År 2015 deltog jag i ett symposium i Paris (UNESCO) om hur man ska bekämpa fusk och plagiat i universitetsvärlden. Symposiet visade nödvändigheten att initiera ett internationellt samarbete för att harmonisera alla sätt att bekämpa fusk och plagiat. Samtidigt är det svårt att kräva samma verktyg för alla länder som har haft universitetsutveckling som prioritet. I Sverige finns det många rekommendationer för att motarbeta fusk och plagiat, alla kursplaner och kursbeskrivningar på universitetet innehåller en text som förklarar konsekvenserna för fusk och plagiat. Förståelsen för det tekniska systemet är också viktigt för att garantera en akademisk kvalitet. Stockholms universitet använder programmet Urkund. Problemet är att det är för sent när man konstaterar ett plagiatsfall. Tittar man närmare på studentinlärningen, märker man att det finns olika steg i hur man hämtar in kunskap. Studenterna brukar lära sig vissa grundfakta innan de reflekterar över dem. I början av deras inlärning har de lite avstånd med själva kunskaper. Enligt sociologen Gabriel Tarde (Tarde, 1907) finns det en naturlig tendens att imitera och upprepa saker i själva inlärningen. Dessutom med hjälp av digitala verktyg är det lättare att ha tillgång till mönster, exempel och referenser. Läraren kan visa studenterna hur man kan använda dessa verktyg för att utveckla ett kritiskt tänkande. Det krävs att läraren introducerar mer källkritik i själva kursen så att studenterna blir medvetna av inlärningsprocessen. I projektet vill jag visa hur man inkluderar ett kritiskt tänkande under en tidig period för att undvika fusk och plagiatsfall.
Projektets syfte och bakgrund
Syftet är att skapa resurser som inte bara förklarar konsekvenserna för plagiatsfall men som hjälper studenterna att utveckla ett kritiskt tänkande (Henriksson, 2008). Ju färre plagiatsfall vi har desto bättre akademisk kvalitet kan universitetet garantera. Plagiat kan inte bara vara en del av preliminära rekommendationer som läraren hänvisar till, det måste vara en del av studentinlärningen. Kursbeskrivningarna brukar innehålla en paragraf om ”fusk och plagiat”. Högskoleförordningen (SFS 1993: 100) nämner konsekvenserna för studenterna som använder ”otillåtna hjälpmedel” för att få en bedömning. Plagiering betyder att använda andras arbete som eget arbete. Det berör särskilt inlämningar som studenterna gör. Projektet fokuserar inte på den juridiska aspekten men på de hjälpmedel som läraren kan använda för att främja källkritiska övningar. Hur kan man visa på det bästa sättet en akademisk autenticitet? Det är därför oerhört viktigt att kunna analysera vad plagiering betyder och hur det kan ibland uppstå under studentinlärningen. Studenterna brukar identifiera och ibland upprepa vissa formuleringar innan de tar ett avstånd med läromedel. Läraren kan försäkra deras inlärning men framför allt visa vägen till egen formulering. Projektet vill samla källkritiska metoder som undviker och motarbetar plagiering på universitetet.
Vilka mål har projektet?
I slutet av ambassadörskapet ska man kunna visa en videofilm om hur man utvecklar ett källkritiskt perspektiv på universitetet för att undvika all form av plagiering. Videofilmen skulle kunna användas av Stockholms universitetsbibliotek och kunde leda fram till en introduktionskurs för nya studenter.
Ett öppet seminarium skulle kunna organiseras vid flera institutioner för att se vilka metoder som används mot plagiat. Urkund innehåller en handbok om plagiering som skulle kunna anpassas till ett systematiskt arbete mot plagiat. Slutproduktionen kan vara en samling av rekommendationer som skulle användas i de flesta kurserna. I språkinlärningen är det plagieringshantering en huvudfråga och det är därför viktigare att man förstärker det källkritiska perspektivet.
Pedagogisk ambassadör och projektledare är Christophe Premat, biträdande universitetslektor vid Romanska och klassiska institutionen.
