Artikeln inleder med en litteraturgenomgång av studier på effekterna av tentor med samma frågor i olika ordningsföljder på tentaresultaten. Resultaten av dessa tidigare studier har enligt artikelförfattarna varit blandade. De lyfter fram komplexiteten i detta och påpekar effekter av sådant som varierande grad av tentaångest, minnessnabbhet och vad de kallar för "test-wiseness" (tentasmart). "Test-wiseness" definieras i artikeln som "a subject’s capacity to utilise the characteristics and formats of the test and/or the test taking situation to receive a high score", med hänvisning till en tidigare studie. De ägnar ett helt underkapitel åt detta och definierar det som ett problem och skriver att ”test administrators often seek to minimise the influence of test-wiseness”. De ger även exempel på hur detta kan göras, till exempel med strikta instruktioner om hur tentan ska skrivas.
Artikelförfattarna menar att man inte kan bortse från den roll som tidsåtgång och snabbhet spelar för effekterna av frågornas ordningsföljd i en tentamen med snäv tidsbegränsning. Om studenter hamnar i tidsnöd och inte hinner svara på frågor de faktiskt kan svaret på bara för att dessa frågor kommer i slutet av tentan så ”straffas” de hårdare än om frågor de inte kunde ge svar på eller frågor som tar lång tid att svara på kom i slutet av tentan.
För att undersöka detta använder artikelförfattarna en simulering med hjälp av en matematisk modell som inbegriper skattning av studenternas snabbhet och färdighet samt de olika frågornas svårighet. Med hjälp av ett exempel med verkliga data på en tentamen med tidspress undersöker artikelförfattarna konsekvenserna av att förbise effekten av ordningsföljden på frågorna och vad det kan betyda för tentans rättvisa. De visar med all önskvärd tydlighet att om studenterna är tvingade att svara på frågorna i en tenta i den ordning de kommer på tentan så kommer det att spela roll om frågor som kräver mer tid att besvara kommer tidigt eller sent i tentan när examinationen sker under tidspress. Det är alltså särskilt när studenterna arbetar under stor tidspress och har ont om tid i slutet av tentan som ordningsföljden på uppgifterna spelar en avgörande roll.
Deras föreslag på lösning består i att använda en fast ordningsföljd på alla versioner av samma tenta från och med den punkt där provet kan bli för tidspressat för vissa elever genom att placera de mest tidskrävande och omfångsrika uppgifterna i slutet av tentan. En simulering baserad på verkliga data från två universitetsprov från psykologistudenter används för att illustrera användbarheten av detta tillvägagångssätt. Artikelförfattarna hävdar att dessa åtgärder lätt kan genomföras i praktiken och därmed bidra till att skapa rättvisa tentamen inom högre utbildning.
Kommentar: Det mest slående med denna artikel är hur många andra faktorer än studenternas kuskaper och färdigheter i ämnet som examineras som faktiskt påverkar provresultaten i samband med en skriftlig tentamen. Det är uppenbart att det endast är med en stor möda som denna examinationsform förmår mäta det den förväntas att mäta och att mäta detta på ett rättvist sätt. ”Tentasmarthet” framställs nästan som ett otyg. Jag hade definitivt hamnat i den kategorin själv om det nu räknas som otillbörligt att läsa igenom hela tentan först för att kolla vilka frågor som kom eftersom det var något jag hade för vana när jag pluggade för länge sedan. Jag har förståelse för att det kan finnas få alternativa och hanterliga examinationsformer på stora kurser med många studenter där grundläggande färdigheter och kunskaper ska examineras. Artikelns tänkvärda budskap är att även strukturen på tentamen kan påverka studenternas möjligheter att svara bra. Hur tänker man som tentamenskonstruktör kring tentamens upplägg, på ordning har jag på frågorna? Ska svårighetsgraden stegra eller är det bra att blanda lätta och lite mer krävande frågor om det inte är sådan tidspress som i exemplen i artikeln? Det blir viktigt att vara medveten om att utan dessa hänsyn så är risken stor att en stor del av tentaresultaten mer återspeglar hur bra ens studenter är på att skriva tentor än hur bra de är på de kunskaper och färdigheter jag vill examinera dem på. Man måste verkligen fundera på – vad är det jag testar egentligen?
Text: Sven Isaksson, Institutionen för arkeologi och antikens kultur
Nyckelord: Höga insatser-test, rättvisetest, säkerhetstest, förbyggande av fusk, snabbhet
