Studien i fråga är utförd i USA, som i likhet med Sverige tycks gå i riktning mot ökad tyngd på högskolepedagogisk kompetensutveckling. Det program som utvärderats benämns Faculty Institutes for Reforming Science Teaching IV (FIRST) och inkluderade cirka 200 postdoktorer inom biologiområdet. Målet med programmet var att stödja utveckling och införande av evidensbaserad, studentcentrerad undervisningsmetodik i biologisk grundutbildning, och upplägget var i sig utformat enligt dessa principer, med konkreta uppgifter som utfördes gruppvis under handledning. Kursdeltagarna fick öva sig i att planera kurser/kurstillfällen samt att konstruera examinationsformer i linje med förväntade studieresultat. Programmet var utspritt över två år, vilket innebar att deltagarna bland annat fick i uppgift att utvärdera, reflektera över och justera den egna undervisningspraktiken över tid, som en del av utbildningen.
Under den tid då programmet pågick konstaterades att deltagarna i hög utsträckning använde sig av studentcentrerade metoder i undervisningen, vilket var förväntat. Den aktuella, uppföljande studien utvärderar dock i vilken grad de fortsatt att applicera samma principer i senare undervisningsuppdrag, som fast anställda på olika universitet och institutioner. 18 av FIRST-deltagarna valdes ut och jämfördes med en kollega på respektive arbetsplats som inte deltagit i programmet, och självrapporterade såväl som observerade kompetenser och praktiker studerades. Vad gäller lärarnas självuppfattning, inställning till olika former av undervisning, samt deras arbetssituation, skiljde relativt lite mellan försöks- och kontrollgruppen. Exempelvis fann författarna inga signifikanta skillnader i kunskap om och erfarenhet av aktivt lärande, eller i upplevelse av förutsättningarna för kursutveckling på respektive institution.
Använder mer studentcentrerade och interaktiva undervisningstekniker
De drar slutsatsen att kompetensutvecklingsprogrammet inte haft någon stark inverkan på lärarnas egna upplevelser av undervisningssituationen i stort — i alla fall inte på relativt kort sikt. Däremot konstaterades signifikanta skillnader mellan försöks- och kontrollgruppen avseende den konkreta undervisningspraktiken; FIRST-deltagare använder sig i högre utsträckning av studentcentrerade och interaktiva undervisningstekniker (såsom gruppdiskussioner och problembaserat lärande), vilket kunde konstateras baserat på både lärarnas självrapportering, oberoende observation av klassrumsverksamheten, och studenters rapportering.
Få använder alternativa examinationsformer
Samtidigt kunde författarna inte se att programmet hade haft någon effekt på lärarnas benägenhet att utforma alternativa examinationsformer; det vanliga i båda grupperna var att i första hand testa mindre komplexa kompetenser, exempelvis genom flervalsfrågor. En möjlig förklaring som framförs är att det kan upplevas som för tidskrävande att rätta och betygsätta andra typer av examination. Författarna föreslår att resultatet tas i beaktande vid utformningen av framtida kompetensutvecklingsinsatser, genom att lägga mer fokus på praktisk implementering av alternativa examinationsformer.
Kommentar: Att utreda verkningsgraden hos resurskrävande kompetensutvecklingsprogram och högskolepedagogiska kurser borde förstås vara lika naturligt som att utvärdera kvaliteten hos de kurser och program vi erbjuder våra studenter. Eftersom en stor andel av universitetets anställda stannar kvar i verksamheten över tid, finns det dessutom relativt goda möjligheter att göra långsiktiga uppföljningar. Ansvaret för utfallet av satsningarna bör dock rimligen delas mellan de som utformar kurserna, de institutioner där lärarna är verksamma, och lärarna själva. Huruvida kompetensutvecklingen når klassrummen torde bero på hur mycket institutionerna är beredda att satsa på kursutveckling, och förstås hur villiga vi som lärare är att ta till oss och applicera den information vi får tillgång till. En kollega till mig uttryckte motståndet mot pedagogisk utveckling så här (ungefärligt ur minnet): ”Om man inte tar hänsyn till tidigare forskningsresultat när man bedriver vetenskapliga studier inom sitt ämne, är man körd som forskare. Det borde vara lika otänkbart att strunta i pedagogisk forskning när man undervisar.” Det vore intressant att undersöka om effekten av högskolepedagogisk fortbildning varierar mellan olika institutioner som en följd av skillnader i kultur, attityder och normer relaterade till undervisning.
Text: Emma Wikberg, Fysikum
