Att se konstobjekt som kunskapskälla är en utmaning
Konstvetenskapens huvudsakliga material är visuellt och rumsligt. Det omfattar uttryck såsom bilder, objekt, byggnader och miljöer. Medan de flesta studenter är vana vid att använda text för sin inlärning, behöver de stöd i utmaningen att förstå hur konstobjekt fungerar som kunskapskälla. Vilket slags kunskap kan dessa objekt generera? Hur påverkar objektens fysiska sammanhang vår förståelse och kunskap om dem? Vad innebär deras materialitet för vår förståelse och tolkning? Traditionell undervisning med föreläsningar och powerpoints eller textseminarier på campus kan enbart på ett teoretiskt plan besvara dessa frågor. Konstvetenskapens ämnesdidaktiska behov möts med andra ord inte upp i dessa undervisningsformer.
Utveckling av undervisningsmetoder och material
Vårt pedagogiska projekt syftar till att utveckla metoder och material som utgår från instruktionsbaserad undervisning, men med fokus på det direkta mötet med konstobjekt. Materialet ska ligga till grund för instruktionsbaserade seminarier som sker på plats i olika konstmiljöer: museer, historiska byggnader, samt platser i det offentliga rummet. Projektets huvudsakliga mål är att kombinera begreppet "deliberate practice", medveten praktik, med en direkt upplevelse av konstverk och artefakter i det sammanhang inom vilka de existerar idag. Det pedagogiska upplägget innebär studentengagemang genom gemensamma diskussioner och peer-samtal - ett slags samarbete kring utvecklandet av ett kritiskt tänkande kring materialet, och utforskandet av ett gemensamt, konstvetenskapligt språk för visuellt material.
Pedagogiska ambassadörer / projektledare är Anna Bortolozzi och Magdalena Holdar, lektorer i konstvetenskap vid Institutionen för Kultur och Estetik.
