Det råder knappast någon tvekan om att lärare och examinatorer vid universitet och högskola behöver förstå hur man effektivt kan bedöma studenternas lärande. Men för att kunna utveckla bedömningspraktiken på ett effektivt sätt är det minst lika viktigt är att undersöka lärarnas och examinatorernas egna kunskaper och attityder när det gäller bedömning och betygsättning. I praktiken är det ju lätt att trampa på i gamla invanda fotspår; varför ändra på något som alltid verkar ha fungerat bra? Vad är det då som ändå får lärare att ändra examinationsform och vad händer så att säga inom läraren? I den aktuella studien utforskar artikelförfattaren detta genom att tillämpa konceptet tröskelbegrepp (eng. threshold concepts), där i detta sammanhang en tröskel definieras som en händelse, en förändring i lärarens bedömningspraktik, som innebar en omvälvande och oåterkallelig förändring i lärarens kunskap, uppfattning eller beteende. Ett exempel är detta citat som nämns i artikeln:
"Last year, based on some input from a conference where somebody had talked about peer assessments… It’s something that had not crossed my radar, but I went to this conference and somebody had mentioned it, and I thought ‘oh, that sounds interesting’ and so I did some more research; how does It work, what do you do. And I thought ‘okay’."
Studien identifierar en tre huvudsakliga betydelsefulla besvärligheter, problem, som lett till att lärare och examinatorer förändrat sin bedömningspraktik: En vanlig sådan besvärlighet var upptäckten av obalans mellan lärares förväntningar och studenters prestationer, en annan var när inkonsekvens i bedömningen upptäckts och en tredje handlade om svårigheter att differentiera studenters prestationer. Studien identifierade också en rad faktorer som lärarna uppfattade som att de var försvårade för dem när de försökte ändra sin bedömningspraktik; till exempel, hur att hitta tid för förändringsarbetet, vilket hänger ihop med arbetsbelastningen, men också besvärligheter som har med logistik eller teknik att göra. Faktorer som uppfattades som gynnande för förändring var till exempel lärarens egen övertygelse om vikten av meningsfullt lärande, insikten om och accepterandet av de begränsningar som faktiskt föreligger samt en önskan att tillgodose studenternas behov.
Resultaten visar att bedömningströsklar som enligt lärarna själva förefaller nödvändiga för lärare att passera för att främja bedömningspraktik av god kvalitet är: 1) konstruktiv länkning (eng. constructive aligment) av examinationsform och lärandemål, samt, 2) differentiering av standarder för bedömning.
Rekommendationer till verksamhetsledare inom universitet och högskola som framförs som resultat av studien är att se till att tillhandahålla yrkesmässiga utvecklingsmöjligheter inom de ovan beskrivna nyckelområdena. Resultaten framhäver också fördelarna med kollegialt samarbete i samband med förändring av bedömningspraktik, vilket utbildningsledare bör premiera. De visar också på vikten av att utbildningsledare befrämjar utbildningsforskning och disciplinär expertis hos sina bedömande lärare.
Den aktuella studien använde så kallad Critical Incident Technique i samband med de episodiska berättandeintervjuerna med undervisande och examinerande personal. Informanterna hämtades från tre universitet, ett vardera i Australien (tolv deltagare), Kanada (tolv deltagare) och Sverige (elva deltagare). Studien tillämpade en målinriktad urvalsprocedur, begränsades till undervisande personal engagerad i utveckling av studentbedömning eller som var erkända excellenta lärare. I ett försök att få en god generaliserbarhet togs stickprovet ur ett brett urval av ämnesområden. Intervjumaterilaet analyserades genom en reflexiv tematisk analysmetod.
Kommentar: Som med många kvalitativa studier kan man alltid fråga sig hur generaliserbara slutsatserna är, om de är relevanta även utanför de i studien ingående universiteten. Artikelförfattaren reflekterar också följdriktigt över att slutsatser baserade på vissa observationer var relevanta endast för enskilda lärosäten i studien. Detta till trots tycker jag att författaren inte övertolkar och att det är fullt möjligt att dra viktiga lärdomar ur denna i mitt tycke mycket spännande studie. Denna spänning kommer nog främst från studiens inifrån-läraren-perspektiv tillsammans med dess fokus på ”betydelsefulla besvärligheter”. Igenkänningsfaktorn är hög när det gäller de identifierade problemen och förslagen på tillvägagångssätt att bemöta dessa är intresseväckande. Det här är en artikel som därför är väl värd att läsa och begrunda för såväl examinerande lärare som utbildningsledare vid universitet och högskola.
Text: Sven Isaksson, Institutionen för arkeologi och antikens kultur
Nyckelord: Bedömningskompetens, konstruktiv länkning, prestationskriterier, samarbete, professionell utveckling
