I artikeln Threats to student evaluative judgement and their management publicerad i tidskriften Higher Education Research & Development, identifierar författarna Gordon Joughin, David Boud och Phillip Dawson sex potentiella felkällor – i form av omedvetna faktorer – som var och en riskerar att förvränga den systematiska, analytiska processen när det handlar om att bedöma vårt eget arbete. Förmågan att göra en objektiv, kvalitativ bedömning av den egna prestationen utgör en del av den mer övergripande självvärderingsförmågan. Medan självvärdering utgör ett ämne, som har ägnats omfattande uppmärksamhet inom högskolepedagogisk forskning, är förmågan till objektiv kvalitetsbedömning av egna alster ännu föga utforskad. De forskare, som ändå har noterat förekomsten av systematiska bedömningsfel, har gjort så utan att vidare utreda orsakerna bakom dessa. Artikelförfattarna efterlyser därför fortsatt teoriutveckling och empirisk forskning inom detta fält.
Med inspiration från forskning inom områden som heuristik och bias (exv. systematiska urvalsfel) diskuterar författarna tänkbara förklaringar till de iakttagna avvikelserna från den systematiska, analytiska bedömningsprocess, som utgör förutsättningen för en objektiv, kvalitativ bedömning av egna prestationer. Författarna identifierar sex omedvetna mentala processer, som var och en utgör en potentiell felkälla i förhållande till vår förmåga till objektiv, kvalitativ analys. De skulle också kunna förklara varför studenterna inte lägger ner tillräckligt mycket arbete på de bedömningsuppgifter, som vi utformar, varför de tenderar att övervärdera sin prestation i förhållande till givna kriterier och följaktligen uppvisar ett omotiverat gott självförtroende i förhållande till sitt arbete.
- Attributsubstitution: I stället för att bedöma hur väl en prestation motsvarar givna kriterier frågar sig studenten hur stor ansträngning som lagts på att nå kriterierna.
- Inramning: Sättet, på vilket en uppgift presenteras, kommer att påverka såväl motivation som hur studenten tar sig an den.
- Överdrivet självförtroende: Vi har en allmän benägenhet att överskatta kvaliteten på vårt eget arbete. Denna tendens har visat sig vara starkare hos lågpresterande studenter och svagare hos högpresterande.
- Begåvningseffekten och IKEA-effekten: Inte sällan överskattar vi sådant, som vi själva har skapat, på samma sätt som vi ger det, som vi själva satt samman, ett högre värde än om någon annan hade gjort det.
- Förankring och anpassning: Exempel och kriterier kan utöva en så stark tankedirigerande kraft att det riskerar att försvåra en korrekt bedömning av den egna prestationen.
- Minsta motståndets lag: Om uppgiften, att göra en objektiv bedömning av det egna arbetet, upplevs som alltför betungande är risken att studenterna inte anstränger sig tillräckligt för att genomföra den på ett korrekt sätt.
Eftersom det rör sig om omedvetna faktorer kan det vara svårt att komma till rätta med dem. Studenterna behöver på olika sätt göras medvetna dels om att sådana omedvetna processer finns, dels att de tenderar att inverka negativt på vår förmåga att förhålla oss strikt objektiva och analytiska i förhållande till vårt eget arbete. Vi kan också utforma uppgifter, som förstärker den analytiska sidan och begränsar effekterna av de omedvetna faktorerna. Genom att exempelvis låta studenterna försvara bedömningen av sina prestationer inför andra (kurskamrater eller lärare) kan man minska benägenheten att överskatta kvaliteten på det egna arbetet. Presenterar vi bedömningsförmågan som en viktig aspekt av den framtida yrkesrollen och strävar efter att utforma övningarna så, att de inte upplevs som överdrivet komplicerade, ökar sannolikheten för att studenterna ska ta uppgiften på allvar och ägna den erforderlig tid. Även om det handlar om omedvetna processer, som riskerar att försvåra en objektiv bedömning, kan effekterna av dem motverkas och deras inflytande begränsas. Ett första steg är att göra studenterna medvetna om att de finns och hur de verkar.
Kommentar: Artikeln lyfter fram en spännande, men hittills föga utforskad, aspekt av de utmaningar, som ligger i uppgiften att lära våra studenter att bli objektiva och kompetenta självvärderare. Författarna presenterar några tänkbara förklaringar till den inte ovanliga situationen, att student och examinator gör vitt skilda kvalitetsbedömningar, trots att båda utgår från exakt samma bedömnings- och betygskriterier. Om det är så, som författarna tror, är det sannolikt svårare för studenterna än vi hittills har insett att förhålla sig objektiv vid en kvalitativ bedömning av egna prestationer. Insikten om de omedvetna processer, som kan påverka vår objektivitet och vår bedömningsförmåga, kan även vara värdefull att ha med sig inför arbetet med de omfattande självvärderingar, som utgör en viktig del av det nya kvalitetssäkringssystemet. Det gäller oavsett om vi deltar i arbetet i egenskap av författare eller bedömare.
Text: Annelie Gunnerstad, Juridiska institutionen
