Ibland händer något som gör att man tänker om. Det kan vara när man kan se röstmönstret från perspektivet av ”det glemte folk” (Højrup, 1983), eller när man börjar förstå hur det är möjligt att säga att ”naturen blev naturlig” (Frykman & Löfgren, 1979). Vi älskar kanske även när våra elever eller studenter har sådana aha-ögonblick – speciellt om de närmar sig den insikt eller det tankesätt vi strävar efter. Jag tänker ta upp några frågor om vad vi kanske behöver tänka om i lärarutbildningen. Hur är det till exempel med forskningsunderlaget för grupparbete? Är det verkligen så fel för våra framtidiga lärare att ha genomgångar, så att vi inte behöver hjälpa dem bli bra på det? Kan vi tänka annorlunda på progression i lärarutbildningen? Vad ser vi inte och vad borde vi tänka om?

Frykman, J., & Löfgren, O. (1979). Den kultiverade människan. Liber Läromedel.

Højrup, T. (1983). Det glemte folk [The forgotten people]. Hørsholm: Statens Byggeforskningsinstitut.