Många universitetslärare och institutioner ser utvecklandet av studenters självständighet som ett viktigt mål med högre utbildning. Det kan vara självständighet i förhållningssätt till kunskap, autonomi i förhållande till forskningsarbete och produktion/tillkomst av kunskap samt självständighet i förhållande till sitt eget lärande som student. I artikeln Student perceptions of their autonomy at University nyligen publicerad i Higher Education undersöker D.C. Henri, L.J. Morrell, och G.W. Scott hur studenter själva ser på sin självständighet i samband med universitetsstudier, och hur denna uppfattning om självständighet förändras över tid under en utbildning.
Flera förmågor ryms inom studenters "självständighet"
Studenters självständighet i samband med universitetsstudier kännetecknas av bland annat ansvarstagande för och ”ägandeskap” av studieresultat, självförtroende när det gäller förmåga och kapacitet att nå uppsatta mål eller önskvärda resultat samt djupinlärningsstrategi, där självständiga studenter försöker att öka sin kunskap på ett oberoende sätt, i stället för att endast ta del av anvisat studiematerial.
Utveckling av studenters självständighet har i tidigare forskning kopplats samman med framgång i studierna samt högre grad av tillfredsställelse med studierfarenheter och med livet som helhet. I många länder ses utveckling av självständighet som integrerad del i högre studier, där många utbildningar avslutas med ett större självständigt examensarbete.
Inom forskningen finns två skilda synsätt huruvida studenter verkligen utvecklar självständighet under studierna eller inte. Vissa anser att självständighet inte utvecklas genom studierna i sig, utan i stället är en egenskap som studenterna har med till universitetsstudierna från till exempel gymnasiet. Variationer i en studentgrupp kan ha med studenternas varierande ålder att göra, där äldre studenter är mer mogna och därmed också mer självständiga jämfört med yngre studenter. Andra anser att universitetsstudier utvecklar självständighet. Till exempel finns studier som visar att studenter som är i senare skeden av en utbildning engagerar sig mer i feedback från lärare, vilket speglar ett ”ägandeskap” över lärandet.
Två olika hypoteser
Syftet med artikeln är undersöka hur studenter själva uppfattar sin självständighet och hur denna självständighet förändras över tid. Två hypoteser ställs upp: 1) upplevd självständighet är något fixerat, som inte utvecklas över tid, och 2) upplevd självständighet utvecklas över tid genom studierna. Studien är baserad på en enkätundersökning. Enkäten upprepades vid tre tillfällen under utbildningen, i början av tre olika terminer, där samma studentgrupp undersöktes vid de tre tillfällena. Enkäterna besvarades av 625 studenter, av vilka 142 besvarade enkäten vid två tillfällen och 34 studenter besvarade den vid alla tre tillfällen. I enkäten användes en skala framtagen i tidigare forskning, ”The Autonomus Learning Scale”, där studenterna genom 12 frågor graderade sin självständighet. Svaren bearbetades sedan statistiskt.
Studenter har svårt se sin egen utveckling
Resultatet visar att studenters uppfattning om sin egen självständighet inte ökar över tid. Det finns inte heller något mönster enkätsvaren som visar att äldre, och mer mogna studenter (över 21 år vid utbildningens början), ser sig själva som mer självständiga än andra studenter. Kvinnliga studenter uppfattade sig som mindre självständiga än manliga studenter. Detta står i kontrast till tidigare studier som visar att studenter i senare skeden av en utbildning är mer självständiga än studenter i början av en utbildning. Författarna föreslår då att en rimlig tolkning är att faktisk självständighet ökar genom en utbildning medan studenters uppfattning sin egen självständighet inte ökar. Enkäten byggde på upplevd självständighet, och inte på faktisk självständighet. En tolkning, baserad i tidigare forskning, är att studenters upplevda självständighet är relativ, och förhåller sig till allmänt högre krav och att svårighetsgraden i uppgifter som skall lösas ökar ju längre man kommer i en utbildning. Detta leder till att upplevd självständighet är konstant, eller att den till och med minskar, för vissa studenter under en utbildning. Man kan tala om att mållinjen hela tiden flyttas framåt, vart efter studenter faktiskt ökar sin självständighet.
Verktyg som möjliggör självständighet
Resultaten av enkätstudien och diskussionen kring ”den flyttande mållinjen” visar att det är viktigt att förse studenter med möjligheter att vara självständiga, samt inte minst att medvetandegöra studenters självständighet. Ett verktyg för detta är att studenterna genomför egna oberoende och självständiga forskningsuppgifter under utbildningen. Ett annat verktyg är att låta studenterna kontinuerligt föra självreflekterande studiedagböcker.
Text: Johan Berg, Kulturgeografiska institutionen
