För många universitetsstudenter är användandet av mobil informations- och kommunikationsteknik (IKT), så som smartphones och surfplattor, en helt naturlig och i många stycken central del av livet. Då borde väl dessa vara utmärkta hjälpmedel för att aktivera studenter i samband med föreläsningar? Av en brittisk studie, nyligen publicerad i International Journal of Educational Technology in Higher Education, framgår att så inte nödvändigtvis är fallet och att implementerandet av dessa tekniska kommunikationsmedel i en pedagogisk situation måste ta hänsyn till såväl sociala som kulturella aspekter.
App för online-lärande under föreläsningarna
Mot bakgrund av universitetsstudenters förtrogenhet med mobil IKT introducerade ett lärarlag vid Department of Education vid Teesside University i Middlesbrough, Storbritannien, en interaktiv app till sina föreläsningar och uppmuntrade studenterna att använda appen för att delta i formellt samordnat online-lärande under föreläsningarna. Ett motiv till försöket var en uttalad önskan från universitetsledningens sida om att i större utsträckning använda IKT i undervisningen. Studentkullen bestod av 106 kvinnliga studenter i åldrarna 18—24 år med ringa tidigare vana av universitetsstudier. Studenterna uppmanades att under föreläsningarna logga in på appen "Collaborate Ultra". Appen gav studenterna möjlighet att rita direkt på föreläsarens digitala presentationsbilder med hjälp av sina pekskärmar, vilket direkt kom upp på projektorduken i föreläsningssalen för alla att se. Vidare hade appen en chattråd där studenterna kunde skriva in kommentarer, frågor och svar, vilka syntes på skärmen bredvid föreläsarens presentation för alla att läsa. Namnet på studenten som skrev inlägget syntes också. Någon särskilt djuplodad motivering till valet av app ges inte. Försöket pågick under en period av tjugo veckor. I genomsnitt loggade bara 36 studenter in på appen under den första veckan. Inloggningarna sjönk sedan stadigt från fjärde veckan till dess att det landade på i snitt sex studenter per vecka från vecka nio och framåt.
Intervjuer med fokusgrupper
Vid slutet av andra terminen valdes 38 studenter ut slumpmässigt för att delta i åtta fokusgrupper för semi-strukturerade intervjuer på 20—35 minuter. Intervjuerna leddes av en forskningsassistent istället för föreläsaren i hopp om att uppmuntra studenter att uttrycka mer uppriktiga åsikter. Stimulusfrågor som fokusgrupperna fick berörde appens användarvänlighet, dess värde för lärandet och lämplighet i samband med föreläsning. Samtalen från fokusgruppsintervjuerna transkriberades anonymt och analyserades genom en tematisk nätverksanalys.
Appen distraherade mer än tillförde
Tre teman utkristalliserade sig som dominerande. För det första upplevde studenterna att appen inte passade sig för föreläsningssituationen. Föreläsningen är ett koncept som studenterna uppfattar har ett tydligt kulturellt och pedagogiskt värde i sig. Valet av app och på det sätt den introducerades undergrävde denna bild, varför den möttes med motstånd från många studenter. För det andra upplevde studenterna en social risk med att använda appen. Detta tema dök upp hos samtliga åtta fokusgrupper. Då kommentarer i chattråden kom upp på skärm i föreläsningssalen med namn förelåg en risk att förlora socialt kapital i form av att bli stämplad som annorlunda, loser eller nörd. För det tredje rubbade appen deltagarnas uppfattning om sig själva som "goda" studenter eftersom användning av mobiltelefon inte uppfattas som "rätt" sätt att uppträda på i samband med föreläsningar. Istället distraherade den dem från att lyssna aktivt till föreläsaren och från att föra bra anteckningar.
Lärare och studenter bör samarbeta
Författarna diskuterar flera av dessa aspekter och för även kritiska diskussioner kring de egna resultaten. Till exempel är appen de valt inte framställd för att användas i samband med föreläsningar i föreläsningssal utan för online-undervisning. En insikt de själva får är att deras antagande om att studenterna skulle tycka om online-utrymmet bara de erbjöds det var ganska naivt. Viktiga reflektioner är annars att bara för att studenter är väl förtrogna med en mobil IKT är dess införande i en specifik pedagogisk situation långt ifrån oproblematisk, samt att studenternas användande av mobil IKT alltid sker i en social och kulturell kontext som läraren måste ta hänsyn och relatera till om det ska fungera. Författarnas råd till läsaren är att studenter och lärare bör arbeta tillsammans för att skapa en meningsfull pedagogisk tillämpning av mobil IKT.
Kommentar: Den här studien är tankeväckande ur ett metaperspektiv. För efter att ha läst artikeln kvarstår känslan av att artikelförfattarna ville att försöket skulle misslyckas. Författarna vänder sig uttryckligen mot vad de kallar för teknologisk determinism i införandet av IKT i högre utbildning. Teknologisk determinism definierar de som en övertygelse om att med vass teknologi tvingas studenter till lärande, bara den tillämpas på rätt sätt. Jag vet inte om någon faktiskt hyser en sådan övertygelse men kan konstatera att det är i just detta med sättet att tillämpa som de själva har kommit till korta. Att införandet av nya tekniska hjälpmedel inte automatiskt kommer att ha goda pedagogiska effekter i varje pedagogisk situation och att både det tekniska hjälpmedlet och den pedagogiska situationen har sociala och kulturella dimensioner som måste jämkas samman för att det ska fungera är annars kanske inga direkta nyheter.
Text: Sven Isaksson, Institutionen för arkeologi och antikens kultur
