Den aktuella texten är en översiktsartikel och artikelförfattarna gör alltså en inventering av den forskning som finns rörande studenters deltagande och inflytande på central nivå, fakultetsnivå och institutionsnivå. Det ska också framhållas att texten är författad som en kritisk berättande översikt (eng. critical narrative review), vilket lite förenklat betyder att artikelförfattarna har gått igenom forskningen på området genom att leta efter en ”berättelse”. I det här fallet letar artikelförfattarna alltså efter berättelsen om studentdeltagande och vilken betydelse studentinflytande kan ha för kvalitetssäkring av högre utbildning. Denna infallsvinkel gör att läsaren vid en första anblick kan tycka att texten är förhållandevis vag när det gäller konkreta frågor. Men det är själva poängen!
Tanken är just att få fram en större bild – eller berättelse om man så vill. Det är vad som står i fokus i artikeln. Jakten efter denna berättelse leder artikelförfattarna till att det är möjligt att (i forskningen) identifiera att berättelsen om studentinflytande kan göras utifrån olika grader. Schematiskt preciseras denna berättelse i en fyrdelad historia, från en låg grad av påverkan som består av en utvärderande roll till att vara ombud som utformar villkoren för kvalitetssäkring (av utbildningen). Rent bildligt presenteras de olika graderna av inflytande i form av en matris. En förenklad version av den matris som skissas i artikeln kan illustreras på det här sättet.
| Studenter har en utvärderande roll | Studenter har en deltagande roll | Studenter har en roll som samarbetspartner | Studenter har en aktiv roll som ombud | |
| Studenter kan ge återkoppling på institutionsnivå om den interna kvalitetssäkringen. | Studenter finns representerade i olika utskott på institutionsnivå och kan vara med att se över exempelvis den interna kvalitetssäkringen. | Studenter har möjlighet att vara med och utforma exempelvis den interna kvalitetssäkringen genom att ta fram formerna och utforma målen för kvalitetssäkring. | Studenter har mer av en ledarroll och har mandat att hantera och diktera villkoren för exempelvis instrument och riktlinjer för framtida interna kvalitetssäkring. |
Matrisen är förstås en förenkling av mycket komplexa frågor, men dess syfte är att som sagt att visa de olika grader av studentinflytande som kan identifiera vid en översikt av relevant forskning. Matrisen är alltså ett koncentrat av forskningsläget. Men den inbjuder förstås till frågan: Vilken grad av studentinflytande har studenterna vid Stockholms universitet? Och den frågan tål att funderas över.
I artikeln lyfts också aspekter fram som generellt relaterar till synen på relationen mellan å ena sidan studenter och å andra sidan universiteten (som organisationer). Det framhålls exempelvis att den relationen (givetvis!) är komplex och har förändrats över tid, men den trend som artikelförfattarna tycks se är att på institutionsnivå betraktas studenter som kunder. Med utgångspunkt i anglo-amerikanska länder, förklarar artikelförfattarna detta med den större trenden att kostnadsbördan för den högre utbildningen i högre grad läggs på studenterna. Men de menar att det går att se en internationell trend där universiteten positionerar sig så att de tillhandahåller ett slags service-inriktad tjänst. Det medför också att synen på relationen mellan studenter och universiteten förändras.
En svårighet som lyfts är att det råder en oklarhet vad som exempelvis menas med studentinflytande, studentengagemang och studentrollen. Precis som artikelförfattarna påpekar, lyfts dessa saker fram som något positivt i forskningen. Däremot är det sällan som det preciseras vad dessa begrepp innebär. Artikelförfattarna gör – helt rätt! – en viktig poäng av detta. Om rollfördelningen och graden av inflytande förblir oklar för både universitet (alla nivåer) och studenter så skapas givetvis därmed också orealistiska förväntningar om vad studenternas roll i olika utskott och organ är. Om det översätts till ett mer jordnära scenario kan det alltså uppstå onödiga konflikter mellan universitet och studenter på den grunden att studenterna kanske har fått den felaktiga uppfattningen att deras inflytande är större än vad ett visst utskott eller organ har givit dem. Kanske är det just här som den av artikelförfattarna skissade matrisen fyller sin funktion?
Kommentar: Artikeln fokuserar på den stora frågan om vilket inflytande som studenter ska ha, vilket givetvis kan diskuteras i förhållande till universitetens alla nivåer. Den lyfter ett viktigt, men komplicerat ämne som vi alla bör fundera över. Även om sättet artikeln kan verka vara skriven på ett något abstrakt sätt, så kan den matris som sammanställer forskningsläget vara till praktisk nytta. Den inbjuder exempelvis att fundera över frågor såsom: Vilken grad av studentinflytande ges studenterna på vårt universitet/vår fakultet/vår institution? Den kan också användas till att reflektera över var på skalan av studentinflytande man befinner sig i dag och vilken grad av studentinflytande som är eftersträvansvärt på det egna lärosätet. Men den matris som skisseras fram i artikeln kan nog också komma till användning i praktiken på andra sätt: dels genom att tydliggöra för studentrepresentanter vilken grad av inflytande som de har i aktuellt universitetsorgan, dels genom att kunna använda den om studenter går över gränsen för vad som faller inom ramen för det fastlagda studentinflytandet.
En annan dimension som, oavsett graden av studentinflytande, är viktig i sammanhanget är förstås vilka studenter som sitter i olika organ och i praktiken utövar studentinflytandet. Den frågan diskuteras inte alls i artikeln. Men här kan en rad känsliga, men nödvändiga frågor, uppstå såsom: Hur pass representativa är egentligen studentrepresentanterna? Finns det inte en risk att en högljudd liten grupp av studenter tar sig rätten att företräda alla studenter? Och om vi som universitetsanställda tycker oss ana att det på exempelvis institutionsnivå finns en snedfördelning här: Hur ska man då göra på institutionsnivå för att förbättra det? Dessa frågor väcker onekligen många knepigheter som helt klart är värda att diskutera vidare, exempelvis på institutionsnivå.
Text: Dennis Martinsson, Juridiska institutionen
Nyckelord: styrning, studentrepresentation, kvalitetssäkring, strukturell ojämlikhet, mångfald, studenterfarenheter.
