I en artikel i tidskriften Högre utbildning beskriver ett forskarlag vid Helsingfors universitet en undersökning som genomfördes under tre år bland universitetets förstaårsstudenter. Studien syftade till att se hur de beskrev sin erfarenhet av det nya livet vid universitetet och fokus låg på de känslor som kunde kopplas till direkt till studierna, så kallade akademiska känslor (academic emotions). Detta visade sig vara en givande vinkel: datan som forskarlaget fick in pekade på både mer nyanserade och komplexa resultat än vad tidigare forskning gjort gällande. Ett sådant resultat gällde studenternas kommentarer kring hur positiva akademiska känslor hade effekt för deras självreglerade lärande. En tredjedel av studenterna lyfte fram att, även om rädslan för misslyckande innebar att de kunde förhala sin studier, så innebar de positiva känslorna i lika hög grad att självförtroende för den egna förmågan stärktes. Detta gynnade i sin tur hur de planerade sina studier och det stimulerade deras självreglerade lärande. Forskarna drar därför slutsatsen att insatser kring studieteknik, som kan träna nya studenter i ett gott och välfungerande självreglerat lärande, kan ha avgörande effekt för att utveckla positiva akademiska känslor hos dem.
Undersökningens data hämtades från loggböcker som studenterna förde inom ramen för en obligatorisk kurs i studieteknik. Undersökningen spände över tre årskullar och omfattade allt som allt över 600 sidor självreflekterande text. När forskarna analyserade loggböckerna kunde de konstatera att innehållet bekräftade många resultat som andra, liknande forskningsprojekt redan redovisat, till exempel att studenter generellt är mycket engagerade i början av utbildningen, men att engagemanget falnar om de goda resultaten uteblir eller studenten har svårt att anpassa sig till den nya studiesituationen. Men de kunde också se att studenternas känslor inför studierna var mycket mer nyanserade och komplexa än vad tidigare studier gjort gällande. Loggböckerna visade att såväl positiva som negativa känslor i hög grad hängde samman med förmågan att utveckla en god studieteknik, något som signalerar att insatser på det området har stora möjligheter att ge positiva effekter för studenternas välbefinnande och institutionernas förmåga att behålla sina studenter. Eftersom även studenter som varit högpresterande på gymnasiet, med god studieteknik och stark motivation, tvingades tänka om sina studiestrategier när de påbörjade studierna vid universitetet, var utmaningarna ännu större för dem som inte hade mycket till studieteknik att justera.
Studenterna som deltog i undersökningen kom från samhällsvetenskapliga ämnen vid Helsingfors universitet. Den obligatoriska kurs inom vilken de skrev sina självreflekterande loggböcker var upplagd som två seminarietillfällen om tre timmar. Kursen utgick från temana tidsplanering, studiestrategier, stresshantering, motivation och akademisk färdighet (läsande, antecknande och förmågan att skriva en examination), teman som därmed också återkom i studenternas loggar. De skulle dessutom skriva ned hur de disponerade sin tid varje vecka. Utöver detta var formatet fritt: loggböckerna var bara mellan en och åtta sidor långa och betygsattes på enklast möjliga sätt (godkänt, icke godkänt eller godkänt efter revidering). Den studieförberedande kursen kunde också läsas på distans, men forskarlaget kunde konstatera att deras insamlade data inte visade några skillnader mellan studenter som läste kursen på campus och de 17 procent som valt att distansläsa. Av de 204 studenter som deltog i kursen tillät 190 (93 procent) att anonymiserade versioner av deras loggböcker användes i studien. Majoriteten av studenterna, 78 procent, var kvinnor.
Forskarna använde en kvalitativ innehållsanalys och kodade loggböckernas innehåll i enlighet med de fem teman som utgjorde kursens ryggrad. Men materialet visade sig vara mer komplext än så och i enlighet med detta skapades några övergripande teman som återspeglade delvis andra processer, såsom självreglerat lärande (self-regulated learning), akademiska känslor (academic emotions) och självförtroende (self-efficacy). Även ett antal underkategorier, eller underteman, lades till för att forskargruppen skulle kunna fånga upp så många nyanser som möjligt.
Det självreglerade lärandet stod i centrum i loggböckerna, även om det kom upp på lite olika sätt. Nästan samtliga loggböcker innehöll kommentarer som berörde utmaningarna med självreglerat lärande. I likhet med andra studier visade denna på markanta skillnader mellan undersökningens kvinnliga respektive manliga studenter - det var påfallande så att de kvinnliga studenterna snarare än de manliga valde att diskutera det självreglerade lärandet utförligt (42 procent kvinnor mot 17 procent män). De kvinnliga studenterna nämnde också i högre utsträckning balansen mellan studier och fritid (40 procent av kvinnorna och 17 procent av männen). Genom studenternas berättelser kunde forskarna konstatera att uppgifter som innebar gruppsamverkan hade en god effekt för deras förmåga att disponera sin studietid. Grupparbetena gav både möjlighet att insocialisera sig i den nya akademiska miljön tillsammans med andra, och hade även en tvingande effekt: det uppfattades som svårare att skjuta upp uppgifter som gruppen gemensamt ansvarade för, än sådant som bara gällde upp det egna arbetet.
Kommentar: I takt med att allt färre unga, av demografiska skäl, söker universitetens utbildningar, behöver universitet och högskolor arbeta strategiskt med att behålla de studenter som faktiskt påbörjar universitets- och högskolestudier. I förra månadens nummer av nyhetsbrevet redovisades en artikel som diskuterade baskurser som en strategi för att uppnå detta. Likheterna till den här studien är flera, inte minst genom att båda betonar betydelsen av studenternas möjlighet att insocialisera sig i den akademiska miljön. Vid Stockholms universitet ligger studentstöd och kurser i studieteknik med några få undantag under en egen enhet, Studie- och språkverkstaden, dit studenterna kan vända sig. Enhetens verksamhet och utbud för studenter är mycket rik, men också nästan helt skild från universitetets institutioner, vilket innebär att studenterna själva måste söka sig till deras kurser och workshopar. Signalerar det att ansvaret för att utveckla en god studieteknik faller enbart på studentens vilja och företagsamhet? Både denna undersökning och studien kring baskurser poängterade vikten av att stärka de nya universitetsstudenternas studieteknik inom ramen för den ämnesspecifika kurs de läste, till exempel genom kursens pedagogiska upplägg och olika kursrelaterade uppgifter. Kanske vore det värt att undersöka vilka effekter som kan uppstå om man på ett mer konsekvent sätt interfolierade studie- och språkverkstadens resurser och expertis med arbetet på de olika institutionerna.
Text: Magdalena Holdar, Institutionen för kultur och estetik
