Forskningsämne Rusistik

En presentation av rusistisk forskning vid Slaviska avdelningen

Rysk språkvetenskap vid institutionen är inriktad mot såväl forskning kring det moderna ryska språket som rysk språkhistoria. Det gäller områden som semantik, syntax, aspektologi, lexikologi, barnspråkutveckling, tvåspråkighet och det politiska språket (Nadezjda Zorikhina-Nilsson, Ludmila Pöppel, Natalja Ringblom, Irina Malaxos, Arthur Edgren och Thomas Samuelsson).

Ämnets språkvetare deltar aktivt i forskarskolan ”Språk och makt”. Från 2018 har denna inriktning blivit utnämnd till ett av de framtida ledande forskningsområdena vid Humanistiska fakulteten. Ämnet har även en affilierad professor Dmitrij Dobrovol’skij som är professor vid Institutet för ryska språket vid Rysslands Vetenskapsakademi och och Die Österreichische Akademie der Wissenschaften (ÖAW), Wien. Hösten 2016 utsågs DD även till hedersdoktor inom humanvetenskap vid SU.

Det politiska språket, lexikologi samt utgivning av ryska medeltida handskrifter och historisk accentologi har utgjort ämnen för en rad avhandlingar och monografier, publicerade i serien Stockholm Slavic Studies.

Delar av det rika slaviska arvet i svenska arkiv har gjorts till föremål för omfattande katalogiseringar – Ockupationsarkivet från Novgorod och Smolenskarkivet (Elisabeth Löfstrand).

Ett annat forskningsområde är den ryska befolkningens kultur och språk i det svenskstyrda Ingermanland på 1600-talet (Alexander Pereswetoff-Morath). En typologisk undersökning av medeltida kyrkslaviska pergamentsfragment svenska samlingar är föremål för en doktorsavhandling (Larisa Korobenko).

Rysk litteraturforskning har sedan 1960-talet karakteriserats av närläsning och textanalys som ligger till grund för den internationellt välrenommerade så kallade Stockholmsskolan. Från den har sju professorer utgått, verksamma i Stockholm, Göteborg, Lund, Åbo och Columbus, Ohio. Skolan har levt vidare i flera avhandlingar som publicerats på 2000-talet i serien Stockholm Studies in Russian Literature. 1900-talets poesi och kultur har där stått i centrum, och det är forskning främst om det ryska avantgardet som har lett till att Stockholmsskolan har vunnit ett så brett internationellt erkännande. Särskilt plats har forskningen om Boris Pasternak haft: det har skrivits tre avhandlingar och ett flertal artiklar om hans författarskap. Senare har arbeten om Marina Tsvetajeva tillkommit.

Sedan 1990-talet har även äldre perioders diktare studerats, bland andra Fjodor Tiuttjev och Pjotr Vjazemskij (Anna Ljunggren och Per-Arne Bodin). Samtidigt har prosans särart hos Dostojevskij och Tjechov studerats av Peter Alberg Jensen.

Institutionens fem doktorander i rysk litteratur fortsätter utforska Dostoevskijs säregna romanvärld (Cecilia Dilworth) och dess adaptation inom film (Henrik Christensen), den ryska poesin med början från sekelskiftets symbolism till poesi skriven under revolutions- och krigsåren (Emma-Lina Löflund) och rysk prosa från förra århundradets 20-30-tal (Hans Andersson och Lidia Sjökvist).

Ytterligare ett viktigt forskningsområde är Kultur- och idéhistoria och särskilt frågor om kyrkliga och religiösa förhållanden. Flera avhandlingar har publicerats inom området. Fabian Linde disputerade på avhandlingen The spirit of revolt: Nikolai Berdiaev's existential gnosticism och Joakim Philipson på avhandlingen The purpose of evolution: the "struggle for existence" in the Russian-Jewish press 1860-1900.

Ett nytt och aktuellt forskningsfält i gränslandet mellan Översättningsvetenskap och Slavistik har etablerats vid institutionen genom Susanna Witts två  forskningsprojekt om skönlitterär översättning som kulturfenomen i den ryska kontexten.

Per-Arne Bodin behandlar i sin forskning en rad frågor om den ryska kulturens förhållande till den ortodoxa traditionen. Han har tillsammans med Maria Engström drivit ett forskningsprojekt om den ryska kyrkan i det postsovjetiska Ryssland. Den kulturvetenskapliga forskningen vid avdelningen står teoretiskt och metodologiskt nära den ryska semiotiken.

Alexander Pereswetoff-Morath forskar för närvarande om svensk-ryska förhållanden särskilt under 1600-talet. Flera av avdelningens litterära forskare, som exempelvis Mattias Ågren, berör kulturvetenskapliga frågor som till exempel dystopiskt tänkande, i sina vetenskapliga arbeten.

Susanna Witt behandlar i sin forskning översättningshistoriska och översättningsteoretiska problem med fokus på Sovjettiden. Den litterära översättningens funktion i skapandet av en sovjetlitterär kanon, såväl en inomunionell som en världslitterär, undersöks på grundval material ur ryska arkiv. Modern översättningsvetenskaplig teori kombineras med  aktuella  perspektiv på censur, kanonbildning och världslitteratur.