Covid-19-pandemin är anledningen till att vi ägnar mer uppmärksamhet åt vikten av noggrann handtvätt. Men på 1800-talet var regelbunden och rigorös handtvätt kontroversiellt.
Förlossningsläkaren Ignaz Semmelweis hade insett att genom att tvätta händer med klorkalklösning kunde man få ner antalet fall av barnsängsfeber hos nyförlösta kvinnor. Av olika skäl sågs inte Semmelweis idéer som rationella och rimliga förrän efter hans död. Ingen annan förlossningsläkare har fått så många utmärkelser efter sin bortgång eller behandlats så orättvist under sin livstid som Semmelweis. Hans historia och undersökningar av sepsis tillhör några av de mest intressanta fallen i vetenskapens historia.
Syftet med forskningsstudien "Using Historical Scientific Controversies to Promote Undergraduates’ Argumentation" publicerad i Science & Education är att undersöka om fallet Semmelweis och barnsängsfeber ─ en viktig historisk vetenskaplig kontrovers ─ kan användas som en språngbräda för att främja argumentation hos universitetsstudenter. Det vill säga, engagerar sig studenterna i att argumentera för olika ståndpunkter?
I studien lade författarna upp en undervisnings-sekvens där studenterna först fick läsa in sig på ett textmaterial individuellt och formulera en ståndpunkt till frågan: Varför fick Semmelweis åsikter inte acceptans bland medlemmarna av det medicinska vetenskapliga samfundet på sin tid? Materialet innehöll de uppgifter och fakta som studenten kunde använda för att stödja sin ståndpunkt. Därefter skedde gruppdiskussioner under en 80-minuters session. Studenterna diskuterade fram en ståndpunkt i smågrupper för att sedan samlas i helgrupp och tala om vad de kommit fram till. Undervisningsmomentet stödjer sig på fyra stadier i en argumentativ interaktion:
- studenten ges möjlighet att själv fatta beslut i en kontroversiell fråga,
- därefter har studenten möjlighet att utöka eller vidga sina argument för den positionen hen har tagit,
- studenten kan ändra sitt beslut om och när hen vill; och viktigast av allt,
- varje steg har utformats för att konsekvent engagera studenten i argumentation.
Möjliga svar till frågan om varför Semmelweis åsikter inte accepterades var:
- a. Semmelweis nationalitet
- b. Semmelweis misslyckande med att offentliggöra sina resultat
- c. Läkarnas ovilja att tvätta händerna i kalciumklorid, vilket antydde att de var smutsiga
- d. Semmelweis åsikter kolliderade med det dominerande paradigmet om hur smitta sker.
Studien genomfördes vid ett universitet i Bogotá, Colombia. Författarna har följt 124 studenters argumentation (uppdelade i två undervisningsgrupper), både via enkäter där de fått fylla i vad de anser och varför samt via inspelade gruppsamtal. Det finns alltså inte ett rätt svar, utan studenterna får träna sig i att argumentera utifrån de uppgifter som textmaterialet tillhandahöll. Till exempel det faktum att Semmelweis tog 15 år på sig att publicera sina resultat och då i en mycket lång text som bitvis ägnade sig åt försvarstal. Semmelweis agerade också innan Pasteur och teorin om hur bakterier orsakar sjukdom, något som blev allmänt accepterat först i slutet på 1800-talet, men då var Semmelwis död sedan cirka 20 år.
Resultaten visar att den kontroversiella frågan verkligen orsakade att studenterna var oeniga. De olika möjliga alternativen var också lika troliga, men hade olika slags argumentativt stöd i det historiska underlaget. OECD lyfter argumentationsförmåga som en viktig förmåga för en naturvetenskapligt litterat medborgare i det 21 århundradet. Att kunna argumentera kräver konstruktion av argument på ett rationell och rimligt sätt, förmågor som enligt tidigare studier sällan specifikt tränas i högre utbildning i de naturvetenskapliga ämnena. Det är samtidigt förmågor som man behöver öva på, för att kunna fatta informerade beslut.
Vad innebär det för mig som lärare att planera en sådan här aktivitet?
Artikeln beskriver hur man först behöver ett bra underlag. När det gäller Semmelweis och konflikterna runt hans förslag om att tvätta händerna i klorkalk, så finns det redan studier gjorda som har identifierat olika aspekter av konflikten. Det finns ett rikt och bra material att hämta innehåll ur, till undervisningen. Sedan behöver man som lärare göra en plan. Artikeln innehåller en tabell som beskriver undervisningssekvensen, indelad i aktiviteter, vad aktiviteterna innebär samt den didaktiska målsättningen, det vill säga varför studenterna gör respektive aktivitet. Vad tanken är att studenterna ska uppnå? Hur kan jag som lärare stödja studenterna i detta? Som lärare innebär övningen att man förflyttar sig bort från rollen som instruktör och den som ger alla svar, till att fungera som facilitator och utmanare.
Studien är en illustration över att även naturvetenskaplig utbildning kan hjälpa universitetsstudenter att öva på att argumentera med sakliga och rationella skäl. Det är också ett sätt för studenterna att uppleva att deras synpunkter har en viktig roll och plats i utbildningsprocessen.
Kommentar: Författarna till studien har hittat ett jättebra material och studien visar också hur engagerade studenterna blir i frågorna. Det är inte alls självklart vad man ska svara. Studien är också tydlig i sitt upplägg, är man intresserad av frågorna kan man använda artikeln för att strukturera aktiviteten i sin egen undervisningssal. Studien nämner även andra exempel som frågan ”Vem upptäckte syrgas?”, där det också finns bra material. Att använda historiskt material bidrar också till att ge perspektiv på vetenskapens utveckling. Om man känner sig osäker som lektor i att genomföra en sådan här aktivitet, föreslår författarna att man kan samverka med andra lärare, och till exempel också hämta stöd från enheter som Centrum för universitetslärarutbildning (CeUL).
Text: Veronica Flodin, Institutionen för matematikämnets- och naturvetenskapämnenas didaktik
Nyckelord: argumentation, beslutsfattande, historiskt vetenskapliga motsättningar, Semmelweis, barnsängsfeber, universitetspedagogik inom naturvetenskapliga utbildningar
