Idag ställs regelmässigt krav på högskolepedagogisk utbildning i såväl anställnings- som befordringsärenden. I praktiken innebär det att de högskolepedagogiska kurserna har kommit att bli så gott som obligatoriska. I artikeln "Teaching university teachers to become better teachers: the effects of pedagogical training courses at six Swedish universities" publicerad i Higher Education Research & Development, undersöker författarna Jörgen Ödalen, Douglas Brommesson, Gissur Ó. Erlingsson, Johan Karlsson Schaffer och Mattias Fogelgren dels om kurserna har de avsedda effekterna på deltagarnas syn på undervisning, dels om deltagarna själva upplever att deras pedagogiska färdigheter förbättrats efter kursen. Undersökningen visar bland annat att effekterna varierar beroende på kursdeltagarnas tidigare undervisningserfarenhet. Författarna menar att man därför kan ifrågasätta kostnadseffektiviteten i att göra kurserna obligatoriska för samtliga universitetslärare.
Enkätundersökning vid de sex största lärosätena
Undersökningen baserar sig på en enkät, som ett par veckor före kursstart skickades ut till samtliga deltagare (totalt 459 personer) i grundläggande högskolepedagogiska kurser, vid de sex största lärosätena i Sverige. Ytterligare en enkät skickades ut till deltagarna efter avslutad kurs. Den första enkäten besvarades av 239 personer och av dessa svarade 183 även på den senare enkäten. Ytterligare 77 svarade endast på uppföljningsenkäten. Kursdeltagarna representerade många olika discipliner och hade varierande grad av undervisningserfarenhet, även om doktorander och juniora lärare dominerade. Även om kurserna skilde sig något åt mellan lärosätena, till exempel med avseende på omfattning och kursinnehåll, syftade alla till att introducera deltagarna till ett studentcentrerat förhållningssätt till undervisning, liksom till att ge en orientering över grundläggande pedagogiska begrepp. För undersökningens syfte bedömdes kurserna därför vara likvärdiga. Värt att notera är att kursdeltagare från Göteborgs universitet stod för hela 43 procent av enkätsvaren och att deras svar delvis avvek från mönstret för övriga lärosäten.
Enkäten bestod dels av frågor, avsedda att identifiera ett student- alternativt lärarcentrerat förhållningssätt till undervisning, dels självskattningsfrågor rörande kursens effekter på undervisningskompetens och självförtroende i rollen som lärare. Uppföljningsenkäten innehöll även en fråga om kursens upplevda relevans för deltagarnas undervisningspraktik. Svaren indikerade att merparten av kursdeltagarna redan före kursstart hade ett studentcentrerat förhållningssätt till undervisningen. Här fanns alltså en ganska begränsad utvecklingspotential. Uppföljningsenkäten visade inte heller på några generella förändringar i detta avseende. När författarna uteslöt göteborgssvaren framträdde dock en liten förskjutning mot ökad studentcentrering, särskilt inom gruppen med 1—3 års undervisningserfarenhet. Det som överraskade författarna var att också värdet för ett lärarcentrerat förhållningssätt steg efter genomförd kurs, främst för grupperna med mindre än 1 års, respektive mer än 3 års undervisningserfarenhet.
Ger ökad självupplevd pedagogisk förmåga
Universitetslärarkurserna visade sig också göra lärarna något säkrare i sin lärarroll, även om ökningen var liten. Mer dramatisk var ökningen av den självupplevda pedagogiska förmågan, som steg inom samtliga undergrupper. På frågan om kursen upplevdes relevant för den egna undervisningspraktiken varierade svaren kraftigt, beroende på respondenternas tidigare undervisningserfarenhet. Svaren skilde sig också mycket mellan de olika lärosätena. Minst nöjd var den grupp, som hade längst tidigare undervisningserfarenhet, där endast 58 procent svarade att kursen haft stor eller mycket stor relevans. Mest nöjd var gruppen med 1—3 års undervisningserfarenhet. Där upplevde hela 78 procent att kursen haft stor eller mycket stor relevans.
Integrera högskolepedagogisk utbildning i forskarutbildningen
Författarnas framhåller vikten av att universiteten ger lärare tillgång till högskolepedagogisk utbildning. Resultatet av enkätundersökningen visar dock att de flesta lärare idag, redan före kursen, har ett studentcentrerat förhållningssätt till sin undervisning. Utfallet indikerar också att lärare med en mer omfattande undervisningserfarenhet (> 3 år) anser sig ha relativt begränsad nytta av utbildningen. Författarna ifrågasätter därför om det kan anses vara kostnadseffektivt att göra högskolepedagogisk utbildning obligatorisk för samtliga lärare, oavsett tidigare undervisningserfarenhet. Deras förslag är att man i stället bör inrikta sig på den grupp, som upplevde sig ha störst utbyte av kursen, nämligen doktorander med viss (> 1 år) tidigare undervisningserfarenhet. De föreslår därför att universitetslärarkurserna, hellre än att göras till ett generellt obligatorium, bör bli en integrerad del av forskarutbildningen.
Text: Annelie Gunnerstad, Juridiska institutionen
Studien
