reflekterade över sin sårbarhet vid handledning av doktorander där hon å ena sidan måste vara kunnig och leda doktoranden fram till disputation med fast hand men å andra sidan våga vara autentisk/sann och inte förminska de tvivel en akademiker känner och vara öppen med de misslyckanden som alla akademiker råkar ut för. Utifrån de insikter som de två artikelförfattarna förvärvade genom den autoetnografiska metoden och med hjälp av inläst forskningslitteratur ställer de upp 5 principer för pedagogisk sårbarhet i högre undervisning. Dessa principer ska bidra till en kvalificerad undervisning:
- Lära sig att våga testa nya undervisningsmetoder. Våga ta emot konstruktiv kritik från både studenter och kollegor och läraren fungerar som förebild i att anpassa sig i en värld i ständig förändring.
- Lära sig att visa tillit till studenter och kollegor. Skapa en tillitsfull lärmiljö för studenter och kollegor.
- Lära sig att vara autentisk/sann i sin undervisning. Som autentisk lärare kan vi dela med oss av dilemman i undervisningen och i lärarrollen.
- Lära sig att vara mer medveten om sig själv och andra. Vi är ärliga med att vi inte är fullärda och jobbar med att ha ett öppet sinne och att vara mindre fokuserade på att använda vår kunskap som en demonstration av makt. Vi respekterar våra studenters kunskaper och låter dem utveckla den vidare.
- Lära sig att reflektera, inte bara reagera. Istället för att reagera på och försvara våra undervisningsmetoder tillåter vi oss att reflektera och ta in att vi kan ha fel och är öppna för förändring.
Sist men inte minst skulle man kort och gott kunna sammanfatta författarnas 5 principer som pedagogiskt mod.
Kommentar: I artikeln tas den marknadsdrivna och mätbara kulturen vid universiteten upp som utgångspunkt till hur detta påverkar lärarrollen. I Sverige har vi inga studieavgifter som i Storbritannien men det finns likheter med det som författarna ser som att studenten har blivit en kund eller konsument. Svenska universitet mäter också kvalitet på olika sätt och de rankas internationellt i många välkända index. Det gör artikeln intressant även för oss vid svenska universitet.
Konceptet pedagogisk sårbarhet är lite vagt och syftar egentligen på ett slags mod i att våga visa att man inte är fullkomlig, att lärare också befinner sig i en process att lära sig nytt både som pedagoger och forskare. Möjligen skulle en annan term kunna användas för att beskriva artikelns koncept: pedagogiskt mod. I det som formuleras som pedagogisk sårbarhet ligger det faktum att den lärare som är öppen med att hen också är i en lärande process, att hen också kan tvivla och känna osäkerhet i sin akademiska karriär riskerar att förlora trovärdighet, att förlora status och att ses som okvalificerad. Det finns ett tydligt risktagande här. Artikelförfattarna skriver också att det handlar om en balansgång där man ska vara öppen för förändring tillsammans med studenter och kollegor men samtidigt ta ansvar och styra i sin lärarroll.
Tilltalande i artikeln är den kollaborativa autoetnografiska metoden som ett verktyg att reflektera över sin pedagogik och roll som lärare. Ett lärarkollegium skulle med fördel kunna arbeta utifrån ett specifikt pedagogiskt koncept som alla deltagare kommer överens om. Först reflekterar varje lärare individuellt över sin praktik under en kurs som man vill förändra och sedan möts lärarna och diskuterar tillsammans varandras "resultat" för en djupare analys. Här krävs förstås att det pedagogiska koncept man väljer är tydligt definierat från början och att deltagarna läst in sig på det. CeUL erbjuder för närvarande en högskolepedagogisk kurs i samma anda som artikeln där lärare och studenter blir en del av kursutvecklingen vad gäller innehåll och form.
Information om CeUL:s kurs: Kursanalys och kursutveckling
Text: Annika Johansson, Institutionen för slaviska och baltiska språk, finska, nederländska och tyska
Keywords: pedagogik, sårbarhet, marknadsanpassning, mod, autoetnografisk metod
