– Jag ville utmana föreställningar om hur lärande går till, och samtidigt lyfta fram leken och fantasins betydelse för lärandet, säger Maria Andrée, universitetslektor på Institutionen för matematikämnets och naturvetenskapsämnenas didaktik vid Stockholms universitet om sin föreläsning.
Hon och kollegan Lotta Lager-Nyqvist har studerat elevers lek i klassrummet, bland annat med hjälp av film- och ljudupptagningar. Under cirka tio veckor iakttog man två klasser i årskurs 6 i ett moment som kallas ”matens kemi”, där eleverna i smågrupper får undersöka vardagliga livsmedel.
Det visade sig att ungefär hälften av grupperna på olika sätt lekte sig igenom de uppgifter de fick av läraren. Maria Andrée understryker att leken ofta var anpassad till undervisningens krav.
– Även dessa elever fullföljde uppgiften och lämnade in sitt observationsprotokoll.
Uppenbart var att det skrattades mer i de grupper som lekte – de verkade helt enkelt ha roligare, säger Maria Andrée.
– När vi tittade närmare såg vi att leken också blir ett sätt för eleven att ta kommandot över sitt lärande, i större utsträckning än de elever som enbart följer uppgiftens förutbestämda procedur.
Leken hjälper eleverna att ta egna initiativ och att pröva normer och resonemang, framhåller Maria Andrée, men också att iklä sig rollen som forskare. I en grupp tog den ena eleven rollen som doktor och den andra rollen som doktorsassistent – där doktorn utförde alla mätningar och assistenten hjälpte till.
Huruvida lek bidrar till att elever lär sig bättre, vågar inte Maria Andrée svara på, där krävs mer forskning, men hon är övertygad om att leken gör eleverna mer självständiga.
– Med sin lek uppvisar de en förståelse för det naturvetenskapliga undersökandet som faktiskt går utöver vad uppgiften kräver.
En av uppgifterna gick ut på att ta reda på om det finns fett i vatten. Två pojkar låtsades ta uppgiften på allvar och började agera och prata med varandra som om det verkligen fanns fett i vatten och skämtade om att vinna Nobelpriset.
– Deras lek går också att förstå som kritik mot uppgiften. De förväntades göra en undersökning som alla redan visste svaret på.
Förskolelärare är vana att se leken som resurs, men för lärare på grundskola eller gymnasium kan det verka kontraintuitivt. Ingen vill ha stökiga klassrum, konstaterar Maria Andrée, men framhåller att lek faktiskt kan utveckla undervisningen. Leken bidrar till att skapa sammanhang och underlättar för lärare att närma sig barnens egna frågeställningar. Exempelvis genom rollspel.
– Leken öppnar möjligheter att pröva olika förhållningssätt. Frågan om identitet är väldigt viktig för eleverna. Vem är jag? Vad vill jag bli? Är naturvetenskap något för mig? Vad händer om vi deltar som om vi var forskare på riktigt?
Lek och fantasi är inget som är förbehållet barn och genier. Det är en käpphäst för Maria Andrée. Under sin föreläsning refererade hon bland annat till en studie av fysikstudenter vid Max Planck-universitetet i Köpenhamn, som visar att deras lek i undervisningen bidrog till identitetskapande och var en viktig förberedelse för dem att bli fysiker.
Vi använder alla lek och fantasi – kanske mer än vi anar, säger Maria Andrée. Också lärarstudenter, som i sitt eget lärande behöver skapa sig en bild av undervisningssituationen ”som om” den vore på riktigt:
– Studenter måste föreställa sig vilka elever de möter, hur de ska bearbeta och presentera uppgiften, hur de ska entusiasmera elever, och vad som kan gå fel. Det är också en slags lek, ett slags fantasi.
Text: Henrik Lundström
