”Var det värt det?” Den frågan ställde två brittiska forskare till en grupp, bestående av 22 forskarutbildade personer, som hade disputerat inom en rad olika human- respektive naturvetenskapliga ämnen. De är idag yrkesverksamma inom skilda sektorer, de flesta utanför högskolevärlden. Den genomsnittliga tiden sedan disputation var dryga fem år. Resultaten av undersökningen redovisas i en artikel, som nyligen publicerats i tidskriften Higher Education Research & Development. Deltagarna i undersökningen tillfrågades om sin syn på det eventuella mervärde, som kunde tillskrivas en doktorsexamen. Man undersökte även vilka faktorer som starkast påverkade deltagarnas uppfattning av nyttan med en doktorstitel.
Undersökningen genomfördes i form av intervjuer med öppna frågor, som belyste hur deltagarna upplevt dels doktorandperioden, dels tiden efter disputation. Utifrån de insamlade svaren kunde fyra huvudområden för upplevt mervärde identifieras, nämligen karriärmässigt, kompetensmässigt, socialt respektive personligt värde. De faktorer, som starkast påverkade deltagarnas syn på doktorsgradens värde, var hur lång tid som gått sedan disputation, förhållandet till handledarna, den sociala kontexten och i vilken mån man kände sig uppskattad på sin arbetsplats.
Resultatet av undersökningen visar bland annat att de flesta ansåg doktorsgraden vara avgörande för att få jobb efter examen. Man värdesatte de förmågor och färdigheter, som man förvärvat under forskarutbildningen, och man framhöll också att dessa färdigheter var överförbara till den nya yrkesrollen. Här kan man notera, att vissa av de färdigheter som värdesattes högst, var sådana som deltagarna förvärvat utanför det egna doktorandprojektet, exempelvis genom att undervisa eller genom deltagande i den tredje uppgiften. Ett annat område, som värdesattes högt, var den sociala interaktionen, såväl inom doktorandgruppen som med andra medarbetare vid institutionen. På det personliga planet var det framför allt känslan av att ha ”överlevt” forskarutbildningen som lyftes fram. Genom att framgångsrikt tagit sig igenom de svårigheter och motgångar, som oundvikligen följer med ett doktorandprojekt, upplevde deltagarna att de utvecklat en hög grad av uthållighet, liksom en uppsättning användbara strategier för att hantera motgångar.
Av de faktorer som påverkade hur deltagarna bedömde värdet av en doktorsexamen, var förhållandet till handledarna det mest betydelsefulla. Samtidigt framkom att känslan av att vara delaktig i ett stark socialt sammanhang, antingen inom doktorandkollektivet eller på institutionsnivå, kunde lindra de negativa effekterna av en dålig handledarrelation. De flesta — dock inte alla — deltagare kände idag också att deras arbetsgivare uppskattade den forskarkompetens, som de besitter. Det kan slutligen vara värt att notera att ju längre tid som förflutit sedan disputation, desto högre skattades värdet av en doktorsexamen.
Kommentar: Det finns flera intressanta aspekter av den genomförda undersökningen, som skulle kunna påverka hur man väljer att utforma forskarutbildningen. Eftersom många nyblivna doktorer idag lämnar akademien för att arbeta inom andra sektorer är det exempelvis viktigt att lyfta fram den generiska kompetens, som utvecklas under doktorandutbildningen. Just den kompetensen kan också behöva uppmärksammas i förhållande till potentiella arbetsgivare utanför högskolevärlden. Ytterligare en aspekt att fundera över är det faktum, att deltagarna ansåg sig ha förvärvat några av de yrkesmässigt viktigaste färdigheterna, inte genom sitt forskningsprojekt, utan genom att undervisa. Tack vare den i tjänsten oftast inbakade undervisningsskyldigheten innehåller forskarutbildningen även ett betydande inslag av yrkesutbildning. Värdet av den erfarenheten, också för den som avser att lämna akademien efter disputation, betonas kanske inte alltid i tillräcklig grad under utbildningen. Den enskilt viktigaste faktorn — och en som även lyfts fram i UKÄ:s (Universitetskanslerämbetet) kommande utvärdering — är dock att doktoranderna ingår i en god och livaktig forskningsmiljö. Det har betydelse både för sannolikheten att projektet blir klart och för hur den färdigexaminerade doktorn i efterhand kommer att värdera sin doktorsexamen.
Text: Annelie Gunnerstad, Juridiska institutionen
