Att gå över till tvärvetenskapliga studier kan ge upphov till interna motsättningar då studenterna arbetar för att skaffa sig ny kunskap utan att förlora sin grund i sin tidigare utbildning, samt externa motsättningar när de kommunicerar med kamrater från olika akademiska bakgrunder. Båda dessa motsättningar behöver förvandlas till aktiva läro-ytor om problem ska lösas.
Denna utmaning undersöktes av SRC-doktorander (Haider et al. 2017) och är en nyckelfärdighet som identifierats för att lyckas med en rigorös utbildning i hållbarhetsvetenskap är "epistemologisk agility". Epistemologisk agilitet kräver att man kan identifiera och förstå skillnader i epistemologier, och i vilken utsträckning dessa skillnader kan eller inte kan förenas. Detta kräver kritiskt tänkande och djupgående inlärning: när en student börjar navigera i tänkande kring tänkande, kommer det att förbättra deras efterföljande lärande. I projektet kommer att användas Fazeys (2010) arbete med "högre ordningstänkande" (liknande djupinlärning) för att koppla detta pedagogiska tänkande till undervisning.
Fazey fann att inlärning av resilienstänkande kan förbättra tänkande av högre ordning, eftersom det tvingar fram att tänka på kunskap som något kontinuerligt. Bättre förståelse för detta bör förbättra lärandet och våra elevers kunskapsteoretiska smidighet, med fördelen av att bygga på metoder som redan är centrala för SRC-utbildning. Projektet kommer också att titta på det omvända klassrummet som ett förhållningssätt för att öka aktivt lärande – och därmed djupinlärning. Den nuvarande övergången till mer onlineundervisning har också ökat behovet av att utveckla meningsfulla lärmiljöer utanför lärosalen. Det omvända klassrummet verkar vara ett lovande tillvägagångssätt för båda dessa mål.
Pedagogisk ambassadör och projektledare är Miriam Huitric, forskare, studierektor, ansvarig för masterprogrammet och lärare vid Stockholm Resilience Centre.
